liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
Alternative names
Publications (10 of 40) Show all publications
Andersson, Y., Holmqvist, R. & Nilsson, D. (2019). Child Evacuations During World War II: This ShouldNot Happen Again. Journal of Loss and Trauma
Open this publication in new window or tab >>Child Evacuations During World War II: This ShouldNot Happen Again
2019 (English)In: Journal of Loss and Trauma, ISSN 1532-5024Article in journal (Refereed) Epub ahead of print
Abstract [en]

There is little research about the long-term effects on childrenthat were separated from their parents and moved fromFinland to Sweden during World War II. The aim of this studywas to capture these now-lifelong reflections, and so questionnaireswere sent to 14 potential participants. Ten personsaged 7381 responded. The themes that emerged concernedpride over professional achievements, the pain of separation,and feelings of alienation and loneliness. The informantsemphasized the importance of sibling relationships. The conclusionwas that the participants, despite the hardships connectedwith the migration, had successfully lived a good lifein Sweden.ARTICLE HISTORYReceived 16 July 2018Accepted 11 May 2018KEYWORDSFinnish war children; childseparations; childevacuation; importance ofsibling relationsAt

Place, publisher, year, edition, pages
UK: Routledge, 2019
Finish warchildren, child separations, childevacuation, imprtance of siblingrelations
National Category
urn:nbn:se:liu:diva-155074 (URN)10.1080/15325024.2018.1549198 (DOI)
Available from: 2019-03-13 Created: 2019-03-13 Last updated: 2019-03-29Bibliographically approved
Thulin, J., Kjellgren, C. & Nilsson, D. (2019). Children’s disclosure of physical abuse: the process of disclosing and the responses from social welfare workers. Child Care in Practice
Open this publication in new window or tab >>Children’s disclosure of physical abuse: the process of disclosing and the responses from social welfare workers
2019 (English)In: Child Care in Practice, ISSN 1357-5279, E-ISSN 1476-489XArticle in journal (Refereed) Epub ahead of print
Abstract [en]

Children experiencing physical abuse by their parents are left with several difficult decisions. The present study aims at exploring the process of disclosing the abuse and the responses from social welfare workers from a child perspective, in a Swedish context. Data was obtained from in depth interviews with 15 children with a history of child physical abuse. A qualitative content analysis was conducted in order to capture the children's experiences. Disclosing abuse was described as a process including several judgements from the child. Children describe their everyday life before disclosing, with an escalation of violence making them think they have to act in order to prevent further abuse. They made several well-thought decisions and selected a trustworthy recipient. The decision to disclose was often made out of fear, but the fear could remain after the disclosure, not knowing what will happen next. Children seem to lose control over how their abuse narratives are handled after disclosing. The recipient and social welfare worker was acting but not informing or consulting the child. Children emphasize the importance of trustworthy and competent adults when disclosing physical abuse. Ethical issues and implications for practice are discussed.

Practitioner messages

  • Disclosure is to be seen as a process, including several judgements by the child.

  • Children emphasize the importance of trustworthy and competent adults when choosing to disclose physical abuse.

  • Social welfare workers should inform and include children in their decision making.

Place, publisher, year, edition, pages
Routledge, 2019
Child physical abuse, disclosure, participation, child welfare service
National Category
Social Work
urn:nbn:se:liu:diva-153797 (URN)10.1080/13575279.2018.1555139 (DOI)
Public Health Agency of Sweden
Available from: 2019-01-10 Created: 2019-01-10 Last updated: 2019-01-17Bibliographically approved
Thulin, J., Kjellgren, C. & Nilsson, D. (2019). Children's experiences with an intervention aimed to prevent further physical abuse. Child & Family Social Work, 24(1), 17-24
Open this publication in new window or tab >>Children's experiences with an intervention aimed to prevent further physical abuse
2019 (English)In: Child & Family Social Work, ISSN 1356-7500, E-ISSN 1365-2206, Vol. 24, no 1, p. 17-24Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Although many children across cultures are victims of physical abuse, few treatment models target these children and their parents. In Sweden, Combined Parent–Child Cognitive Behavioural Therapy for families at risk for child physical abuse has been successfully used according to pretreatment and posttreatment studies. However, few studies have explored how physically abused children experience treatment. This study includes 20 physically abused children aged 9–17 who completed Combined Parent–Child Cognitive Behavioural Therapy. Children had a positive overall impression of the treatment and highlighted addressing the abuse, as well as processing their experiences as particularly essential. Children described a positive transformation in their family life as a result of treatment, including violence cessation and bonding among family members. Children experienced the intervention as inclusive and child‐friendly. The implications of the promising findings are discussed.

Place, publisher, year, edition, pages
Wiley-Blackwell, 2019
child interviews, child physical abuse, CPC-CBT, experiences of treatment, participation
National Category
Social Work
urn:nbn:se:liu:diva-147992 (URN)10.1111/cfs.12476 (DOI)000455514400003 ()
The Swedish Crime Victim Compensation and Support Authority

Funding agencies: Swedish Crime Victim Compensation and Support Authority [08614/2012]

Available from: 2018-05-22 Created: 2018-05-22 Last updated: 2019-01-29Bibliographically approved
Nilsson, D., Dahlström, Ö., Wadsby, M. & Bergh Johannesson, K. (2018). Evaluation of the Swedish Trauma Symptom Inventory -2 in a clinical and a studnet population. European Journal of Trauma and Dissociation, 2(2), 71-82
Open this publication in new window or tab >>Evaluation of the Swedish Trauma Symptom Inventory -2 in a clinical and a studnet population
2018 (English)In: European Journal of Trauma and Dissociation, ISSN 2468-7499, Vol. 2, no 2, p. 71-82Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Introduction. – The Trauma Symptom Inventory-2 (TSI-2) is a broad-spectrum assessment instrumentdesigned to identify symptoms that can appear in the aftermath of potentially traumatic experiences.

Objective. – This study aimed to evaluate the external and internal validity of this newly reconstructedinstrument.Method. – In total, 696 individuals participated in the study, including 83 psychiatric outpatients. Participants answered the TSI-2, together with a trauma history questionnaire, and other questionnairesassumed to correlate with the different scales included in the TSI-2.

Results. – Validity was evaluated by correlations between the TSI-2 and the other instruments and bythe differences between clinical and non-clinical populations. Reliability was calculated by testinginternal consistency and test-re-test reliability. A confirmatory factor analysis (CFA) was computed totest the postulated four-factor structure. Cronbach’s alpha was found to be good and ranged froma = .77 to .91 and test-retest reliability was strong. Strong to satisfactory correlations were foundbetween the TSI-2 and the other instruments. The student sample scored significantly lower than theclinical group on all clinical scales. Sensitivity and specificity were calculated with different cut-offscores.

Conclusion. – Despite the CFA demonstrating a questionably good model of fit, most of the scales provedto be sound and the TSI-2 could be recommended as a broad-spectrum assessment instrument.

Place, publisher, year, edition, pages
Elsevier, 2018
Trauma Symptom Inventory-2, Adults, Validity, Reliability, Trauma, Psychiatry
National Category
Medical and Health Sciences
urn:nbn:se:liu:diva-151016 (URN)10.1016/j.ejtd.2017.10.006 (DOI)
Available from: 2018-09-11 Created: 2018-09-11 Last updated: 2019-01-17Bibliographically approved
Michel, P.-O. (2018). Psykotraumatologi (3ed.). Lund: Studentlitteratur AB
Open this publication in new window or tab >>Psykotraumatologi
Show others...
2018 (English)Book (Other academic)
Abstract [sv]

Människosläktet har genom årtusenden exponerats för olyckor och naturkatastrofer. Transportolyckor och andra tekniska katastrofer, krig och flyktingtrauman, terrorhändelser liksom interpersonellt våld och traumatiska övergrepp under uppväxten kan utgöra påfrestningar under människors liv samt leda till svåra hälsoeffekter.

Denna tredje upplaga av Psykotraumatologi riktar sitt fokus mot den utveckling som skett under senaste decenniet när det gäller forskningen inom området. Sålunda beskrivs hur människor reagerar på hot och på faktorer som både kan öka risken för och motverka utvecklingen av traumatisk stress. Komplicerade sorgereaktioner och traumarelaterade tillstånd beskrivs ingående både när det gäller barn och vuxna. Vidare är avsnitten om neurobiologi, krisstöd i akutfas och behandling uppdaterade.

Syftet med Psykotraumatologi är att utgöra en samlad kunskapskälla för den som behöver det i sin utbildning och fortbildning. På så sätt kan alla som i sin profession kommer i kontakt med potentiellt traumatiserade individer, till exempel inom hälso- och sjukvården, skolväsendet samt inom kommunernas socialtjänst ha nytta av boken.

Place, publisher, year, edition, pages
Lund: Studentlitteratur AB, 2018. p. 272 Edition: 3
Psykiska trauman
National Category
Psychiatry Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology Nursing
urn:nbn:se:liu:diva-153812 (URN)9789144119939 (ISBN)

Tredje upplagan

Available from: 2019-01-11 Created: 2019-01-11 Last updated: 2019-01-11Bibliographically approved
Eckhardt, A., Aguilar Zambrano, E. & Nilsson, D. (2018). Traumatic experiences and dissociation in a non-clinical group of university students in Ecuador: a cross-sectional study. Journal of Child and Adolescent Mental Health, 30(3), 191-202
Open this publication in new window or tab >>Traumatic experiences and dissociation in a non-clinical group of university students in Ecuador: a cross-sectional study
2018 (English)In: Journal of Child and Adolescent Mental Health, ISSN 1728-0583, E-ISSN 1728-0591, Vol. 30, no 3, p. 191-202Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Background: In Ecuador, as in most Latin American countries, scientific research on trauma and dissociation is scarce. The aim of this study was to examine the prevalence of potentially traumatic experiences and dissociative symptoms in adolescents and young adults who were students at the Central University in Quito, Ecuador.

Methods: A cross-sectional study in which 144 students completed a self-administrated questionnaire consisting of Linköping Youth Life Experience Scale (LYLES), Adolescent-Dissociation Experience Scale (A-DES ) and background variables. Data collection was conducted in autumn 2012. Standard multiple regression analysis was used to analyse the data.

Results: All students reported a history of a minimum of five potentially traumatic experiences with a mean of 14.8. Eight participants (5.6%) scored above 3.7 on the Adolescent-Dissociation Experience Scale, which is considered clinically significant dissociation. No correlation was found between high scores on LYLES and A-DES.

Conclusions: The prevalence of potentially traumatic experiences in the study population is very high compared to studies conducted in high-income settings. The low prevalence of dissociation suggests high resilience in the study population but more research on morbidity is needed to draw conclusions about mental health outcomes. Further research should include study populations in less advantageous contexts.

Place, publisher, year, edition, pages
Routledge, 2018
National Category
Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology
urn:nbn:se:liu:diva-153571 (URN)10.2989/17280583.2018.1553780 (DOI)000453867100004 ()2-s2.0-85058968241 (Scopus ID)
Available from: 2018-12-20 Created: 2018-12-20 Last updated: 2019-01-09Bibliographically approved
Thulin, J., Nilsson, D. & Kjellgren, C. (2018). Youth Reports of Parental Strategies and sense of Coherence: Are experienced of Being Victim of Physical Abuse Reflected. Young - Nordic Journal of Youth Research, 1-17
Open this publication in new window or tab >>Youth Reports of Parental Strategies and sense of Coherence: Are experienced of Being Victim of Physical Abuse Reflected
2018 (English)In: Young - Nordic Journal of Youth Research, ISSN 1103-3088, E-ISSN 1741-3222, p. 1-17Article in journal (Refereed) Epub ahead of print
Abstract [en]

This article explores adolescent’s reports of parental strategies and sense of coherence (SOC). Building on the suggested impact of child physical abuse, this study compares reports from a group of physically abused youth and a group of non-abused youth. Independent t-test, correlations and hierarchical linear regression analysis were computed. Findings indicate that parents’ use of corporal punishment could affect how youth report their parent’s parental strategies. Physically abused youth report less parental involvement and positive parenting as well as more inconsistent parenting than non-abused youth. Furthermore, physically abused youth report a significant lower SOC than non-abused youth. Being a victim of physical abuse had a unique contribution on SOC, even after controlling for other parental strategies. Taken together, the results suggest that child physical abuse affects both the youth’s inner SOC as well as their reports of parental strategies in several ways. Implications for practice are discussed in this article.

Place, publisher, year, edition, pages
SAGE Publications India, 2018
Child physical abuse, parental strategies, sense of coherence, Alabama parenting Qustionnaire(APQ) comparision
National Category
Social Work
urn:nbn:se:liu:diva-152450 (URN)10.1177/1103308818801724 (DOI)
Public Health Agency of Sweden
Available from: 2018-11-01 Created: 2018-11-01 Last updated: 2018-11-07Bibliographically approved
Nilsson, D., Nordås, E., Priebe, G. & Svedin, C. G. (2017). Child physical abuse: High school students’ mental health and parental relations depending on who perpetrated the abuse. International Journal of Child Abuse & Neglect, 70, 28-38
Open this publication in new window or tab >>Child physical abuse: High school students’ mental health and parental relations depending on who perpetrated the abuse
2017 (English)In: International Journal of Child Abuse & Neglect, ISSN 0145-2134, E-ISSN 1873-7757, Vol. 70, p. 28-38Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

The aim of this study was to contribute to the research of child physical abuse (CPA) by examining if there were any differences in high school students’ mental health (in this study symptoms of depression and anxiety, self-esteem and sense of coherence) and/or, in how they perceive their parents, depending on whether or not they had been subjected to CPA during childhood. In addition, if high school students reported different mental health and/or, relationships with their parents, depending on if their mother, father or both parents were the perpetrators of CPA.

A representative national sample of high school students (N = 3288, data collected 2009) participated in the study. Participants completed the following: questions about CPA and alleged perpetrators, the Hopkins Symptom Checklist, Rosenberg Self-Esteem Scale, the Sense of Coherence Scale and Parental Bonding Instrument.

The results showed students who reported experiences of CPA were more likely to report symptoms of mental illness and negative perceptions of their parents’ parenting. However, there were no mental health differences depending on whether their mother, father or both parents were the perpetrators of CPA. Still, there were differences in perceived parenting indicating that mothers’ parenting was perceived as more negative when mothers only or both parents were perpetrators of the abuse than when only fathers were perpetrators.

Place, publisher, year, edition, pages
Elsevier, 2017
Child physical abuse; mental health, adolescence, parent child relations, maltreatment
National Category
urn:nbn:se:liu:diva-141238 (URN)10.1016/j.chiabu.2017.05.007 (DOI)000411781200003 ()28551459 (PubMedID)2-s2.0-85019626976 (Scopus ID)

Funding agencies: Swedish National Board for Youth Affairs

Available from: 2017-09-27 Created: 2017-09-27 Last updated: 2018-03-28Bibliographically approved
Nilsson, D. & Svedin, C. G. (2017). Kunskapsöversikt om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Open this publication in new window or tab >>Kunskapsöversikt om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna översikt är inte vad man brukar kalla en systematisk litteraturöversikt utan en översikt i huvudsak baserad på tidigare kunskapsöversikter och metaanalyser. Det innebar att enstaka artiklar och studier kan ha förbisetts beroende på de sökord som har använts i de olika översiktsartiklarna och metaanalyserna. Vi har dock så långt det är möjligt letat i andra sammanställningar och organisationers hemsidor för att minimera risken för att viktiga instrument och evidensbaserade interventioner missats.

Det som framkommit i denna kunskapsöversikt är att när något barn eller ungdom varit utsatt för ett trauma så är det viktigt att det tidigt finns ett gott omhändertagande för att lindra och om möjligt förhindra en negativ utveckling av den psykiska hälsan som följd av att ha varit utsatt för ett potentiellt trauma. I vissa fall och kanske framförallt när det gäller potentiella trauman som inte innehåller våld eller sexuella övergrepp kan det kanske räcka med en kortare men evidensbaserad tidig intervention. Forskning visar att det för ungefär hälften av de traumatiserade barnen sker en spontanläkning de första tre månaderna av posttraumatisk stress, för att sedan plana ut, men att det efter 6 månader inte längre är troligt att symtomen försvinner utan intervention (Hiller et al., 2016).

Genom screening och annan bedömning bör man kunna avgöra om barnet eller ungdomen behöver någon ytterligare behandling, förslagsvis då en av de evidensbaserade behandlingar som finns, och vid mer komplex traumatisering en behandling anpassad för detta ändamål.

Det är dock viktigt att betona att en del barn och ungdomar kan behöva behandling omedelbart, till exempel när allvarliga symtom utvecklas snabbt. Observera också att tidsintervallet inom 4 veckor avser tid efter traumahändelsen, inte tid efter avslöjande eller anmälan. Våld och sexuella övergrepp består inte sällan av många händelser över tid. Utsatta barn berättar ofta att de utsatts en lång tid efteråt. Vid avslöjandet kan de redan ha utvecklat symtom som kräver behandling direkt.

För att kunna ge rätt insats/behandling, både tidigt och senare, efter ett eller flera potentiella trauman, är det viktigt med validerade mätinstrument för screening av traumaerfarenheter och symtom, men även för bedömning av mer allvarlig problematik/diagnoser. Detta är något som framkommit mycket tydligt under arbetet med denna kunskapsöversikt. Då det många gånger är psykologiska begrepp och symtom som inte så lätt låter sig identifieras, operationaliserar man det man vill mäta med frågor som besvaras av den som berörs. Man försöker identifiera hur en person mår, vilka symtom den har etc. genom ett frågeformulär som används regelbundet bland t.ex. barn och ungdomar. Efter att ha studerat formulärets kvaliteter (att det mäter vad det utger sig för att mäta och att det är stabilt över tid) har man utvecklat ett standardiserat instrument för att mäta ett visst symtom. Det är i detta sammanhang också viktigt att påpeka att de mätinstrument man använder även är undersökta i det land de används.

Sammanfattning av Bedömningsinstrument

I denna översikt finns såväl skattnings- och bedömningsinstrument som mäter förekomsten av trauma som instrument som mäter symtom och beteendeproblem som kan förknippas med traumatiska händelser. Instrumenten kan vara i form av intervjuer, mer eller mindre kliniska/diagnostiska eller utformade som självsvarsformulär.

Barn och unga är givetvis en viktig källa då det gäller information omkring deras egna erfarenheter och posttraumatiska reaktioner och de rapporterar sina erfarenheter (Bernstein et al., 1997) och sina symtom tillförlitligt (Hamby, Finkelhor, Ormod & Turner, 2005). Dessutom rapporterar de mer symtom än vad andra gör å deras vägnar (Nader, 2008). Då det gäller överensstämmelsen mellan hur olika informanter rapporterar barns erfarenhet av potentiellt traumatiska händelser så har den visat sig inte vara särskilt god (Tingskull, Svedin, Agnafors, deKeyser, Sydsjö & Nilsson, 2013) varför vi med ledning av ovanstående rekommenderar att använda självsvarsformulär för de barn och ungdomar som själva kan hantera dessa.

När det gäller att screena för erfarenheter av potentiellt traumatiska händelser traumaformulär så kan man välja att använda kortare formulär som på så sätt tidsmässigt är lättare att administrera (LITE, LYLES) eller längre och mer omfattande formulär som JVQ som ger en mer allsidig bild av barnets utsatthet. För mindre barn finns då föräldraversioner av såväl LITE som LYLES.

Symtomformulär finns med olika inriktning och i huvudsak ser vi översatta formulär som mäter akut stress, symtom relaterade till traumaupplevelser, som posttraumatiskt stressyndrom samt formulär som mäter dissociativa symtom. Här finns flera att välja på men det som är mest allsidigt och mest använt i Sverige är TSCC och TSCYC vars nackdelar är att de inte är fria att användas utan kostnad och behörighet. För akut stress finns ASC-kids. Beträffande dissociation så finns flera formulär att välja på men tre som är relativt lättadministrerade är Dis-Q-Sweden (självsvar), CDC (föräldrasvar) samt SDQ-20 vid misstanke om somatoform dissociation.

Vid behov av vidare diagnostik finns en rad kliniska standardiserade intervjuer men där kanske K-SADS-PL eller M.I.N.I. KID är de mest använda i klinisk praxis med barn och ungdomar.

För forskning så är det också angeläget att använda internationellt erkända formulär om man vill jämföra traumaförekomst eller symtom efter potentiellt traumatiska upplevelser med undersökningar från andra länder.

För framtiden ser vi behov av att fler instrument översätts till andra språk då Sverige idag är ett multikulturellt samhälle med stort inflöde av unga människor med annan språklig bakgrund, traumatiska erfarenheter samt traumarelaterade symtom. Det finns också behov av att översätta eller utveckla ett kortare kombinerat instrument för screening av såväl traumahistoria som symtom.

Sammanfattning av tidig intervention

Att tidigt kunna ge stöd och hjälp vid upplevda potentiella trauman såväl naturkatastrofer, trafikolyckor som vid våld och sexuella övergrepp måste anses som viktigt.

Att kunna identifiera barn som riskerar att utveckla posttraumatisk stress kan spela en viktig roll när det gäller att minska risken för att utveckla kvarstående svårigheter efter potentiellt traumatiska händelser. Detta är något som framkommer i alla dessa studier. Ingen studie rapporterar skadlig inverkan vid de tidiga interventionerna. Således hittar man positiva tendenser även om inte man inte alltid får signifikanta symtomreduktioner när det gäller posttraumatisk stress. De flesta av studierna har interventioner som bara är en gång, vissa 1–2 och ibland endast en information via webben och en broschyr. Den intervention som framstår som den mest välgjorda studien var metoden Child and Family Traumatic Stress Intervention (CFTSI) (metoden beskrivs i kapitlet om tidig intervention) som visade på bäst resultat med signifikant symtomreduktion på flera utfallsmått och även posttraumatisk stress efter 4 sessioner. Denna metod har även i en icke randomiserad studie (n=114, 5-8 sessioner) vid för- och eftermätning visat på signifikanta resultat och metoden är också bedömd av CEBC som ha ett lovande vetenskapligt stöd (nivå 3).

Det som i denna kunskapsöversikt samstämmigt framkommit i alla studierna är att screena för risk samt ge psykoedukation om trauma och hur man kan reagera efter en traumatisk händelse samt information om vad som kommer att ske.

De svagheter vi kan se är att i stort sett inga interventioner vänder sig till barn under 6–7 års ålder samt att de flesta interventioner vänder sig till barn som varit utsatt för kroppsligt trauma såsom bilolyckor. Få vänder sig till barn som upplevt interpersonella trauman.

För framtiden ser vi ett behov av att i Sverige utvärdera och implementera såväl CFTSI som den modell ”Efter barnförhöret” som utvecklats av Elfström, Landberg och Olofsson (2017).

Sammanfattning av Behandling

Det framkommer tydligt från studierna i denna kunskapsöversikt att psykologiska behandlingar för barn och ungdom som exponerats för potentiella trauman hjälper. De hjälper för barn och ungdomar som varit utsatt för våld och eller sexuella övergrepp. Det finns också flera studier som visar att det är viktigt att också välja behandling utefter barnets erfarenheter, behov och förutsättningar såsom ålder, typ av övergrepp/trauma, vad man söker för och vilket problem man tycker att man har. De komponenter som förkommer i alla de behandlingar som visar på stark evidens är: Psykoedukation om trauma och prevalens, och vad trauma kan få för inverkan (impact) och om behandlingen; träning i känsloregleringsstrategier (t.ex. avslappning, identifikation av känslor, kognitiv koping, imaginär exponering, in vivo exponering, kognitivt processande och problemlösning).

Av den ovanstående genomgången blir det tydligt att det också finns mer evidens för vissa behandlingar än andra ibland beroende på att det finns fler studier av en viss sorts behandling och färre eller mycket små av en annan typ.

Det finns i dagsläget ett mycket starkt stöd för TF-KBT baserat på minst 17 randomiserade studier som styrker TF-KBT:s effektivitet. Behandlingen har kortfattat beskrivits i detta dokument. Dock ska man beakta att TF-KBT vänder sig till barn som fyllt 6 år och som har ett bättre utvecklat språk och har större kognitiva förmågor än yngre barn. När det gäller yngre barn (under 6 år) så bör leken få en större plats. Child and Parent Psychotherapy (CPP) är en behandling som visat sig vara troligen effektiv. Även denna behandling är kortfattat beskriven i detta dokument och rekommenderas till mindre barn som bevittnat våld. Även EMDR kan ges till mycket små barn Kognitiv integrerad behandling vid Barnmisshandel (KIBB) är ytterligare en behandling för barn 6 år och äldre och där det beslutats att barnet ska fortsättta leva med den som utövat våldet. KIBB har de ingredienser som de väletablerade behandlingarna har men har fortfarande för få och för små studier.

Således är det TF-KBT som kan sägas vara den behandling som bör rekommenderas i första hand när det gäller sexuella övergrepp. Vid fysisk misshandel rekommenderas KIBB om barnet ska fortsätta leva med den som utsatt barnet, i annat fall TF-KBT. För yngre barn rekommenderas CPP och EMDR.

För ungdomar som uppvisar mer komplex traumatisering rekommenderas IITCT som innehåller alla plus fler ingredienser som de väletablerade behandlingarna gör.

Det är viktigt att se var i vårdkedjan de olika behandlingarna kommer in alltifrån exponering av ett potentiellt trauma, screening/risk, bedömning, behandling som sätts in efter ca 4 veckor eller om det behövs mer komplexbehandling. För de svenska Barnahusen syns det som en viktig uppgift att till alla barn erbjuda screening av trauma och symtom samt tidig intervention. Även bedömning för fortsatt terapi är en viktig uppgift samt tillförsäkra och ha rutiner för att de barn som bedöms ha ett behov av fortsatt behandling också erhåller detta allt i enlighet med FN’s konvention om barns rättigheter.

Det visar sig således att vi idag har en god kunskap om vad som är effektivt när det gäller arbete med barn och trauma men inför framtiden ser vi ett behov av att denna kunskap implementeras samt att barn oavsett var man bor i Sverige får ett likartat bemötande baserad på forskning (evidens) och beprövad erfarenhet (framtida evidens).

Vi har i denna genomgång inte hittat terapiformer som anpassats eller utvecklats för barn med olika typer av funktionsnedsättningar.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2017. p. 58
National Category
urn:nbn:se:liu:diva-154459 (URN)9789186759315 (ISBN)
Available from: 2019-02-13 Created: 2019-02-13 Last updated: 2019-02-13
Arnison, T., Menon, J., Malambo, C. & Nilsson, D. (2017). Posttraumatic Stress among women with HIV in Zambia. The Medical Journal of Zambia, 44(2), 100-105
Open this publication in new window or tab >>Posttraumatic Stress among women with HIV in Zambia
2017 (English)In: The Medical Journal of Zambia, ISSN 0047-651X, Vol. 44, no 2, p. 100-105Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Objective: To examine whether HIV-positive women in Lusaka District, Zambia, displays a higher degree of PTSD-symptoms than a HIV-negative control group.

Method: The study targeted 50 HIV-positive women from four ART-clinics and 42 HIV-negative women from corresponding VCT-units. All sites were located in Lusaka District, Zambia. The HIV-positive women were compared with the control group in regard for PTSD, PTSD-symptoms, dissociative symptoms and history of traumatic experiences. The instruments used were PCL-C, DES-T and LYLES-A. Prior to the main study, the validity of the instruments were assessed with a pilot-sample.

Results: Three participants in the HIV-positive group fulfilled the criteria for clinical PTSD (10.7 %), as compared to none in the control group. The HIV-positive group also displayed a significantly higher degree of PTSD-symptoms and previous traumatic experiences, with strong effect sizes, but not for dissociative symptoms. The significant difference in PTSD-symptoms remained while trauma-history was controlled for.

Conclusions: The results of this study clearly indicates that women with HIV are vulnerable to PTSD and that contracting HIV in itself can constitute a psychological trauma in itself. Since PTSD among persons with HIV has been associated with transmission risk behaviours, reduced treatment adherence and a faster disease progression, these findings are important to consider in actions against HIV and AIDS. 

Place, publisher, year, edition, pages
Lusaka, Zambia: Zambia Medical Association, 2017
National Category
Obstetrics, Gynecology and Reproductive Medicine
urn:nbn:se:liu:diva-141240 (URN)
Available from: 2017-09-27 Created: 2017-09-27 Last updated: 2018-04-03Bibliographically approved

Search in DiVA

Show all publications