liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
BETA
Svedin, Carl Göran
Alternative names
Publications (10 of 112) Show all publications
Tordön, R., Svedin, C. G., Fredlund, C., Jonsson, L., Pribe, G. & Sydsjö, G. (2019). Background, experience of abuse, and mental health among adolescents in out-of-home care: a cross-sectional study of a Swedish high school national sample. Nordic Journal of Psychiatry, 73(1), 16-23
Open this publication in new window or tab >>Background, experience of abuse, and mental health among adolescents in out-of-home care: a cross-sectional study of a Swedish high school national sample
Show others...
2019 (English)In: Nordic Journal of Psychiatry, ISSN 0803-9488, E-ISSN 1502-4725, Vol. 73, no 1, p. 16-23Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

PURPOSE: To compare experiences for adverse events, especially sexual abuse, and mental health in a group of high school students in out-of-home care with a representative sample of peers of the same age and similar educational attainment living with their parents.

MATERIALS AND METHODS: A sample of 5839 students in the third year of Swedish high school, corresponding to a response rate of 59.7%, answered a study specific questionnaire. Data from 41 students living in out-of-home care were compared with data from peers not in out-of-home care in a cross-sectional analyze.

RESULTS: Students in out-of-home care had more often an immigrant background and a non-heterosexual orientation, had more often experienced physical and penetrative sexual abuse, and more often sought healthcare for mental problems. Disclosure of sexual abuse was less common, and acts of persuasion or adults' use of their social position was more common among students in out-of-home care.

CONCLUSIONS: Even where the protective factor 'senior educational attainment' is present, risks for abuse and poor mental health are evident for adolescents in out-of-home care. Disclosure of adversity, when it has occurred, ought to be higher among these adolescents with regular contact with social services, but our findings indicate tendencies for the opposite. We therefore suggest routines to be established to screen for adverse life events and mental health actively, along with general and systematic assessments of adversity and mental health during care.

Place, publisher, year, edition, pages
Taylor & Francis, 2019
Keywords
Out-of-home care, child sexual abuse, foster home care, mental health, residential care
National Category
Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-159924 (URN)10.1080/08039488.2018.1527397 (DOI)000466445300003 ()30561234 (PubMedID)2-s2.0-85058791083 (Scopus ID)
Available from: 2019-08-28 Created: 2019-08-28 Last updated: 2019-09-03Bibliographically approved
Jonsson, L., Fredlund, C., Priebe, G., Wadsby, M. & Svedin, C. G. (2019). Online sexual abuse of adolescents by a perpetrator met online: a cross-sectional study. Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, 13(1), Article ID 32.
Open this publication in new window or tab >>Online sexual abuse of adolescents by a perpetrator met online: a cross-sectional study
Show others...
2019 (English)In: Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, ISSN 1753-2000, E-ISSN 1753-2000, Vol. 13, no 1, article id 32Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Background

The current study aimed at exploring adolescents’ experiences of online sexual contacts leading to online sexual abuse by a perpetrator whom the victim had first met online. Associations with socio demographic background, experience of abuse, relation to parents, health and risk behaviors were studied.

Methods

The participants were a representative national sample of 5175 students in the third year of the Swedish high school Swedish (M age = 17.97). Analyses included bivariate statistics and stepwise multiple logistic regression models.

Results

In total 330 (5.8%) adolescents had gotten to know someone during the preceding 12 months for the purpose of engaging in some kind of sexual activity online. Thirty-two (9.7%) of those, the index group, had felt that they had been persuaded, pressed or coerced on at least one occasion. Sexual interaction under pressure was seen as constituting sexual abuse. These adolescent victims of online sexual abuse, the index group, did not differ with respect to socio-demographic background from the adolescents without this experience, the reference group. The index group had significantly more prior experiences of different kind of abuse, indicating that they belong to a polyvictimized group. More frequent risk behavior, poorer psychological health, poorer relationships with parents and lower self-esteem also characterized the index group. Online sexual abuse, without experiences of offline abuse, was associated with a poorer psychological health, at least at the same level as offline sexual abuse only.

Conclusions

The study made clear the importance of viewing online sexual abuse as a serious form of sexual abuse. Professionals meeting these children need to focus not only on their psychological health such as symptoms of trauma and depression but also need to screen them for online behavior, online abuse and other forms of previous abuse.

Place, publisher, year, edition, pages
BioMed Central, 2019
Keywords
Adolescent; Sexual abuse; Online; Health
National Category
Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-160424 (URN)10.1186/s13034-019-0292-1 (DOI)000483548000001 ()31462925 (PubMedID)2-s2.0-85071631288 (Scopus ID)
Note

Funding Agencies|Swedish Ministry of Health and Social Affairs; Swedbank Scientific Research Foundation

Available from: 2019-09-23 Created: 2019-09-23 Last updated: 2019-10-01Bibliographically approved
Thulin, J., Nilsson, D., Svedin, C. G. & Kjellgren, C. (2019). Outcomes of CPC-CBT in Sweden Concerning Psychosocial Well-Being and Parenting Practice: Children’s Perspectives. Research on social work practice, 1-9
Open this publication in new window or tab >>Outcomes of CPC-CBT in Sweden Concerning Psychosocial Well-Being and Parenting Practice: Children’s Perspectives
2019 (English)In: Research on social work practice, ISSN 1049-7315, E-ISSN 1552-7581, p. 1-9Article in journal (Refereed) Epub ahead of print
Abstract [en]

Purpose:

This study explores the outcome of the intervention combined parent child–cognitive behavioral therapy (CPC-CBT) for physically abused children.

Method:

This study includes a clinical sample of children (n = 62) referred to Child Welfare Service due to reports of child physical abuse who completed CPC-CBT. A pretest/posttest design was applied to assess changes on the Trauma Symptom Checklist for Children (TSCC) after treatment and was compared with normative values. In addition, the occurrence of corporal punishment from pre to posttest was explored.

Results:

Children reported a significant decrease in parental use of corporal punishment after treatment and a significant reduction in symptoms associated with trauma (decreased to normal values for TSCC). The positive changes remained at the 6-month follow-up.

Conclusions:

The CPC-CBT intervention seemed to decrease parental use of corporal punishment and increase the well-being of children. Clinical implications are discussed.

Place, publisher, year, edition, pages
Sage Publications, 2019
Keywords
child physical abuse, corporal punishment, CPC-CBT, treatment, intervention, outcome study
National Category
Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-156473 (URN)10.1177/1049731519843352 (DOI)
Funder
Public Health Agency of Sweden
Available from: 2019-04-23 Created: 2019-04-23 Last updated: 2019-04-29Bibliographically approved
Nilsson, D., Green, S., Svedin, C. G. & Dahlström, Ö. (2019). Psychoform and somatoform dissociation among children and adolescents: An evaluation of a new short screening instrument for dissociation, DSQ-12. European journal of trauma and dissociation, 1-8
Open this publication in new window or tab >>Psychoform and somatoform dissociation among children and adolescents: An evaluation of a new short screening instrument for dissociation, DSQ-12
2019 (English)In: European journal of trauma and dissociation, ISSN 2468-7499, p. 1-8Article in journal (Refereed) In press
Abstract [en]

Introduction

Today's assessment instruments for dissociation among adolescents are either relatively extensive or are specifically designed to identify either psychoform or somatoform dissociation.

Objective

A questionnaire that is shorter than any of the existing questionnaires and is concerned with both forms of dissociation would be helpful for both clinicians and researchers.

Method

Existing data from 462 adolescents who had answered Dis-Q Sweden and SDQ-20 were used to create a new questionnaire consisting of 12 items. A pilot study with 42 participants 15-19 years old, was carried out to test this new instrument, Dissociation Screening Questionnaire 12 (DSQ-12). DSQ-12 was then tested on 451 adolescents 10 to 20 years old. A matched clinical group of 25 adolescents in the same age range was used, in order to test the classification performance of DSQ-12.

Results

Results showed good reliability, convergent and construct validity was satisfactory, and dissociation differed between age groups as well as between genders.

Conclusions

Conclusions are that the developed DSQ-12 performed well psychometrically, was reliable and valid. DSQ-12 is easy to answer and is suitable for clinical screening purposes and future research.

Place, publisher, year, edition, pages
Elsevier, 2019
Keywords
DSQ-12; psycho and somatoform dissociation; children and adolescents, ; psychometrics  
National Category
Other Medical Sciences not elsewhere specified
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-160532 (URN)10.1016/j.ejtd.2019.07.001 (DOI)
Available from: 2019-09-25 Created: 2019-09-25 Last updated: 2019-10-02Bibliographically approved
Jonsson, L., Svedin, C. G., Pribe, G., Fredlund, C., Wadsby, M. & Zetterqvist, M. (2019). Similarities and differences in the functions of nonsuicidal self-injury (NSSI) and sex as self-injury (SASI). Journal of Suicide and Life-threatening Behaviour (1), 120-136
Open this publication in new window or tab >>Similarities and differences in the functions of nonsuicidal self-injury (NSSI) and sex as self-injury (SASI)
Show others...
2019 (English)In: Journal of Suicide and Life-threatening Behaviour, ISSN 0363-0234, E-ISSN 1943-278X, no 1, p. 120-136Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Differences and similarities were studied in the functions of two different self-injurious behaviors (SIB): nonsuicidal self-injury (NSSI) and sex as self-injury (SASI). Based on type of SIB reported, adolescents were classified in one of three groups: NSSI only (n = 910), SASI only (n = 41), and both NSSI and SASI (n = 76). There was support for functional equivalence in the two forms of SIB, with automatic functions being most commonly endorsed in all three groups. There were also functional differences, with adolescents in the SASI only group reporting more social influence functions than those with NSSI only. Adolescents reporting both NSSI and SASI endorsed the highest number of functions for both behaviors. Clinical implications are discussed, emphasizing the need for emotion regulation skills.

Place, publisher, year, edition, pages
John Wiley & Sons, 2019
National Category
Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-144486 (URN)10.1111/sltb.12417 (DOI)000459870900009 ()29073344 (PubMedID)2-s2.0-85032291097 (Scopus ID)
Available from: 2018-01-24 Created: 2018-01-24 Last updated: 2019-03-20Bibliographically approved
Fredlund, C., Dahlström, Ö., Svedin, C. G., Wadsby, M., Jonsson, L. & Pribe, G. (2018). Adolescents motives for selling sex in a welfare state - A Swedish national study. International Journal of Child Abuse & Neglect, 81, 286-295
Open this publication in new window or tab >>Adolescents motives for selling sex in a welfare state - A Swedish national study
Show others...
2018 (English)In: International Journal of Child Abuse & Neglect, ISSN 0145-2134, E-ISSN 1873-7757, Vol. 81, p. 286-295Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

In addition to money or other compensation, other motives for selling sex may be important in a welfare country such as Sweden. The aim of this study was to carry out an exploratory investigation of adolescents motives for selling sex in a population-based survey in Sweden. A total of 5839 adolescents from the third year of Swedish high school, mean age 18.0 years, participated in the study. The response rate was 59.7% and 51 students (0.9%) reported having sold sex. Exploratory factor analysis and hierarchical cluster analysis were used to identify groups of adolescents according to underlying motives for selling sex. Further analyses were carried out for characteristics of selling sex and risk factors. Three groups of adolescents were categorized according to their motives for selling sex: Adolescents reporting; 1) Emotional reasons, being at a greater risk of sexual abuse, using sex as a means of self-injury and having a non-heterosexual orientation. 2) Material but no Emotional reasons, who more often receive money as compensation and selling sex to a person over 25 years of age, and 3) Pleasure or no underlying motive for selling sex reported, who were mostly heterosexual males selling sex to a person under 25 years of age, the buyer was not known from the Internet, the reward was seldom money and this group was less exposed to penetrative sexual abuse or using sex as a means of self-injury. In conclusion, adolescents selling sex are a heterogeneous group in regard to underlying motives.

Place, publisher, year, edition, pages
PERGAMON-ELSEVIER SCIENCE LTD, 2018
Keywords
Selling sex; Adolescent; Child sexual exploitation; Motives; Prostitution
National Category
Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-149697 (URN)10.1016/j.chiabu.2018.04.030 (DOI)000436375800026 ()29775872 (PubMedID)
Note

Funding Agencies|Ministry of Health and Social Affairs/the Childrens Welfare Foundation Sweden; County of Stockholm, Sweden

Available from: 2018-07-24 Created: 2018-07-24 Last updated: 2019-05-01
Jonsson, L. & Svedin, C. G. (2017). Barn utsatta för sexuella övergrepp på nätet. Linköping/Stockholm: Linköping University Electronic Press / Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Open this publication in new window or tab >>Barn utsatta för sexuella övergrepp på nätet
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna fördjupningsrapport fokuserar på barns erfarenheter av sexuella övergrepp på nätet. Rapporten baseras på den tredje epidemiologiska undersökningen om ungdomars sexuella beteenden och erfarenheter på Internet. Unga sex och Internet – i en föränderlig värld är en enkätstudie från 2014 där 5 839 elever i gymnasiets tredje år deltog. Deltagarna tillfrågades om erfarenheter av olika övergrepp av sexuell karaktär på nätet såsom nätgrooming, sexuella övergrepp och sexuella övergreppsbilder.

Resultaten i denna rapport är nya och unika. De ska tolkas med försiktighet då det behövs mer studier inom området. Dock visar resultaten tydliga mönster, som vi till viss del känner igen från både nationell och internationell forskning samt kliniska erfarenheter vi fått ta del av.

Såväl de ungdomar som blivit nätgroomade (23,2 %) som de som blivit utsatta för sexuella övergrepp över nätet senaste året (32 ungdomar av de 330 ungdomar som hade haft sex på nätet) uppvisade en tämligen likartad bild av utsatthet för andra sexuella övergrepp, känslomässig och fysisk misshandel, känslomässig och fysisk mobbning samt olika former av självskadebeteenden. Till detta kommer att de rapporterade en sämre känslomässig relation till sina föräldrar under uppväxten även om de sociodemografiskt inte skiljde sig från andra ungdomar med få undantag.

Ett viktigt resultat från studien är att vi har kunnat konstatera att dokumentation i form av fotografering och filmning av sexuella övergrepp påverkar den psykiska hälsan negativt. Även osäkerheten om det skett eller inte är förknippad med en ytterligare försämrad psykisk ohälsa jämfört med när övergrepp inte dokumenterats. För de barn/ungdomar vars bilder spritts ökar den psykiska ohälsan ytterligare.

Bilden som målas upp är att denna grupp av ungdomar har en komplex bild av traumatiska erfarenheter och ohälsa och närmast är att betrakta som polytraumatiserade.

Forskningens uppgift är att på ett vetenskapligt sätt belysa olika fenomen i samhället och att utifrån genererade data dra slutsatser och ge rekommendationer för att som i detta fall bidra till en bättre hjälp som i detta fall till en utsatt och belastad grupp barn- och ungdomar.

Vi kan se att dessa ungdomar behöver såväl förebyggande som rehabiliterande insatser.

På det förebyggande planet behövs bättre kunskap om våld och andra former av övergrepp bland alla som arbetar med barn. Utan denna kunskap och professionell utveckling kommer de barn som riskerar att utsättas eller redan blivit utsatta riskera att inte upptäckas i tid, och att inte heller kunna erbjudas adekvata insatser. Detta gäller sannolikt än mer de mest utsatta, bl.a. de grupper som denna fördjupningsrapport fokuserat på.

Barn och unga måste tidigt få kunskap om vad ett sexuellt övergrepp är, vilka rättigheter man har och vad man kan göra om man blir drabbad. Skolan är en utmärkt plats att genomföra denna typ av utbildning. Vi kan se ett behov av en förändrad, moderniserad, sexualundervisning med fokus på relationer, ömsesidighet och respekt för att stärka barn och ungdomars sexuella integritet.

Kunskap om våld och andra övergrepp mot barn behöver integreras i samtliga utbildningar som riktar sig till personer som kommer att arbeta med barn och ungdomar. Detta sker lämpligast genom att ämnet införs i respektive examinationsordningar. Det är också angeläget att fortbilda redan anställd personal inom rättsväsende, socialt arbete, hälso- och sjukvård och skola om våld och sexuella övergrepp mot barn.

Utsatta barn/och ungdomar vänder sig oftast till kompisar och andra jämnåriga för att prata om övergreppen och för att få ett initialt stöd (Svedin et al., 2015; Landberg et al., 2015). Därför måste det till stora satsningar vad gäller kunskap om kompisstöd, vad man t.ex. ska göra om en kompis utsatts. Redan idag finns bra framtaget material (se www.dagsattprataom.se) som behöver spridas vidare till bland annat ungdomsmottagningar och skolan.

Erfarenheterna från intervjuer med ungdomar i EU-projektet SPIRTO (Jonsson et al, 2015c) visar att främsta anledningen till att unga undviker att prata med sina föräldrar om vad de gör på nätet är för att de upplever att föräldrarna kan för lite. Unga efterlyser kunskapsspridning till föräldrar och lärare och andra som arbetar med barn om nätet. Hur nätet fungerar som källa till information och glädje såväl som till de risker som finns på nätet.

Förövarna behöver hjälp och behandling för att minska risken att de utsätter nya barn. Därför är det ytterst viktigt med behandlingsenheter spridda i landet som alla har möjlighet att kontakta.

Resultaten gällande det markant allvarliga hälsoläget för de barn som drabbats av övergrepp på nätet av sexuell karaktär ställer krav på skola, hälso- och sjukvård samt rättsväsende. De drabbade barnen måste prioriteras genom att få snabba utredningar från både polis och socialtjänst följt av möjlighet till bra stöd och behandling. Precis som i huvudrapporten från 2015 (Svedin et al., 2015), finns det anledning att understryka att om barn och ungdomars psykosociala ohälsa är så nedsatt som här framkommer, måste samhället säkerställa att de erbjuds professionellt stöd och hjälp. Många kan behöva högspecialiserad vård. Detta gäller en stor del av de barn och unga som utsatts för våld eller andra övergrepp och är extra angeläget för en polyviktimiserad grupp som den som denna rapport fokuserar på.

I framtiden behövs fler studier med olika metodik för att få en bättre bild och en djupare förståelse för hur övergrepp på nätet av sexuell karaktär påverkar de drabbade barnen.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping/Stockholm: Linköping University Electronic Press / Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2017. p. 60
National Category
Psychology Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology Social Work
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-142394 (URN)9789176855324 (ISBN)
Note

Rapport nummer 2017:2.

Available from: 2017-10-30 Created: 2017-10-30 Last updated: 2017-10-30Bibliographically approved
Nilsson, D., Nordås, E., Priebe, G. & Svedin, C. G. (2017). Child physical abuse: High school students’ mental health and parental relations depending on who perpetrated the abuse. International Journal of Child Abuse & Neglect, 70, 28-38
Open this publication in new window or tab >>Child physical abuse: High school students’ mental health and parental relations depending on who perpetrated the abuse
2017 (English)In: International Journal of Child Abuse & Neglect, ISSN 0145-2134, E-ISSN 1873-7757, Vol. 70, p. 28-38Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

The aim of this study was to contribute to the research of child physical abuse (CPA) by examining if there were any differences in high school students’ mental health (in this study symptoms of depression and anxiety, self-esteem and sense of coherence) and/or, in how they perceive their parents, depending on whether or not they had been subjected to CPA during childhood. In addition, if high school students reported different mental health and/or, relationships with their parents, depending on if their mother, father or both parents were the perpetrators of CPA.

A representative national sample of high school students (N = 3288, data collected 2009) participated in the study. Participants completed the following: questions about CPA and alleged perpetrators, the Hopkins Symptom Checklist, Rosenberg Self-Esteem Scale, the Sense of Coherence Scale and Parental Bonding Instrument.

The results showed students who reported experiences of CPA were more likely to report symptoms of mental illness and negative perceptions of their parents’ parenting. However, there were no mental health differences depending on whether their mother, father or both parents were the perpetrators of CPA. Still, there were differences in perceived parenting indicating that mothers’ parenting was perceived as more negative when mothers only or both parents were perpetrators of the abuse than when only fathers were perpetrators.

Place, publisher, year, edition, pages
Elsevier, 2017
Keywords
Child physical abuse; mental health, adolescence, parent child relations, maltreatment
National Category
Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-141238 (URN)10.1016/j.chiabu.2017.05.007 (DOI)000411781200003 ()28551459 (PubMedID)2-s2.0-85019626976 (Scopus ID)
Projects
Barnafrid
Note

Funding agencies: Swedish National Board for Youth Affairs

Available from: 2017-09-27 Created: 2017-09-27 Last updated: 2018-03-28Bibliographically approved
Nilsson, D. & Svedin, C. G. (2017). Kunskapsöversikt om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel. Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Open this publication in new window or tab >>Kunskapsöversikt om stöd och behandling för barn som utsatts för sexuella övergrepp och fysisk misshandel
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna översikt är inte vad man brukar kalla en systematisk litteraturöversikt utan en översikt i huvudsak baserad på tidigare kunskapsöversikter och metaanalyser. Det innebar att enstaka artiklar och studier kan ha förbisetts beroende på de sökord som har använts i de olika översiktsartiklarna och metaanalyserna. Vi har dock så långt det är möjligt letat i andra sammanställningar och organisationers hemsidor för att minimera risken för att viktiga instrument och evidensbaserade interventioner missats.

Det som framkommit i denna kunskapsöversikt är att när något barn eller ungdom varit utsatt för ett trauma så är det viktigt att det tidigt finns ett gott omhändertagande för att lindra och om möjligt förhindra en negativ utveckling av den psykiska hälsan som följd av att ha varit utsatt för ett potentiellt trauma. I vissa fall och kanske framförallt när det gäller potentiella trauman som inte innehåller våld eller sexuella övergrepp kan det kanske räcka med en kortare men evidensbaserad tidig intervention. Forskning visar att det för ungefär hälften av de traumatiserade barnen sker en spontanläkning de första tre månaderna av posttraumatisk stress, för att sedan plana ut, men att det efter 6 månader inte längre är troligt att symtomen försvinner utan intervention (Hiller et al., 2016).

Genom screening och annan bedömning bör man kunna avgöra om barnet eller ungdomen behöver någon ytterligare behandling, förslagsvis då en av de evidensbaserade behandlingar som finns, och vid mer komplex traumatisering en behandling anpassad för detta ändamål.

Det är dock viktigt att betona att en del barn och ungdomar kan behöva behandling omedelbart, till exempel när allvarliga symtom utvecklas snabbt. Observera också att tidsintervallet inom 4 veckor avser tid efter traumahändelsen, inte tid efter avslöjande eller anmälan. Våld och sexuella övergrepp består inte sällan av många händelser över tid. Utsatta barn berättar ofta att de utsatts en lång tid efteråt. Vid avslöjandet kan de redan ha utvecklat symtom som kräver behandling direkt.

För att kunna ge rätt insats/behandling, både tidigt och senare, efter ett eller flera potentiella trauman, är det viktigt med validerade mätinstrument för screening av traumaerfarenheter och symtom, men även för bedömning av mer allvarlig problematik/diagnoser. Detta är något som framkommit mycket tydligt under arbetet med denna kunskapsöversikt. Då det många gånger är psykologiska begrepp och symtom som inte så lätt låter sig identifieras, operationaliserar man det man vill mäta med frågor som besvaras av den som berörs. Man försöker identifiera hur en person mår, vilka symtom den har etc. genom ett frågeformulär som används regelbundet bland t.ex. barn och ungdomar. Efter att ha studerat formulärets kvaliteter (att det mäter vad det utger sig för att mäta och att det är stabilt över tid) har man utvecklat ett standardiserat instrument för att mäta ett visst symtom. Det är i detta sammanhang också viktigt att påpeka att de mätinstrument man använder även är undersökta i det land de används.

Sammanfattning av Bedömningsinstrument

I denna översikt finns såväl skattnings- och bedömningsinstrument som mäter förekomsten av trauma som instrument som mäter symtom och beteendeproblem som kan förknippas med traumatiska händelser. Instrumenten kan vara i form av intervjuer, mer eller mindre kliniska/diagnostiska eller utformade som självsvarsformulär.

Barn och unga är givetvis en viktig källa då det gäller information omkring deras egna erfarenheter och posttraumatiska reaktioner och de rapporterar sina erfarenheter (Bernstein et al., 1997) och sina symtom tillförlitligt (Hamby, Finkelhor, Ormod & Turner, 2005). Dessutom rapporterar de mer symtom än vad andra gör å deras vägnar (Nader, 2008). Då det gäller överensstämmelsen mellan hur olika informanter rapporterar barns erfarenhet av potentiellt traumatiska händelser så har den visat sig inte vara särskilt god (Tingskull, Svedin, Agnafors, deKeyser, Sydsjö & Nilsson, 2013) varför vi med ledning av ovanstående rekommenderar att använda självsvarsformulär för de barn och ungdomar som själva kan hantera dessa.

När det gäller att screena för erfarenheter av potentiellt traumatiska händelser traumaformulär så kan man välja att använda kortare formulär som på så sätt tidsmässigt är lättare att administrera (LITE, LYLES) eller längre och mer omfattande formulär som JVQ som ger en mer allsidig bild av barnets utsatthet. För mindre barn finns då föräldraversioner av såväl LITE som LYLES.

Symtomformulär finns med olika inriktning och i huvudsak ser vi översatta formulär som mäter akut stress, symtom relaterade till traumaupplevelser, som posttraumatiskt stressyndrom samt formulär som mäter dissociativa symtom. Här finns flera att välja på men det som är mest allsidigt och mest använt i Sverige är TSCC och TSCYC vars nackdelar är att de inte är fria att användas utan kostnad och behörighet. För akut stress finns ASC-kids. Beträffande dissociation så finns flera formulär att välja på men tre som är relativt lättadministrerade är Dis-Q-Sweden (självsvar), CDC (föräldrasvar) samt SDQ-20 vid misstanke om somatoform dissociation.

Vid behov av vidare diagnostik finns en rad kliniska standardiserade intervjuer men där kanske K-SADS-PL eller M.I.N.I. KID är de mest använda i klinisk praxis med barn och ungdomar.

För forskning så är det också angeläget att använda internationellt erkända formulär om man vill jämföra traumaförekomst eller symtom efter potentiellt traumatiska upplevelser med undersökningar från andra länder.

För framtiden ser vi behov av att fler instrument översätts till andra språk då Sverige idag är ett multikulturellt samhälle med stort inflöde av unga människor med annan språklig bakgrund, traumatiska erfarenheter samt traumarelaterade symtom. Det finns också behov av att översätta eller utveckla ett kortare kombinerat instrument för screening av såväl traumahistoria som symtom.

Sammanfattning av tidig intervention

Att tidigt kunna ge stöd och hjälp vid upplevda potentiella trauman såväl naturkatastrofer, trafikolyckor som vid våld och sexuella övergrepp måste anses som viktigt.

Att kunna identifiera barn som riskerar att utveckla posttraumatisk stress kan spela en viktig roll när det gäller att minska risken för att utveckla kvarstående svårigheter efter potentiellt traumatiska händelser. Detta är något som framkommer i alla dessa studier. Ingen studie rapporterar skadlig inverkan vid de tidiga interventionerna. Således hittar man positiva tendenser även om inte man inte alltid får signifikanta symtomreduktioner när det gäller posttraumatisk stress. De flesta av studierna har interventioner som bara är en gång, vissa 1–2 och ibland endast en information via webben och en broschyr. Den intervention som framstår som den mest välgjorda studien var metoden Child and Family Traumatic Stress Intervention (CFTSI) (metoden beskrivs i kapitlet om tidig intervention) som visade på bäst resultat med signifikant symtomreduktion på flera utfallsmått och även posttraumatisk stress efter 4 sessioner. Denna metod har även i en icke randomiserad studie (n=114, 5-8 sessioner) vid för- och eftermätning visat på signifikanta resultat och metoden är också bedömd av CEBC som ha ett lovande vetenskapligt stöd (nivå 3).

Det som i denna kunskapsöversikt samstämmigt framkommit i alla studierna är att screena för risk samt ge psykoedukation om trauma och hur man kan reagera efter en traumatisk händelse samt information om vad som kommer att ske.

De svagheter vi kan se är att i stort sett inga interventioner vänder sig till barn under 6–7 års ålder samt att de flesta interventioner vänder sig till barn som varit utsatt för kroppsligt trauma såsom bilolyckor. Få vänder sig till barn som upplevt interpersonella trauman.

För framtiden ser vi ett behov av att i Sverige utvärdera och implementera såväl CFTSI som den modell ”Efter barnförhöret” som utvecklats av Elfström, Landberg och Olofsson (2017).

Sammanfattning av Behandling

Det framkommer tydligt från studierna i denna kunskapsöversikt att psykologiska behandlingar för barn och ungdom som exponerats för potentiella trauman hjälper. De hjälper för barn och ungdomar som varit utsatt för våld och eller sexuella övergrepp. Det finns också flera studier som visar att det är viktigt att också välja behandling utefter barnets erfarenheter, behov och förutsättningar såsom ålder, typ av övergrepp/trauma, vad man söker för och vilket problem man tycker att man har. De komponenter som förkommer i alla de behandlingar som visar på stark evidens är: Psykoedukation om trauma och prevalens, och vad trauma kan få för inverkan (impact) och om behandlingen; träning i känsloregleringsstrategier (t.ex. avslappning, identifikation av känslor, kognitiv koping, imaginär exponering, in vivo exponering, kognitivt processande och problemlösning).

Av den ovanstående genomgången blir det tydligt att det också finns mer evidens för vissa behandlingar än andra ibland beroende på att det finns fler studier av en viss sorts behandling och färre eller mycket små av en annan typ.

Det finns i dagsläget ett mycket starkt stöd för TF-KBT baserat på minst 17 randomiserade studier som styrker TF-KBT:s effektivitet. Behandlingen har kortfattat beskrivits i detta dokument. Dock ska man beakta att TF-KBT vänder sig till barn som fyllt 6 år och som har ett bättre utvecklat språk och har större kognitiva förmågor än yngre barn. När det gäller yngre barn (under 6 år) så bör leken få en större plats. Child and Parent Psychotherapy (CPP) är en behandling som visat sig vara troligen effektiv. Även denna behandling är kortfattat beskriven i detta dokument och rekommenderas till mindre barn som bevittnat våld. Även EMDR kan ges till mycket små barn Kognitiv integrerad behandling vid Barnmisshandel (KIBB) är ytterligare en behandling för barn 6 år och äldre och där det beslutats att barnet ska fortsättta leva med den som utövat våldet. KIBB har de ingredienser som de väletablerade behandlingarna har men har fortfarande för få och för små studier.

Således är det TF-KBT som kan sägas vara den behandling som bör rekommenderas i första hand när det gäller sexuella övergrepp. Vid fysisk misshandel rekommenderas KIBB om barnet ska fortsätta leva med den som utsatt barnet, i annat fall TF-KBT. För yngre barn rekommenderas CPP och EMDR.

För ungdomar som uppvisar mer komplex traumatisering rekommenderas IITCT som innehåller alla plus fler ingredienser som de väletablerade behandlingarna gör.

Det är viktigt att se var i vårdkedjan de olika behandlingarna kommer in alltifrån exponering av ett potentiellt trauma, screening/risk, bedömning, behandling som sätts in efter ca 4 veckor eller om det behövs mer komplexbehandling. För de svenska Barnahusen syns det som en viktig uppgift att till alla barn erbjuda screening av trauma och symtom samt tidig intervention. Även bedömning för fortsatt terapi är en viktig uppgift samt tillförsäkra och ha rutiner för att de barn som bedöms ha ett behov av fortsatt behandling också erhåller detta allt i enlighet med FN’s konvention om barns rättigheter.

Det visar sig således att vi idag har en god kunskap om vad som är effektivt när det gäller arbete med barn och trauma men inför framtiden ser vi ett behov av att denna kunskap implementeras samt att barn oavsett var man bor i Sverige får ett likartat bemötande baserad på forskning (evidens) och beprövad erfarenhet (framtida evidens).

Vi har i denna genomgång inte hittat terapiformer som anpassats eller utvecklats för barn med olika typer av funktionsnedsättningar.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2017. p. 58
National Category
Psychology
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-154459 (URN)9789186759315 (ISBN)
Available from: 2019-02-13 Created: 2019-02-13 Last updated: 2019-02-13
Fredlund, C., Svedin, C. G., Pribe, G., Jonsson, L. & Wadsby, M. (2017). Self-reported frequency of sex as self-injury (SASI) in a national study of Swedish adolescents and association to sociodemographic factors, sexual behaviors, abuse and mental health. Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, 11(1)
Open this publication in new window or tab >>Self-reported frequency of sex as self-injury (SASI) in a national study of Swedish adolescents and association to sociodemographic factors, sexual behaviors, abuse and mental health
Show others...
2017 (English)In: Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, ISSN 1753-2000, E-ISSN 1753-2000, Vol. 11, no 1Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

Sex as self-injury has become a concept in Swedish society; however it is a largely unexplored area of research, not yet conceptualized and far from accepted in the research field. The use of sex as a way of affect regulation is known in the literature and has, in interviews with young women who sell sex, been compared to direct self-injury, such as cutting or burning the skin. The aim of this study was to investigate the self-reported frequency of sex as self-injury and the association to sociodemographic factors, sexual orientation, voluntary sexual experiences, sexual risk-taking behaviors, sexual, physical and mental abuse, trauma symptoms, healthcare for psychiatric disorders and non-suicidal self-injury.

Place, publisher, year, edition, pages
BioMed Central, 2017
National Category
Neurosciences Rheumatology and Autoimmunity Psychiatry
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-134927 (URN)10.1186/s13034-017-0146-7 (DOI)000395328600001 ()
Available from: 2017-03-02 Created: 2017-03-02 Last updated: 2018-12-21Bibliographically approved
Organisations

Search in DiVA

Show all publications