För mer än 40 år sedan disputerade jag i Uppsala på en avhandling om Axel Hägerströms värdeteori. Under åren har jag sedan i olika sammanhang, i artiklar och föreläsningar, återvänt till Hägerström. Redan som student fascinerades jag av hans texter, och även om jag varit kritisk mot vissa teser och argumentationer hos honom, så hyser jag en stor beundran inför det han åstadkommit. Jag sympatiserar starkt med hans ambition att skapa hållbara begrepp för vårt tänkande och för vår beskrivning av världen, och med hans konsekventa utrensande av teser som saknar grund eller innebär meningslösheter. Det ofrånkomliga kravet på motsägelsefrihet och betonandet av analys som filosofins metod är andra väsentliga och tilltalande komponenter i hans filosofi. Jag menar inte att han alltigenom lyckats i sina ambitioner eller att vi måste ansluta oss till hans olika teorier. Ibland är han mer av visionär och förkunnare än kritisk filosof och hans argumentationer vacklar. Men Hägerströms resonemang och teser rör centrala områden inom filosofin och det är, menar jag, en viktig uppgift att tolka och granska dem. Det är också viktigt att vi håller kunskapen om hans filosofi levande. Hans arbeten utgör ett av de tyngsta bidragen till svensk filosofihistoria hitintills…

Gunnel Colnerud, professor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, vid Linköpings universitet har under den största delen av sitt yrkesverksamma liv varit engagerad i skolfrågor av olika slag. Ofta har fokus för hennes intresse och uppdrag legat i att förstå skolans vardagsliv och det komplexa uppdrag som läraryrket innebär. Gunnel fyller 67 år i januari 2015 och denna vänbok är en hyllning till henne från kollegor, både nationellt och internationellt, samt tidigare doktorander. Bidragen i antologin, Lärares etik och professionella arbete - skolan som moralisk praktik, är tänkt att spegla de områden som Gunnel i sin forskning varit engagerad i.

Innan Gunnel påbörjade sin forskarutbildning i pedagogik var hon verksam som psykolog inom skolhälsovården. Denna erfarenhet av att ha mött barn och elevers utsatthet samt lärares ständiga arbete med att möta olika typer av förändringar och hantera en komplex yrkesroll är något som Gunnel burit med sig in i sin forskning, vilket inte minst syns i hennes outtröttliga engagemang i att vara en forskare som bidrar till skolans praktik.

I mitten av nittiotalet Jade Gunnel fram sin avhandling som byggde på intervjuer med yrkesverksamma lärare och handlade om etiska dilemman lärare ställs inför i sitt yrkesutövande. Gunnel har allt sedan avhandlingsarbetet varit mycket engagerad i etiska frågor i relation till läraruppdraget och var en av de pådrivande krafterna i att tillsammans med Sveriges båda lärarförbund formulera gemensamma yrkesetiska principer, som kom att benämnas Lärares yrkesetik. I detta arbete gjorde Gunnel betydande insatser genom att problematisera yrkesetik som fenomen, medverka i otaliga utbildningsinsatser för lärare och lärarstudenter inom området och sist men inte minst bidra till att etablera yrkesetik som forskningsfält.

Ett kännetecknande drag för Gunnels forskning har varit den starka viljan och övertygelsen om att forskning om skola behöver ske i relation till och med skolans praktik. Tillsammans med sin make och kollega professor Kjell Granström etablerade Gunnel en forskarmiljö med fokus på praxisnära forskning. Vi som är redaktörer för denna vänbok har alla haft förmånen att vara doktorander till Gunnel eller Kjell och fått möjlighet att växa som forskare i en forskarmiljö som präglats av kreativitet, engagemang och spännande diskussioner.

n/a

In 1910-11 Axel Hagerstrom introduced an emotive theory of ethics asserting moral propositions and valuations in general to be neither true nor false. However, it is less well known that he modified his theory in the following year, now making a distinction between what he called primary and secondary valuations. From 1912 onwards, he restricted his emotive theory to primary valuations only, and applied an error theory to secondary ones. According to Hagerstrom, secondary valuations state that objects have special value properties, that we believe we become acquainted with in primary valuations. But, in fact, we do not have any such acquaintance. There are no, and cannot be any such, properties in objects. What we take to be a property is a projection of a feeling. Therefore, all secondary valuations are false. In 1917 he developed his theory further and distinguished between different types of secondary valuations with different structures. Yet he argued that they all are false. Hagerstroms discussion is interesting because, among other reasons, it is historically a very early version of error theory in ethics. In a way it can also be said to be a precursor to later versions, e.g., John Mackies (1946 and 1977). There are obvious resemblances between their accounts. Mackies discussion is, of course, independent of Hagerstroms.