Background: Breakfast is often described as the most important meal of the day. The regularity of wholesome, daily meal patterns comprised of healthy foods is important for the physical and mental development of children and adolescents. One way to make sure that children and adolescents eat breakfast on a regular basis is to serve it at school. Several published reviews have examined the effects of eating breakfast and studied effects of school breakfast programmes on children and adolescents. Informed decisions of whether to promote eating breakfast or to introduce a school breakfast programme require a broader perspective.

The aim was to conduct a systematic review of scientific publications that study the effects potentially relevant for economic evaluations of eating breakfast or implementing school breakfast programmes for children and adolescents.

Method: In the systematic literature review, studies were identified by searching the electronic databases PubMed, CINAHL, Web of Science and PsycINFO from January 2000 through October 2017. The following inclusion criteria guided the selection of the identified studies: published articles from peer-reviewed journals with full text in English, studies collecting primary data, quantitative studies, studies performed in countries comparable to Sweden in terms of access and quality of nutrients, economic and social conditions and publications studying at least one of the topics; academic achievement, quality of life and wellbeing, risk factors/morbidity or cognitive performance.

Results: Twenty-six studies on eating breakfast and eleven studies on school breakfast programmes fulfilled the inclusion criteria and were judged to be of at least moderate quality were included in the analysis. The results of the review of studies on eating breakfast showed positive and conclusive effects on cognitive performance, academic achievement, quality of life, well-being and risk factors/morbidity. This indicates that eating breakfast is important. The results of the studies on school breakfast varied. Minor positive effects were seen on cognitive performance and academic achievement. Most studies showed no effects and all studies suffered from different methodological weaknesses.

Conclusions: The overall assessment of the studies on eating breakfast indicated positive effects. The studies on school breakfast programmes showed minor positive effects, but the majority of the studies showed no effects and all studies suffered from different methodological weaknesses. In order to assess the cost-effectiveness of eating breakfast and of school breakfast programmes we need to know more about how the identified affects influence the societal cost and the individuals gain in quality-adjusted life years both in the short and the long term.

Bakgrund: Frukost beskrivs ofta som dagens viktigaste måltid och flera studier har visat att kostintag har en positiv effekt på barn och ungdomars såväl fysiska som mentala utveckling. Ett sätt att öka barn och ungdomars frukostintag är att servera frukost på skoltid. Idag finns flera publicerade översiktsatiklar som har granskat effekterna av att äta frukost såväl som effekterna av skolfrukostprogram. För att kunna fatta ett beslut om huruvida man ska lägga resurser på att främja frukostätand eller servera frukost på skoltid krävs dock ytterligare information.

Syftet med rapporten är att systematiskt granska de vetenskapliga publikationer som studerar effekter av att äta frukost eller effekter av implementering av skolfrukostprogram potentiellt relevanta att inkludera i en ekonomisk utvärdering.

Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes. Studierna identifierades genom att söka de elektroniska databaserna PubMed, CINAHL, Web of Science och PsycINFO från januari 2000 till oktober 2017. De inklusionskriterier som tillämpades var: artiklar på engelska publicerade i granskade tidskrifter, artiklar som presenterar primärdata, kvantitativa studier, studier jämförbara med Sverige gällande näringsintag, ekonomiska och sociala förhållanden samt publikationer som studerar minst ett av ämnena; akademisk prestation, livskvalitet och välbefinnande, riskfaktorer/morbiditet eller kognitiv prestanda.

Resultat: Tjugosex artiklar som studerade effekter av att äta frukost samt elva studier som studerade effekter av skolfrukostprogram uppfyllde de uppsatta inklusionskriterierna och bedömdes vara av minst måttlig kvalitet inkluderades i analysen. Studierna som studerade effekter av att äta frukost var samstämmiga. De visade att frukostätande hade positiva effekter på kognitiv prestanda, akademisk prestation, livskvalitet och välbefinnande samt på morbida riskfaktorer. Artiklar som studerade effekter av skolfrukostprogram visade på varierande resultat. Ett fåtal studier fann att skolfrukostprogram hade positiva effekter på kognitiv prestanda och akademisk prestation men majoriteten av studierna kunde inte påvisa några effekter. Flertalet av studierna var dock behäftade med metodologiska svagheter.

Slutsats: Äta frukost har överlag positiva effekter på de studerade utfallsmåtten. Skolfrukostprogram har små till måttliga effekter på de studerade utfallsmåtten. Majoriteten av studierna som undersökte skolfrukostprogram visade dock inga effekter och alla studier var behäftade med metodologiska svagheter. För att kunna bedöma kostnadseffektiviteten av att äta frukost och skolfrukostprogram, behöver vi mer kunskap om hur de identifierade effekterna påverkar samhällets kostnader och en individs livskvalitet och levnadsår, på såväl kort som lång sikt.

Background: Individuals with severe disability often require personal assistance and help from informal caregivers, in addition to conventional health care. The utilization of assistance dogs may decrease the need for health and social care and increase the independence of these individuals. Service and hearing dogs are trained to assist specific individuals and can be specialized to meet individual needs. The aim of this study was to describe and explore potential consequences for health-related quality of life, well-being and activity level, of having a certified service or hearing dog. Methods: A longitudinal interventional study with a pre-post design was conducted. At inclusion, all participants in the study had a regular (untrained) companion dog. Data were collected before training of the dog started and three months after certification of the dog. Health-related quality of life was assessed with EQ-5D-3L, EQ-VAS and RAND-36. Well-being was measured with WHO-5 and self-esteem with the Rosenberg Self-Esteem Scale. In addition, questions were asked about physical activity and time spent away from home and on social activities. Subgroups were analyzed for physical service and diabetes alert dogs. Results: Fifty-five owner-and-dog pairs completed the study (30 physical service dogs, 20 diabetes alert dogs, 2 epilepsy alert dogs, and 3 hearing dogs). Initially, study participants reported low health-related quality of life compared with the general population. At follow-up, health-related quality of life measured with the EQ-VAS, well-being and level of physical activity had improved significantly. In the subgroup analysis, physical service dog owners had lower health-related quality of life than diabetes alert dog owners. The improvement from baseline to follow-up measured with EQ-5D statistically differed between the subgroups. Conclusions: The target population for service and hearing dogs has an overall low health-related quality of life. Our study indicates that having a certified service or hearing dog may have positive impact on health-related quality of life, well-being and activity level. Service and hearing dogs are a potentially important "wagging tail aid" for this vulnerable population, able to alleviate strain, increase independence, and decrease the risk of social isolation.

Uppdrag och syfte

Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi vid Linköpings Universitet fick under 2014 i uppdrag av Stockholms Läns Landsting (SLL) att utvärdera vårdval ryggkirurgi (VVR). I VVR används ett värdebaserat ersättningssystem vilket gör att VVR skiljer sig från andra vårdval inom Stockholms län.

Syftet med denna utvärdering är att 1) utifrån registerdata utvärdera VVR utifrån volym, kostnad samt hälsoutfall med Region Östergötland som kontroll, 2) redogöra för hur anställda inom SLL respektive de privata vårdgivarna har upplevt utformning, implementering, förvaltning av VVR och hur det har påverkat deras arbete samt hur de upplevde beslutsprocessen för införandet.

Metod

Att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder kan vara värdefullt vid utvärdering av en komplex intervention med många faktorer att ta hänsyn till. Kvantitativ och kvalitativ metod erbjuder olika sätt att beskriva ett fenomen, vilket innebär att metoderna kan generera olika resultat. Man bör inte utgå ifrån att resultaten ska replikera varandra utan snarare att man ska få en djupare förståelse för fenomenet. I denna utvärdering är utgångspunkten att metoderna kan och bör användas som komplement till varandra.

Den kvalitativa delen i denna rapport bygger på intervjuer med anställda på Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) vid SLL samt anställda hos de privata vårdgivarna1. Ändamålsenlig urvalsteknik har använts för att välja intervjupersoner och intervjuerna baseras på en explorativ ansats. Den kvantitativa delen baseras på registerdata från fem olika registerhållare, deskriptiva data presenteras och statistiska analysmetoder har använts för att jämföra grupper och utveckling över tid före och efter införandet av VVR. Utvärderingen grundar sig på Donabedians ramverk för utvärdering av kvalitet inom sjukvården (1).

Resultat baserat på registerdata

Volym

Antalet indexoperationer har ökat med 17 procent efter införandet av VVR. Volymökningen kan förklaras med att det operationstak som fanns vid upphandling har tagits bort och att den nya ersättningsnivån kräver en högre produktion. Även tillgängligheten har ökat, dels på grund av det finns fler vårdgivare, dels på grund av utökade öppettider samt fler mer centralt belägna mottagnings- och rehabiliteringslokaler.

Hälsoutfall

Under de tre år som har gått sedan införandet av VVR har 1006 fler patienter opererats jämfört med motsvarande period före införandet. Detta motsvarar en vinst på 210 QALYs till följd av VVR. Livskvalitetsvinsten efter operation per patient har inte påverkats av VVR, men justerat för vårdtyngd och socioekonomiska faktorer har den postoperativa livskvaliteteten ökat med 0,04 i EQ-5D-index.

Kostnader

SLL:s kostnad för elektiv ryggkirurgi har i genomsnitt ökat med 20 miljoner kronor per år efter införandet av VVR. Den totala kostnaden för elektiv ryggkirurgi har ökat med 16 procent jämfört med motsvarande period före vårdvalet. Kostnadsökningen kan förklaras av volymökningen som uppgick till 17 procent. Kostnaden per operation har minskat med 7 procent. Även kostnaden per vårdepisod2 har minskat med 9 procent.

Den inkrementella kostnadseffektkvoten för VVR estimerades till drygt 50 000 kronor per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår (QALY). Om kostnaden för vård under hela vårdepisoden och indirekta kostnader kopplade till sjukfrånvaro inkluderades i analysen uppgick den inkrementella kostnadseffektkvoten till 230 000 kronor per vunnen QALY.

Individ- och prestationsersättning

Baserat på patientens svar på Global Assessment såg den prestationsbaserade ersättningen i genomsnitt ut enligt följande:

• Helt försvunnen smärta: 3 651 kr
• Mycket förbättrad smärta: 1 167 kr
• Något förbättrad smärta: -1 746 kr
• Oförändrad smärta: -4 453 kr
• Försämrad smärta: -6 215 kr
• Hade inte smärta: 529 kr

Tanken var att prestationsersättningen skulle uppgå till ungefär 10 procent av bas- och garantiersättning, i realiteten blev andelen som högst knappt 7 procent. I de flesta fall uppgick prestationsersättningen till cirka ±2 procent av bas- och garantiersättningen. Den individbaserade justeringen låg i majoriteten av fallen på ca ±2 procent.

I jämförelse med de kostnader som uppkommer på grund av kostnadsansvaret för postoperativ vård menade vårdpersonal att den värdebaserade ersättningen (baserat på GA) var för låg. De ansåg därför att det inte var värt att följa upp den värdebaserade ersättningen och därmed har incitamenten inte haft önskad effekt då fokus främst ligger på att hålla de postoperativa kostnaderna nere istället för på hur den värdebaserade ersättningen kan maximeras.

Sjukskrivning

Andelen sjukskrivna patienter minskar efter införandet av VVR. Antalet sjukskrivningsdagar har ökat, främst på grund av längre sjukskrivning före operation.

Konsumtion av smärtstillande läkemedel

Andelen patienter som använder opioidbaserade läkemedel postoperativt har minskat med VVR, även doseringen per patient har minskat. Andelen patienter som använder antiepileptika har preoperativt och i samband med operation ökat, men postoperativt minskat. Andelen patienter som använde antidepressiva postoperativt ökade efter införandet av VVR, likaså doseringen preoperativt och i samband med operation.

Resultat baserat på intervjuer

Utformning, implementering och förvaltning

Hos vårdgivare var beslutet att införa VVR väl förankrat, mycket på grund av att professionen fick komma till tals under utformningen av vårdvalet. Hos Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF) hade beslutet inte samma stöd då man tidigare bedömt att elektiv ryggkirurgi inte lämpade sig som vårdval samt att landstingets system inte kunde stödja den typen av ersättningssystem som diskuterades.

Generellt har kommunikationen upplevts som god mellan vårdgivare och HSF under utformningen av VVR. Personal hos vårdgivare upplevde kommunikationen som särskilt god i jämförelse med hur kommunikationen varit i utformningen av andra vårdval.

Flera intervjupersoner menade att det saknades stöd för hur man praktiskt skulle arbeta med det nya systemet, vilket kan förklaras av att VVR var nytt även för personalen på HSF. Personal hos vårdgivarna upplevde att det tog för lång tid att få svar på frågor vilket i sin tur ledde till att ärenden samlades på hög och personal kände stress över att antalet olösta ärenden ökade. Vårdvalet upplevdes som personbundet, särskilt under de första åren efter införandet av VVR.

På HSF fanns en medvetenhet om att de inte riktigt hade resurser till löpande uppföljning och revidering av avtalen med vårdgivare. Det gav upphov till viss frustration över att veta vad som bör förändras utan att ha de resurser som krävs för att genomföra det. För att ekonomiska incitament ska vara långsiktigt effektiva är det viktigt med kontinuerlig uppföljning och justering.

Arbetsprocesser

Vårdgivare

VVR är utformat så att vårdgivarna är fria att utforma sina arbetsprocesser på det sätt som de själva anser är bäst. Den enda begränsningen är ersättningen som landstinget har bestämt baserat på kostnadsdata från en av vårdgivarna. Det tvärprofessionella arbetet var mer påtagligt hos två av de fyra intervjuade vårdgivarna.

Efter införandet av VVR uppgav vårdpersonal att de blivit mer enhetliga i registreringsförfarandet och mer stringenta i sina bedömningar av operationsindikationer. En negativ sidoeffekt som framkommit är att särskilda ingrepp inte gått att utföra inom vårdvalets ramar. Därför anser vårdgivarna att en justering av tillåtna kombinationer vore lämpligt så att fler diagnoser och ingrepp inkluderas för att undvika att patienter hamnar utanför systemet.

Vårdgivarna inom VVR har ett postoperativt kostnadsansvar för patienten vilket ger dem anledning att bygga upp ett förtroende hos patienterna för att öka chansen för att patienten kommer tillbaka vid komplikationer samt efterlever läkarens anvisningar. Då patienterna är fria att söka sig till en annan vårdgivare skulle det underlätta för vårdgivarna om de blev informerade när deras patient vårdades på annat håll för att på så vis ge dem en chans att själva åtgärda komplikationen. Det postoperativa kostnadsansvaret har dock upplevts som administrativt krävande då IT-systemet inte är tillräckligt förfinat för att urskilja vård kopplad till VVR från annan vård. Därutöver uppgav intervjupersoner en upplevd avsaknad av struktur och stöd för hur man praktiskt skulle inkludera sjukgymnastik. Samordningen av sjukgymnastik har varit komplicerat för alla vårdgivare och det är svårt att styra patienter som har ett fritt val. Detta ansvar har blivit en central del i vårdgivarnas arbete varför många tycker att större vikt borde

ha lagts på utformningen av detta ansvar. Det kan därför uppfattas som att inkluderingen av sjukgymnastik var ett för stort steg att ta i samband med införandet av VVR men samtidigt ett steg i rätt riktning som egentligen skulle ha krävt både bättre utformade system och en bättre samverkan med sjukgymnastik som område.

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF)

Generellt har HSF inte haft möjlighet att genomföra den kontinuerliga uppföljning och revidering som vårdvalet kräver på grund av relativt små personella resurser. Istället har arbetssättet gällande vårdval generellt kännetecknats av större revideringar med några års mellanrum. Detta arbetssätt påminner i stor utsträckning om det arbetssätt som råder under upphandlingsförfaranden inom SLL. En utav grundidéerna med vårdval går därför till viss del förlorad när avtalsrevideringarna är stora och sker sällan istället för att mindre justeringar görs fortlöpande för att anpassa systemet. Vidare skulle HSF:s arbete gynnas av att få in ökad kompetens som kan hantera och utveckla de typer av informationssystem som är en förutsättning för att upprätthålla ett komplext vårdval som VVR.

Arbetsbelastning

Den administrativa bördan upplevs ha ökat för personal både på HSF och hos vårdgivarna. Den största orsaken till den ökade administrativa bördan är det nya ersättningssystemet som krävt mycket manuellt arbete, främst på grund av hanteringen av det postoperativa kostnadsansvaret. För vårdgivare upplevs även den kliniska arbetsbelastningen ha ökat då de genomför fler operationer på grund av den lägre ersättningsnivån, ökad konkurrens och för att det inte finns något operationstak.

Inställningen till VVR med ett värdebaserat ersättningssystem

Införandet av VVR upplevs generellt som positivt eftersom det ger vårdgivarna större utrymme för långsiktighet. Det finns dock en oro för att fortsatt effektivisering ska leda till negativa effekter för patienter. Vårdgivare betonade därför vikten av indexuppräkning av ersättningsnivån. Generellt finns en positiv inställning till att ersättningen är kopplad till patientutfall, men med nuvarande utformning och ersättningsnivå ligger inte fokus på att maximera patientutfall utan på att minimera potentiellt undvikbara oönskade händelser (PUOH) och fysioterapi. Det nya ersättningssystemet kopplat till VRR uppfattas som komplext vilket till stor del kan bero på brist på transparens kring hur olika patientfaktorer påverkar ersättningen. Lämpligheten att basera ersättningsnivån på det patientrapporterade utfallsmåttet global assessment (GA) har också ifrågasatts. Dels för att GA baseras på en subjektiv värdering, dels för att en för stor vikt i ersättningen ligger på att patienten ska bli helt smärtfri, vilket inte är vanligt för patientgruppen inom VRR.

Vilka faktorer upplevs ha störst betydelse för utfallet?

Det postoperativa kostnadsansvaret menar vårdgivarna är den aspekt i VRR som har haft störst påverkan i det dagliga arbetet. Det har genererat en obruten vårdkedja som bidragit till att man som vårdgivare får en närmare relation till patienten. Med det postoperativa kostnadsansvaret kan vårdgivarna följa patienten hela vägen från bedömning till ettårsuppföljning. Därutöver framhävs också avtalsformen, att bedriva verksamhet enligt Lagen om valfrihetssystem (LOV) underlättar planering av verksamheten på lång sikt och ger utrymme för att arbeta mer mot kvalitet jämfört med avtalsformen under Lagen om offentlig upphandling (LOU). Under intervjuerna framförde många att även om VVR inte givit någon mätbar effekt ännu (2013-2016), så har kopplingen av ersättning till hälsoutfall varit viktig då det upplevts som en fingervisning om var fokus bör ligga på för att uppnå bättre kvalitet.

Slutsatser

• Antalet opererade patienter har ökat med 17 procent efter införandet av VVR.
• Den totala kostnaden har ökat med 16 procent, däremot har medelkostnaden per operation minskat.
• Vårdvalet har inte haft någon effekt på den individuella livskvalitetsvinsten, men då fler patienter opereras ökar den aggregerade livskvalitetsvinsten.
• Den minskade genomsnittliga kostnaden per operation indikerar en effektivare vård då livskvalitetsvinsten inte har påverkats negativt.
• Den prestationsbaserade ersättningens andel av den totala ersättningen behöver bli större för att generera effekt.
• Individjusteringen upplevs inte vara tillräcklig för att motverka skillnader i ekonomisk risk mellan patienter.
• Istället för fokus på postoperativ hälsomaximering ligger fokus på postoperativ kostnadsminimering.
• Vårdvalet har inte haft någon större effekt på patientsammansättningen.
• Andelen sjukskrivna patienter minskar efter införandet av VVR.
• Den generella uppfattningen av vårdval ryggkirurgi var positiv bland personal hos de privata vårdgivarna och HSF.
• Uppfattningen hos vårdpersonal var att det postoperativa kostnadsansvaret hade haft störst effekt på det dagliga arbetet och att det gav vårdgivarna en bättre helhetssyn av patientens behov.
• Kopplingen av ersättning till patientrapporterat utfallsmått upplevdes också som viktigt, även om den i dagsläget var för låg för att generera effekt.
• Vårdvalet har medfört en hög administrativ arbetsbörda på grund av det nya beskrivnings- och ersättningssystemet. Idag kvarstår relativt mycket manuellt arbete med den komplexa ersättningsmodellen.
• Hur forskning och utveckling ska bedrivas och finansieras behöver lösas, särskilt eftersom de offentliga sjukhusen inte är inkluderade i VVR och de privata aktörerna opererar majoriteten av patienterna inom elektiv ryggkirurgi.
• Resultaten tyder på en omställningsperiod de första åren efter införandet av VVR och därför är det viktigt att följa utvecklingen från år 2016 och framåt för mer långsiktiga effekter av VVR.

Background: Consideration of health-related quality of life (HRQOL) in diabetes has been associated with long-term and short-term complications such as hypoglycaemia, but not with short-term glucose control. This study aimed to collect health utilities related to different degrees of poorly controlled postprandial glucose (PPG) and its impact on HRQOL in the UK and in Sweden.

Methods: Three health state descriptions were developed based on literature reviews and interviews with people with diabetes and healthcare professionals, characterising mild, moderate and severe impact of postprandial hyperglycaemic symptoms on HRQOL. Time Trade-Off (TTO) interviews with a 10-year trade-off period were conducted with samples of the UK general public and of Swedish people with diabetes. Mean TTO-derived health state values were expressed on a scale from 0 (death) to 1 (full health).

Results: One hundred fifty participants from the general population were interviewed in the UK (57% female, mean age 35 years) and 150 participants with diabetes in Sweden (64% female, mean age 51 years, 42% type 1 and 58% type 2 diabetes). The mean TTO-derived health state values were for the UK and Swedish participants: mild impact of poorly PPG control (0.89/0.76); moderate (0.75/0.71); severe (0.56/0.58).

Conclusions: Glucose lowering treatments associated with improved control over PPG levels could have important benefits to people with type 1 and type 2 diabetes since findings suggest that increasing severity in postprandial hyperglycaemic symptoms is perceived as having significant negative impact on HRQOL of individuals with type 1 or type 2 diabetes.

Aims: The primary objective of this study was to use computer simulations to suggest an optimal age for initiation of screening for unknown atrial fibrillation and to evaluate if repeated screening will add value.

Methods and results: In the absence of relevant clinical studies, this analysis was based on a simulation model. More than two billion different designs of screening programs for unknown atrial fibrillation were simulated and analysed. Data from the published scientific literature and registries were used to construct the model and estimate lifelong effects and costs. Costs and effects generated by 2 147 483 648 different screening designs were calculated and compared. Program designs that implied worse clinical outcome and were less cost-effective compared to other programs were excluded from the analysis. Seven program designs were identified, and considered to be cost effective depending on what the health-care decision makers are ready to pay for gaining a quality-adjusted life-year (QALY). Screening at the age of 75 implied the lowest cost per gained QALY (€4 800/QALY).

Conclusion: In conclusion, examining the results of more than two billion simulated screening program designs for unknown atrial fibrillation, seven designs were deemed cost-effective depending on how much we are prepared to pay for gaining QALYs. Our results showed that repeated screening for atrial fibrillation implied additional health benefits to a reasonable cost compared to one-off screening.

Background. Measuring societal preferences for rarity has been proposed to determine whether paying pre- mium prices for orphan drugs is acceptable. Objective. To investigate societal preferences for rarity and how psychological factors affect such preferences. Method. A postal survey containing resource allocation dilemmas involving patients with a rare disease and patients with a common disease, equal in severity, was sent out to a randomly selected sample of the population in Sweden (return rate 42.3%, n = 1270). Results. Overall, we found no evidence of a general preference for prioritizing treat- ment of patients with rare disease patients over those with common diseases. When treatment costs were equal, most respondents (42.7%) were indifferent between the choice options. Preferences for prioritizing patients with common diseases over those with rare diseases were more frequently displayed (33.3% v. 23.9%). This tendency was, as expected, amplified when the rare disease was costlier to treat. The share of respondents choosing to treat patients with rare diseases increased when present- ing the patients in need of treatment in relative rather than absolute terms (proportion dominance). Surprisingly, identifiability did not increase preferences for rarity. Instead, identifying the patient with a rare disease made respondents more willing to prioritize the patients with common diseases. Respondents’ levels of education were significantly associated with choice—the lower the level of education, the more likely they were to choose the rare option. Conclusions. We find no support for the existence of a general preference for rarity when setting health care priorities. Psychological effects, especially proportion dominance, are likely to play an important role when pre- ferences for rarity are expressed.  

This paper explores the practice of evidence-based policy in a Swedish healthcare context. The study focused on how policymakers in the specific working group, the Priority-Setting Group (PSG), handled the various forms of evidence and values and their competing rationalities, when producing the Swedish National Guidelines for heart diseases that are based on both clinical and economic evidence and are established to support explicit priority-setting in healthcare. The study contributes to the theoretical and practical debate on evidence-based policy (EBP) by illustrating how the practical tensions of coming to agreement were managed, to a large extent, through deliberation and by creativity.

OBJECTIVE: To evaluate the cost-effectiveness of adding endovascular thrombectomy to standard care in patients with acute ischemic stroke.

METHODS: The cost-effectiveness analysis of endovascular thrombectomy in patients with acute ischemic stroke was based on a decision-analytic Markov model. Primary outcomes from ESCAPE, Extending the Time for Thrombolysis in Emergency Neurological Deficits-Intra-Arterial (EXTEND-IA), Multicenter Randomized Clinical Trial of Endovascular Treatment for Acute Ischemic Stroke in the Netherlands (MR CLEAN), Endovascular Revascularization With Solitaire Device Versus Best Medical Therapy in Anterior Circulation Stroke Within 8 Hours (REVASCAT), and Solitaire with the Intention for Thrombectomy as Primary Endovascular Treatment for Acute Ischemic Stroke (SWIFT PRIME) along with data from published studies and registries were used in this analysis. We used a health care payer perspective and a lifelong time horizon to estimate costs and effects.

RESULTS: The model showed that adding thrombectomy with stent retrievers to guideline-based care (including IV thrombolysis) resulted in a gain of 0.40 life-years and 0.99 quality-adjusted life-years along with a cost savings of approximately $221 per patient. The sensitivity analysis showed that the results were not sensitive to changes in uncertain parameters or assumptions.

CONCLUSIONS: Adding endovascular treatment to standard care resulted in substantial clinical benefits at low costs. The results were consistent throughout irrespective of whether data from ESCAPE, EXTEND-IA, MR CLEAN, REVASCAT, or SWIFT PRIME were used in this model.

To estimate healthcare costs of new cardiovascular (CV) events (myocardial infarction, unstable angina, revascularization, ischemic stroke, transient ischemic attack, heart failure) in patients with hyperlipidemia or prior CV events. A retrospective population-based cohort study was conducted using Swedish national registers and electronic medical records. Patients with hyperlipidemia or prior CV events were stratified into three cohorts based on CV risk level: history of major cardiovascular disease (CVD), coronary heart disease (CHD) risk-equivalent, and low/unknown risk. Propensity score matching was applied to compare patients with new events to patients without new events for estimation of incremental costs of any event and by event type. A CV event resulted in increased costs over 3 years of follow-up, with the majority of costs occurring in the 1st year following the event. The mean incremental cost of patients with a history of major CVD (n = 6881) was a,not sign8588 during the 1st year following the event. This was similar to that of CHD risk-equivalent patients (n = 3226; a,not sign6663) and patients at low/unknown risk (n = 2497; a,not sign8346). Ischemic stroke resulted in the highest 1st-year cost for patients with a history of major CVD and CHD risk-equivalent patients (a,not sign10,194 and a,not sign9823, respectively); transient ischemic attack in the lowest (a,not sign3917 and a,not sign4140). Incremental costs remained elevated in all cohorts during all three follow-up years, with costs being highest in the major CVD history cohort. Healthcare costs of CV events are substantial and vary considerably by event type. Incremental costs remain elevated for several years after an event.

Objectives. The aim of this study was to assess treatment patterns of lipid-lowering therapy (LLT) in patients with hyperlipidaemia or prior cardiovascular (CV) events who experience new CV events. Methods. A retrospective population-based cohort study was conducted using Swedish medical records and registers. Patients were included in the study based on a prescription of LLT or CV event history and followed up for up to 7 years for identification of new CV events and assessment of LLT treatment patterns. Patients were stratified into three cohorts based on CV risk level. All outcomes were assessed during the year following index (the date of first new CV event). Adherence was defined as medication possession ratio (MPR) > 0.80. Persistence was defined as no gaps > 60 days in supply of drug used at index. ResultsOf patients with major cardiovascular disease (CVD) history (n = 6881), 49% were not on LLT at index. Corresponding data for CV risk equivalent and low/unknown CV risk patients were 37% (n = 3226) and 38% (n = 2497) respectively. MPR for patients on LLT at index was similar across cohorts (0.74-0.75). The proportions of adherent (60-63%) and persistent patients (56-57%) were also similar across cohorts. Dose escalation from dose at index was seen within all cohorts and 2-3% of patients switched to a different LLT after index while 5-6% of patients augmented treatment by adding another LLT. ConclusionsAlmost 50% of patients with major CVD history were not on any LLT, indicating a potential therapeutic gap. Medication adherence and persistence among patients on LLT were suboptimal.