Climate change and urban development patterns amplify the risks of flooding and water pollution. While climate-robust stormwater management has the potential to reduce these risks, its implementation remains slow. Enhanced and new forms of collaboration between municipalities and property owners are proposed as the keys to advancing the volume and effectiveness of such measures. However, the practical outline of new collaborative practices between these actor categories within existing built urban environments is still in its early stages. This study uses the experiences and visions of respondents from eleven municipalities and six property companies in Sweden to start examining the challenges, needs, and requirements for such forms of collaboration. The study identifies current challenges, including ambiguous legislation, organizational differences, unclear roles and responsibilities, and weak economic incentives. Requirements for improved collaboration opportunities include overcoming perceived legal obstacles, assigning collaboration coordinators, establishing long-term collaborative forums, and clarifying financial principles and cost-sharing arrangements. Creating the conditions for collaboration thus requires changes in formal national frameworks, as well as changes in local organizational structures, norms, and traditions.

Climate-related risks, vulnerabilities, and impacts are increasing in cities, illustrated by precipitation-driven pluvial floods. Post-event analyses can aid in reducing urban flood risks, but knowledge gaps exist regarding how welfare services and premises are impacted and can be adapted. This study analyses an extreme precipitation-driven event generating extensive flooding in Gavle, Sweden, in 2021. The objective is to increase knowledge about how municipal welfare services are vulnerable to pluvial floods, and of appropriate actions towards improving the response capacity and building more resilient welfare premises and operations. The study shows that the Swedish weather warning system generally worked well, but the analysed property companies lacked strategies and equipment to evade flooding in their properties. Flood damages in 60 analysed buildings were generated by different causes, demonstrating the importance of contemplating the vulnerability of welfare buildings when conducting flood risk assessments. Although the flood event did not generate deaths or serious personal injuries, the study identified impacts on welfare service operations in both the short and long terms. The event increased learning on climate adaptation but did not trigger adaptive action. Identified keys for adaptation include prioritizing premises to protect, knowledge of flood protection equipment, insurance company requirements, and updated emergency plans.

Klimatförändringar leder till ökade och nya risker i samhällen. Översvämningar från skyfall är en sådan risk som redan genererar stora skador, vilka förväntas öka markant i framtiden. Inte minst riskerar många villaägare att drabbas av översvämningar och de har också tillskrivits en central roll i Sveriges klimatanpassningsarbete. Trots detta har inga tidigare svenska studier undersökt specifikt hur villaägare påverkats av översvämningar bortom skadekostnader och ytterst få har undersökt hur de har hanterat eller ser på sitt ansvar att förebygga översvämningsrisker. Bristen på sådan kunskap kan leda till mindre informerade beslut om klimatanpassning. Genom intervjuer med villaägare som drabbats av översvämningar undersöker denna studie hur villaägare; ser på översvämningsrisker, har påverkats materiellt och hälsomässigt, har hanterat situationen, och ser på ansvar att förebygga nya skador. Studien påvisar tydliga effekter på villaägares välbefinnande, att få villaägare har implementerat åtgärder, tendenser att underskatta risker för översvämningar samt att ansvaret för förebyggande åtgärder skjuts över till andra aktörer.

Transformative adaptation is described as decisive to mitigating risks and to seizing opportunities from a changing climate, requiring new ways of governing, planning and collaborating, alongside technical innovations. Building municipal capacities for citizen participation in adaptation is important to enabling such transformational changes but remains challenging. By applying capacities distilled from the literature on Urban Transformative Capacity and Participatory Climate Governance in a Swedish municipal case, this study aims to disentangle key limits for, and innovations to strengthen, local capacities for citizen participation in transformative climate adaptation. Interviews with municipal officials, focus groups with citizens, and document analyses were employed to analyse how climate adaptation and citizen participation are governed, and how these policy areas are interacting and could be bridged. The study points at conditions that foremost prevent bridging established policies and practices on adaptation and citizen participation, stemming from the different logics and distribution of responsibility within, and lacking collaboration between, these separated policy areas. The analysis concludes that potential ways to enable citizen participation in adaptation involve: broadening the geographical boundaries of deliberations; redefining the target groups for participation; co-designing participation targets, approaches and evaluation; and developing new ways to analyse and act on the patterns in the citizen inputs received.

With climate change already underway, cities are looking for ways to deal with its effects. To balance urban waterfront development and climate adaptation, floating housing is presented as a promising solution-however it has not been studied sufficiently. This paper explores floating housing as urban climate experimentation, targeting vision/motivation, practice and upscaling in a national context where support mechanisms and traditions are absent. Interviews with innovation entrepreneurs and municipal planners involved with planning and building floating districts show that, with one exception, the Swedish initiatives are at odds with the theoretical assumptions behind urban climate experimentation. Initiatives are neither challenge-led in terms of climate risk nor inclusive and community-based. Rather, the small-scale private entrepreneurs are pioneers in offering unique living on water as one-off innovations. While allowing experimentation, municipal planners are less convinced by the effectiveness and appropriateness of upscaling. Floating housing may contribute to local identity building and place marketing, but are riddled with implementation challenges regarding shoreline protection, privatization/accessibility, limited market interest and urban development fit. While the floating houses themselves withstand flooding, thus safeguarding individual house owners, they do not protect the land-based city with its vulnerable waterfront development patterns. Results thus suggest the limitation of floating houses in shifting development pathways and strengthening urban climate proofing.

Denna rapport syftar till att (i) redogöra för begreppet ’multipla naturhändelser’ och kunskapsläget kring interaktioner mellan olika naturhändelser, samt att (ii) fastställa vilka naturhändelser som är mest relevanta med hänsyn till beredskap och förmåga innanför Sveriges territoriala gränser. Översiktligt diskuteras dessutom förutsättningar för och behov av hantering av multipla naturhändelser. Rapporten innehåller en sammanställning av hur naturhändelser interagerar med varandra i vetenskaplig litteratur, en sammanställning av förekomst av naturhändelser i Sverige utifrån sekundärdata från myndigheter och en workshop med experter för att identifiera multipla naturhändelser med relevans för svenska förhållanden. Rapporten presenterar resultat från en första delstudie inom forskningsprojektet Effektiv hantering av multipla naturhändelser (EMMUNE), som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Formas. 

Naturhändelser kan vara multipla på olika sätt. En primär naturhändelse kan direkt utlösa en eller flera andra naturhändelser. De sekundära händelserna kan sedan i sin tur orsaka ytterligare händelser, vilket skapar en kaskad av händelser. En naturhändelse kan också öka sannolikheten eller förutsättningen för en eller flera andra naturhändelser, exempelvis genom höga flöden eller långvarig torka. Det kan också inträffa flera naturhändelser som sammanfaller i tid och rum utan att händelserna är direkt relaterade till varandra. 

I rapporten redogörs för interaktioner mellan följande naturhändelser: jordbävning; tsunami; geofysiska jordrörelser och hydrologiska skred, ras och sättningar; vulkanutbrott; blixtnedslag; extremt höga respektive låga temperaturer; isstormar; översvämningar; torka; laviner; skogs- och markbränder; skadedjursangrepp; meteoriter; och geomagnetisk storm. En bedömning görs också av vilka naturhändelser som kan anses vara mest relevanta för Sverige i relation till vårt klimat och väder. Bedömningen grundar sig i litteraturstudien och det genomgångna materialet kring förekomst och magnitud och leder fram till att följande naturhändelser anses relevanta: laviner; kraftig vind; kraftig nederbörd; extrema temperaturer; blixturladdningar; översvämningar; ras och sättningar; torka; samt skog- och markbränder. De påverkas alla antingen direkt eller indirekt av klimategenskaper eller väderhändelser. Kunskapen om klimatförändringarnas påverkan på förekomsten av extrema väderförhållanden är varierande och innefattar olika grader av osäkerheter beroende av vilken typ av extremt förhållande det handlar om. I Sverige innefattar eller drivs multipla naturhändelser oftast av atmosfäriska eller hydrologiska händelser. De multipla naturhändelser som av experterna anses vara mest frekventa samt får allvarliga konsekvenser inkluderar antingen höga flöden eller skogsbrand i kombination med annan händelse. 

När det gäller kunskapsläget kring multipla naturhändelser visar litteraturstudien att det finns vetenskapligt stöd för en mängd olika interaktioner mellan naturhändelser. Experterna som deltog i vår workshop beskriver också att vissa naturhändelser, som exempelvis kustöversvämningar, oftast uppstår vid ”multipla” väderfenomen och att det finns många potentiella multipla interaktioner både kopplade till ett utgångsläge med långvarig torka och värme eller höga flöden i vattendrag. Sammantaget talar detta för att naturhändelser behöver betraktas mer utifrån ett multipelt perspektiv. Naturhändelser sker inte bara isolerat utan kan påverkas av eller påverka andra naturhändelsers förlopp, antingen genom ett direkt utlösande eller genom förändring av miljön som ökar sannolikheten för andra naturhändelser. I såväl forskning om naturhändelser och klimatförändringar som i forskning om hantering av naturhändelser har händelserna hittills främst betraktats en och en. 

Det genomgångna materialet indikerar inte att Sverige kommer att drabbas av några nya företeelser på nationell nivå, däremot är det troligt att frekvensen och magnituden för vissa av naturhändelserna kommer att öka i ett förändrat klimat. Det kan även finnas anledning att inkludera biologiska naturhändelser, såsom det gjordes i exempelvis MSB:s sammanställning av riskområden och scenarioanalyser (MSB 2015). 

För att öka medvetenheten om multipla naturhändelser beskrivs tre scenarier för multipla naturhändelser, 1. en situation med höga flöden i vattendrag där det oväntat inträffar ett kraftigt regn, 2. en situation med en torr sommar där det inträffar en värmebölja, och 3. en relativ nederbördsfattning senvinter och varm april med låg markfuktigheten där det uppstår en skogsbrand. Ett lågtryck drar sedan in som ger mycket kraftiga vindar varvid skogsbranden intensifieras och sprids. 

Redan när det gäller förekomst och omfattning av enskilda atmosfäriska eller hydrologiska händelser är det stora osäkerheter i befintliga prognoser och klimatförändringsprojektioner, även om det sannolikt kommer bli både starkare och mer frekvent förekomst av väderfenomen framgent. Att prognostisera och simulera multipla naturhändelser innefattar därmed ännu större osäkerheter. Beredskapen att hantera multipla naturhändelser kan gynnas av ett fortsatt fokus på konsekvensbaserade vädervarningssystem. Exempelvis att vid en period med höga flöden i vattendrag kunna informera att om detta fortsätter ökar risken för sekundära händelser exempelvis skred. Multipla naturhändelsers hantering skulle kunna underlättas genom att tillhandahålla information baserad på förutsättningar för olika naturhändelser på specifika platser, detta för att bedöma risken för sekundära naturhändelser under givna förutsättningar samt de möjliga konsekvenserna av multipla naturhändelser för en specifik plats. Det är därför viktigt att för de tänkta målgrupperna öka förmågan att kunna tolka sådan information och vädervarningar samt att målgrupperna i förväg haft möjlighet kartlägga tänkbara konsekvenser för olika naturhändelser så att behovet av insatser snabbare kan bedömas när en händelse inträffar.

Climate change and urban densification pose major challenges to the built environment. In Swedish cities, fluvial and pluvial floods risk being aggravated, necessitating adaptation efforts to make the build environment more resilient. A recent governmental inquirystates that owners are primarily responsible for adapting their property, and that the existing built environment is particularly tricky. Property owners often lack tools and approaches to strategically adapt to climate risks. This paper presents and tests a structured approach intended for large property owners to assess and visualize flood vulnerability in both individual buildings and the property portfolio, and organizational adaptive responses. The approach was developed and tested using the municipal housing company Hyresbostäder in Norrköping, Sweden as case. The study builds on workshops with staff, a systematic flood vulnerability mapping of 575 buildings, and in-situ inspections of the 85 most vulnerable buildings. The vulnerability and need for adaptation of individual buildings were visualized on a map, and adaptive avenues were identified. The approach was found useful for identifying the most vulnerable buildings, concrete adaptation measures and five broad adaptation avenues: riskfocused adaptation investments, area-focused adaptation, regular inspection and maintenance, informed collaboration and tenant dialogues. The property owner’s transformative capacity was improved by creating a shared vision, empowerment and learning, innovation capacity, gaining overview supporting transformative leadership and external cooperation likely to contribute to meeting SDGs 13 and 11. In further studies the approach will be tested by other large property owners under limited research support.

As local climate adaptation activity increases, so does the number of questions about costs, benefits, financing and the role that economic considerations play in adaptation-related decision-making and policy. Through five cases, covering a range of climate risks and types of adaptation measures, this paper critically examines Swedish project coordinators perceptions of costs and benefits in already-implemented climate adaptation measures. Our study finds that project coordinators make use of different system boundaries - on temporal, geographical and administrative scales - in their cost/benefit evaluations, making the practice of determining adaptation costs arbitrary and hard to compare. We further demonstrate that the project coordinators interpret costs and benefits in a manner that downplays the intangible environmental and social costs and benefits arising from the adaptation measures, despite their own experience of how such measures negatively impact upon social value. The exclusion of social and environmental costs and benefits has severe implications for justice, as it can bias decisions against people and ecosystems that are affected negatively. Based on the findings, we propose three tentative social justice dilemmas in local climate adaptation planning and implementation: 1. Cost and benefit distribution across scales; 2. The identification and valuation of non-market effects; and 3. The equitable allocation of costs and benefits.

Transforming cities into low-carbon, resilient, and sustainable places will require action encompassing most segments of society. However, local governments struggle to overview and assess all ongoing climate activities in a city, constraining well-informed decision-making and transformative capacity. This paper proposes and tests an assessment framework developed to visualize the implementation of urban climate transition (UCT). Integrating key transition activities and process progression, the framework was applied to three Swedish cities. Climate coordinators and municipal councillors evaluated the visual UCT representations. Results indicate that their understanding of UCT actions and implementation bottlenecks became clearer, making transition more governable. To facilitate UCT, involving external actors and shifting priorities between areas were found to be key. The visual UCT representations improved system awareness and memory, building local transformative capacity. The study recommends systematic assessment and visualization of process progression as a promising method to facilitate UCT governance, but potentially also broader sustainability transitions.

While strengthening public–private interplay is expected to improve the climate profile of urban planning in terms of mitigation and adaptation, less is known about the practice of such new interactive modes of governing. The paper critically examines the role, benefits and limitations of extended public–private interplay in developing a new housing district in Sweden. The developer dialogue between municipal officials and property developers confirms mutual interests, shared understandings and the added value of interacting. However, the closer the dialogue comes to settling agreements, the more difficult it gets for municipal officials to steer the process and its outcomes in favor of climate proofing. Complications with adapting to the new interactive setting means that municipal officials balance between acting as facilitators and/or regulators and property developers between acting as partners, competitors and/or defenders. Refining steering-strategies for sustaining commitments and securing formal agreements are pertinent for using public–private interplay to climate-proof urban planning.