"In a global landscape the representational practices through which inequalities gain meaning are central--both within and across national boundaries. Social Inequality & The Politics of Representation takes a fresh look at how inequalities of class, race, sexuality, gender and nation are constructed in 20 countries on 5 continents. It offers both rich insight and cultural critique--yet it does not offer a universal paradigm, nor is it concerned with debates about scholarship from "the center" or "the periphery." The collection de-centers North American/European paradigms by placing scholarship from countries around the globe on equal footing. Social Inequality & The Politics of Representation examines timely issues including: Muslim veiling in Austria; poverty among Otomi in Mexico; Indian immigrants in Uganda; race and class in South Africa; Romany rights in Serbia; the (mis)education of Kurdish women in Turkey; collective memory-making in Argentina; internet censorship in China; women's sexuality in Nigeria; orphans in Russia; and transgender cultures in Malaysia. Readers will find a variety of analytical styles including frame analysis, semiotics, poststructural discourse analysis, critical discourse studies, and conversation analysis. Each chapter provides an overview of relevant cultural and historical contexts for an international audience as well as a brief introduction to relevant methodological and theoretical frameworks. Consequently, it is both a richly diverse and easily accessible collection."--Publisher's website.

This article discusses the status of the concept of hegemonic masculinity in research on men and boys in Sweden, and how it has been used and developed. Sweden has a relatively long history of public debate, research, and policy intervention in gender issues and gender equality. This has meant, in sheer quantitative terms, a relatively sizeable corpus of work on men, masculinities, and gender relations. There is also a rather wide diversity of approaches, theoretically and empirically, to the analysis of men and masculinities. The Swedish national context and gender equality project is outlined. This is followed by discussion of three broad phases in studies on men and masculinities in Sweden: the 1960s and 1970s before the formulation of the concept of hegemonic masculinity; the 1980s and 1990s when the concept was important for a generation of researchers developing studies in more depth; and the 2000s with a younger generation committed to a variety of feminist and gender critiques other than those associated with hegemonic masculinity. The following sections focus specifically on how the concept of hegemonic masculinity has been used, adapted, and indeed not used, in particular areas of study: boys and young men in family and education; violence; and health. The article concludes with review of how hegemonic masculinity has been used in Swedish contexts, as: gender stereotype, often out of the context of legitimation of patriarchal relations; "Other" than dominant, white middle-class "Swedish," equated with outmoded, nonmodern, working-class, failing boy, or minority ethnic masculinities; a new masculinity concept and practice, incorporating some degree of gender equality; and reconceptualized and problematized as a modern, heteronormative, and subject-centered concept.

Sverige är världens mest jämställda land, med världens mest jämställda män. Åtminstone framställs det ofta så, både i offentlig debatt och i vardagliga samtal. Denna bild av den normale svenska mannen upprätthålls dock genom att något annat - eller någon annan - skapas som avvikande, annorlunda, obegriplig eller sjuk.

I den här antologin diskuteras hur det som uppfattas som goda handlingar används för att representera det gemensamma, medan våldsbrott, kvinnomisshandel och sexism förklaras som ett verk av Andra män. Är det därför som män som misshandlat kvinnor har så svårt att se sig själva som kvinnomisshandlare? Är det därför som fördomsfulla stereotyper av invandrarmän används som förklaring till brott eller sexism?

Hur kommer det sig i så fall att även feministiska män skapas som avvikande? Och vilka föreställningar utmanas egentligen när äldre män beskriver sina växande bröst som sexuellt laddade och njutbara? Varför kan män med funktionsnedsättning inte debattera hjälp till sex utan att ses som kvinnoförtryckare? Eller varför är pedofilen så närvarande i samtal mellan unga män på ett behandlingshem, medan mäns sexuella våld mot barn är så frånvarande i svenska diskussioner om mäns föräldraskap och män i barnomsorg?

I Andra män diskuterar forskare från antropologi, genusvetenskap, socialt arbete, sociologi och ungdomsvetenskap hur Andra män pekas ut som avvikande, men också hur dessa män hanterar utpekandet.

I denna utvärdering av BRIS Internetbaserade stödjande kontakter har de barn som kontaktat BRIS via mejl eller chatt ombetts besvara ett antal frågor om hur de upplever sitt mående, den svårighet som är anledningen till att de kontaktar BRIS och hur de upplever att de blivit bemötta av BRIS. Dessa frågor har ställts före den stödjande kontakten, direkt efter kontakten och därefter 10 dagar efter att barnen mejlat eller chattat med BRIS. Därutöver har en förfrågan om att delta i en enkätstudie gått ut till alla barn som varit aktiva på BRIS diskussionsforum, där de tillfrågats om hur ofta de besökerforumet, vilka funktioner de uppskattar med forumet och hur de upplever den hjälp de får i forumet. Barnen har fått skatta sitt mående på en skala mellan 1 och 9, där 1 motsvarar ”jättedåligt” och 9 ”jättebra”. Undersökningen har designats efter den kvasiexperimentella studie som gjorts av holländska Kindertelefoon (Fukkink & Herrmanns 2007). Den teoretiska utgångspunkten för frågorna i undersökningen har varit KASAM (Antonovsky 1991) och BRISsamtalsmetod (Iwarsson 2007).

In  this  evaluation,  children  who  contacted  BRIS via email  or  chat were asked to answer a few questions  concerning  their perceived well- being, the difficulties leading up to the contact, and how they feel they have been treated by BRIS. These questions  were asked immediately before and  after the  contact, as well as 10 days later. In  addition,  a request to participate in a questionnaire study went out to all children who had been active on the BRIS discussion  forums, where they were asked how often they visit the forum, what features they appreciate in the community and how they perceive the help they get in the forum.

The children  have estimated  their  well-being on a scale from 1  to 9, where  1    represents  "Very  poor"  and  9  "Great".  A  total  of  6,193 children  were asked  to participate  in the  evaluation.  925 responses were submitted during  the period April 1st to June 7th (email & chat) and May 24th  - August 17th (discussion  forum).  The internal  loss is low, 5.05% for the entire  study. Complete  series  in which the child has answered all three questionnaires in the email and chat amounts to only 51,  however, between  220  and  432 questionnaires has  been submitted by the  different  occasions.  A total of 245 questionnaires have been submitted to the evaluation of the discussion  forum.

The children  report  that their well-being increases  immediately  after the contact with BRIS, regardless  of modality. This however declines in the last follow-up. In general however, they still produce  a higher value than  at the first measurement. The children  reported  that they feel listened  to and that they feel that BRIS is taking them  seriously. The children  who contact BRIS through  discussion  forums  are even more satisfied with the assistance  they receive than the children  who use chat and email. Above all, the discussion  forum helps kids to feel they  are  not  alone  in  their  situation.   The  children   who  use  the discussion  forum  also very much  appreciate  the answers  from other children  and  the  opportunity  to  help  other  children  by answering others postings.

A small group  of children,  indicate that they feel worse after contac- ting  BRIS. An analysis  of their  answers  describe  either  a dissatis- faction  with  the  provided  advice  or  an  incapacity  to  follow  the provided advice despite them being perceived relevant.

Rapporten är en kunskapsöversikt över forskningen om barns perspektiv på jämställdhet i skolan. Den visar att det finns frågor som inte behandlas av forskningen om jämställdhet i skolan. Några exempel på frågorna är barns och ungas upplevelser av hur jämställd skolan är, vilka möjligheter till delaktighet de ges i skolan och hur de anser att skolan är och bör vara organiserad. Kunskapsöversikten har tagits fram av fil dr. Kjerstin Andersson, fil. dr. Ann Nehlin, doktorand Mehek Muftee och doktorand Zulmir Becevic, samtliga verksamma vid Tema barn, Linköpings universitet. Denna rapport ingår som nummer åtta i en serie av forskarrapporter från DEJA.

Här ger arton forskare som alla varit doktorander till professor Karin Aronsson sin beskrivning av olika former av vardagliga fenomen. Det handlar om hur människor i olika sammanhang samspelar och skapar mening. Gemensamt för de författare som bidrar i boken är att de är eller har varit doktorander vid Institutionen Barn och tema Kommunikation, vid Linköpings universitet. Sedan mitten av 1980-talet har institutionen erbjudit en dynamisk forskningsmiljö för personer med intresse för samtal, kulturella uttryck och socialt liv i och utanför institutionella sammanhang.

In the present article, the issue of snitching is analysed as part of a convict code, drawn upon by young men detained for assessment at a youth detention home and participating in Aggression Replacement Training (ART). ART is viewed in light of other research on peer interventions. The analysis shows how sticking to the convict code facilitates positioning oneself as knowledgeable within a field of criminality. Perhaps more important, however, is how drawing on the code regulates the relationship to other men and polices one's own behaviour, as well as that of others. Both the trainers and the young men can be seen to use different discourses of masculinity as interactional resources.

Sweden is increasingly becoming multiethnic, resulting in a complex ethnic landscape. The present article documents how two young men in Sweden use ethnic and racist categories in talk about violence, from two distinct but mirroring positions: one explicitly non-Swedish and one a former neo-Nazi. Both young men describe being the target of violence due to being identified as the Other, and both use ethnic and racist categorizations to describe their fighting opponents. It is also argued here that both men are problematizing and deconstructing present and previous identities.