Försörjningsberedskap handlar om att säkerställa nödvändiga resurser och tjänster för befolkningens överlevnad samt att upprätthålla samhällsviktiga funktioner vid kris och krig.

I denna rapport presenteras en kunskapsöversikt om försörjningsberedskap och hållbara försörjningskedjor inom kris- och räddningsområdet, med syfte att identifiera kunskapsluckor och områden som kräver ytterligare forskning. Rapportens fokus ligger på tre av de tio definierade beredskapssektorerna: Hälsa, vård och omsorg, Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen samt Transporter. Därtill inkluderas klimatförändringarnas effekter på försörjningsberedskapen.

Metoden för kunskapsöversikten innefattade en systematisk genomgång av internationell vetenskaplig litteratur och intervjuer med representanter från de tre beredskapssektorerna. Totalt analyserades 204 artiklar och 12 semi-strukturerade intervjuer genomfördes.

Studien identifierade flera kunskapsluckor och resulterade i rekommendationer för framtida forskning som bland annat handlar om vårdkedjans robusthet, hemsjukvård vid samhällsstörningar, och mänskligt beteende under kris. Därtill identifierades vikten av att hantera integrationen av förnybara energikällor och elektromobilitet i försörjningskedjor, kopplingar och beroenden mellan olika sektorer, samt samarbete och samordning mellan olika aktörer involverade i försörjningsberedskapen, som viktiga aspekter. Andra rekommendationer omfattar även utveckling av cybersäkerhetsstrategier, kvantitativa modeller för att förbättra försörjningskedjor, och utbildningsprogram i krishantering för civila.

Planning and decision making in emergency response systems face new challenges due to climate changes and the increased risk of multiple or compound natural hazards. This is especially the case in areas with inexperience of such events. The aim of this paper is to identify important activities concerning planning and decision-making during responses to natural hazards, and their potential need for decision support. The knowledge base of the study consists of interviews with 12 representatives from the Swedish emergency response system, supplemented by documents covering policies, operations, and responsibility. Thematic coding was applied to the interview data for identification of important planning and decision activities. Needs of decision support were identified by applying activity theory to the identified activities. We found needs of decision support connected to eight identified key activities concerning consequence analysis, national reinforcements, and resource management. The results illuminate a lack of technology to support response activities during both single and multiple natural hazards. The findings can inform policy makers of emergency response of where to concentrate the development of tools for collaborative preparedness and response work to cope with future challenges from natural hazards.

Denna rapport ger en översikt över forskning och erfarenheter gällande räddningsinsatser där nya tekniker har använts, eller skulle kunna användas, vid såväl faktiska insatser som vid övning. Via en litteraturstudie, kompletterad med intervjuer med personer som är verksamma i projekt inom området, identifierades utmaningar och potential med modern teknik inom räddning. De olika teknologierna kategoriserades som Unmanned aerial/ground/surface vehicles (UXV), Artificiell intelligens (AI), Extended reality (XR, vilket inkluderar bland annat virtual och augmented reality), Kommunikationer, Sensorer, Robotar och Övrigt.

Inom området artificiell intelligens för räddning behövs projekt som kan ta fram data av god kvalitet för att träna AI-modeller inom olika räddningstillämpningar (till exempel identifiering av skogsbrand, eller eftersök av person) i Sveriges varierande miljöer. Dessutom måste data och modeller valideras tillsammans med praktiker och förankras i räddningsverksamheten. Genom att utbilda responspersonal i principerna för maskininlärning kan användbarheten öka och risken för felaktiga resultat och tolkningar minskas.

Teknikutvecklingen går fort medan relaterad metodutveckling och utvärdering ligger efter. För effektiv implementering av ny teknik är det viktigt att, tillsammans med användarna, undersöka vilka behov räddningstjänsten har och att ta fram metoder och modeller för hur nyttan med den nya tekniken ska utvärderas. Vidare måste den nya tekniken integreras med nuvarande arbetsmetoder, och modeller och metoder för effektiv gemensam resursanvändning av såväl nya som befintliga resurser måste utvecklas. Många mindre organisationer har svårt att själva driva denna typ av större utvecklingsprojekt, men skulle kunna hjälpas av administrativt stöd, till exempel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Säkra, robusta kommunikationsmöjligheter vid räddningsinsatser är ett viktigt område, och vidare forskning behövs för att möjliggöra detta med hjälp av drönare (UAS) i såväl fjällmiljö som till havs. Dessutom behövs flera projekt som kan tillhandahålla säkra lösningar för kommunikation och datasäkerhet inom räddning, och forskning kring hur relevant informationsdelning mellan olika aktörer kan möjliggöras. Användandet av UAS inom räddning börjar bli etablerat, och det finns potential i att utforska möjligheten med delat användande, till exempel hur drönare med andra tillämpningsområden (exempelvis matleveranser) skulle kunna bidra i räddningsinsatser. Många av de undersökta teknologierna kan användas kombinerat, till exempel kan en AI-modell tolka bilder som fångas av en drönare. Hur olika teknologier kan kombineras är ett område med fortsatt stor potential. Det saknas också vetenskapliga studier över potentialen av användningen av exoskelett inom räddning.

Flygplan och personer som råkar i nöd i oländig terräng kan använda nödsändare som via satellitsystemet COSPAS-SARSAT kan meddela en räddningscentral att det är ett nödläge, samt ungefärlig position. För att sedan lokalisera nödsändaren används ofta flygande resurser, till exempel helikopter, med fast pejl-utrustning som kan fastställa riktningen mot signalkällan. Ibland kan dock flygande resurser inte användas, som till exempel vid dåligt väder eller om de är upptagna på annat uppdrag, och i dagsläget finns inget bra markbaserat alternativ. Syftet med projektet Terrängpejlen var därför att utveckla och utvärdera ett system för markbaserade pejlresurser, så kallad handpejl. Följande slutsatser kunde dras från projektet:

• Handpejl kommer att behövas mycket sällan vid skarpa insatser. En analys av de senaste fem årens relevanta incidenter tyder på att handpejl inte hade varit till nytta vid något tillfälle. Detta kan dock komma att ändras till exempel. som en följd av ökad frekvens av extremväder, eller vid höjd beredskap på grund av militära hot.
• Det finns i dag ingen pejl som är perfekt för ändamålet att lokalisera nödsändare. Av de tre pejlar som testades i projektet bedömdes två kunna uppfylla grundfunktionen, att hitta en nödsändare, men hade brister i till exempel användarvänlighet. Bäst för ändamålet bedömdes Rhotheta RT 400 vara, medan Rohde & Schwarz PR 200 är att föredra om pejlen också ska användas för att hitta störsändare, vilket kan vara önskvärt om den är stationerad på en flygplats.
• Pejling kan utföras av räddningstjänstpersonal på utvalda flygplatser i samverkan med fjällräddare som får agera transportörer. Vid flera flygplatser finns det fortfarande kvar pejlutrustning, trots slopat krav på detta, och det finns också intresse av att upprätthålla kunskapen.
• Utlarmning och kommunikation bör ske enligt dagens rutin med regelbundna samverkanskonferenser. Direkta kontaktvägar mellan pejloperatörer (flygplatspersonal) och transportörer (fjällräddare) måste upprättas och samverkan måste övas regelbundet.
• Nödvändig utbildning och övning omfattar utbildning av lokala instruktörer, lokal operatörsutbildning samt regelbundna samverkansövningar. Instruktörsutbildning kan genomföras av Sjöfartsverket. Instruktörerna sköter sedan lokala utbildningar och övningar, vilka bör genomföras minst en gång per år. Dessa kan kombineras med återkommande samverkansövningar tillsammans med Sjö- och flygräddningscentralen, Polisen, SOS Alarm och Fjällräddningen.
• Sjöfartsverket bör vara ansvarig organisation som äger pejlarna och lånar ut dessa till flygplatserna, samt har ansvar för tillsyn av verksamheten. Urval av flygplatser bör göras i första hand med utgångspunkt från geografiskt täckningsområde. Utslaget på årsbasis blir den dominerande kostnaden vid en implementering att ha flygplatspersonal i beredskap. Med ett riktpris på 250 000 SEK per pejl, blir det också en viss investeringskostnad om många flygplatser ska utrustas.

We discuss a widely used air traffic flow management formulation. We show that this formulation can lead to a solution where air delays are assigned to flights during their take-off which is prohibited in practice. Although air delay is more expensive than ground delay, the model may assign air delay to a few flights during their take-off to save more on not having as much ground delay. We present a modified formulation and verify its functionality in avoiding incorrect solutions.

In emergency response volunteer programs, volunteers in the vicinity of an emergency are alerted via their mobile phones to the scene of the event to perform a specific task. Tasks are usually assigned based on predetermined rules disregarding real-world uncertainties. In this paper, we consider some of these uncertainties and propose an optimization model for the dispatch of volunteers to emergencies, where all task assignments must be done before dispatch. This means that each volunteer must be given a task before knowing whether (s)he is available. The model becomes computationally demanding for large problem instances; therefore, we develop a simple greedy heuristic for the problem and ensure that it can produce high quality solutions by comparing it to the exact model. While the model is for a general emergency, we test it for the case of volunteers responding to out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) incidents. We compare the results of the model to the dispatch strategies used in two ongoing volunteer programs in Sweden and in the Netherlands and use simulation to validate the results. The results show that the model most often outperforms the currently used strategies; however, the computational run times, even for the heuristic, are too high to be operationally useful for large problem instances. Thus, it should be possible to improve the outcome using optimization-based task assignments strategies, but a fast solution method is needed for such strategies to be practically useable.

För att kunna hantera framtida klimatrelaterade händelser behöver samhällets beredskap anpassas och sannolikt utökas. Kunskapsläget över vilken förmåga som behövs för att hantera risker i ett förändrat klimat behöver sammanställas och framtida behov behöver jämföras mot nuvarande beredskapsnivåer för att identifiera lämpliga åtgärder. En analys behöver göras kring eventuella brister, utifrån vilken åtgärder sedan kan prioriteras och vidtas avseende olika delar i förmågan att hantera händelser, bland annat avseende tillhandahållande av statliga förstärkningsresurser. Denna studie analyserar vilken systematik som kan vara aktuell för att möjliggöra sådana analyser och utredningar.

Studiens övergripande syfte är att ge förslag kring hur bedömningar kan göras om framtidens behov av statliga förstärkningsresurser i syfte att möta framtidens klimatrelaterade risker. Detta inkluderar en sammanställning av kunskapsläget kring risker och scenarion avseende framtida naturhändelser utifrån ett klimatförändringsperspektiv, med information om var mer kunskap kan hittas. Det inkluderar också att titta på metoder för att dels analysera behov av förmåga på olika nivåer att hantera de klimatrelaterade riskerna och dels hur dimensionering av förmåga kan göras för att möta behovet.

Studien består av två delar. I del 1 ges en sammanställning av kunskapsläget om riskbilder och scenarion i Sverige vad gäller framtida naturhändelser utifrån ett klimatförändringsperspektiv och tidsperioden fram till ca år 2100. I del 2 presenteras initialt ett konceptuellt ramverk för kartläggning av beredskap uppdelat i fyra huvuddomäner: Behov, Resurs, Styrning och Beroenden. Baserat på ramverket presenteras därefter en metodik för att analysera samhällets förmåga att hantera framtida händelser i ett förändrat klimat. För att kunna identifiera en lämplig framtida beredskapsnivå, behöver samhällets förmåga att hantera händelser gentemot en framtida riskbild analyseras. Del 2 fokuserar på hur relevanta myndigheter ska kunna gå tillväga för att göra en sådan analys som slutligen kan utgöra beslutsunderlag avseende framtida beredskap. Avslutningsvis ges ett exempel på hur metoden kan användas där händelsen skogsbrand, av omfattningen att nationella förstärkningsresurser i form av MSBs upphandlade helikoptrar och flygplan för skogsbrandbekämpning kan bli aktuella att nyttja, utgör själva händelsen.

Organiserade frivilliga är en allt viktigare del av samhällets beredskap. Initiativ som Sms-livräddare och Civila Insatspersoner (CIP) kan stötta professionella responsorganisationer och möjliggöra snabbare respons till händelser som hjärtstopp eller mindre bränder. Att få personer att ställa upp som frivilliga och sedan fortsätta vara frivilliga är väsentligt för att dessa initiativ ska ha en samhällsnytta. Tidigare studier har visat att det finns många faktorer som motiverar personer att bli frivilliga. Det saknas dock forskning på vilka faktorer som är mest avgörande för att personer ska fortsätta vara engagerade som frivilliga.

Därför genomfördes våren 2022 en enkätstudie av forskare inom Centrum för Forskning i Respons- och Räddningssystem (CARER), där 5 300 personer som var engagerade antingen som Sms-livräddare eller CIP:ar svarade på frågor om vad som motiverade dem att vara frivilliga och om de hade för avsikt att fortsätta vara frivilliga i framtiden. En explorativ faktor-analys genomfördes för att visa på de underliggande faktorer som var gemensamma i svaren. I denna faktoranalys upptäcktes totalt 12 underliggande faktorer baserat på de 48 frågorna i enkäten. Dessa faktorer analyserades därefter med en regressionsanalys för att undersöka vilka av dessa som är mest avgörande i frivilligas motivation att fortsätta vara frivilliga.

Resultatet visade att de faktorer som hade störst positiv inverkan på motivationen att fortsätta vara frivillig var Socialt sammanhang, Självbild, och Kompetens. De faktorer som hade störst negativ inverkan var Larmtrötthet och Negativa upplevelser. Resultaten från studien kan användas för att genomföra interventioner för att öka frivilligas motivation, genom att till exempel motverka larmtrötthet genom smartare utlarmningsalgoritmer eller utbildningsinsatser som ökar de frivilligas kompetens, och då förhoppningsvis även behålla fler frivilliga över tid.

BackgroundOrganized volunteer initiatives can reduce response times and improve outcomes in emergencies such as cardiac arrests or fires. Retention of volunteers is important to maintain good coverage and capabilities. The current study explores factors underlying volunteers motivation to continue as volunteers.MethodsData from 5347 active volunteers were collected through an online survey. An exploratory factor analysis was used to identify underlying factors that were then used in a regression analysis to predict intention to continue as a volunteer. Group differences based on, among others, number of alarms and prior professional experience in emergency response were explored.ResultsThe results showed that the factors community, self-image, and competence were the strongest positive predictors for the motivation to continue, whereas alarm fatigue and negative experience were the strongest negative predictors. Volunteers with professional background had higher competence and lower Alarm fatigue. Volunteers from rural areas and small cities had higher community than those in large cities.ConclusionsAlarm fatigue can make it hard to retain volunteers, which could be addressed using improved dispatch algorithms. Support after dispatch is important to prevent negative experiences. Finally, increased competence, e.g. through education and training, can improve volunteers motivation to continue.

Både mindre störningar och större händelser som katastrofer och kriser har en påverkan på transportsystemet. Dels kan de ge upphov till förändrade möjligheter att tillgodose efterfrågan, till exempel om infrastruktur blir skadad, dels kan det ge förändringar i efterfrågan, vilket t.ex. var tydligt under Covid-19 pandemin, eller ge upphov till nya behov, t.ex. av nödtransporter. Hanteringen av dessa störningar, ur ett transportsystemperspektiv, kan ske via förebyggande och förberedande åtgärder, vilka bidrar till en ökad robusthet och resiliens. Det kan vara att stärka och skydda infrastruktur eller att ha resurser i beredskap, som operativt kan verka avhjälpande och återställande. Åtgärderna kräver ofta komplexa beslut kring prioritering och resurshantering - områden där kvantitativa modeller har goda möjligheter att användas som grund för beslutsstöd.

Syftet med denna studie var att undersöka möjligheten att använda kvantitativa modeller för att öka robustheten och resiliensen hos det svenska transportsystemet vid större störningar.

Via en litteraturstudie och intervjuer med systemexperter från räddningsområdet, transportsektorn samt akademin, identifierades fem olika områden där kvantitativa modeller bedöms kunna ge värdefulla bidrag. Dessa är 1. Efterfrågemodellering, 2. Risk- och sårbarhetsanalys, 3. Evakueringsplanering, 4. Resurslokalisering och 5. Prioritering och resurshantering. Inom samtliga finns utrymme för att via forskning och utveckling ta fram beslutsstödsverktyg som kan bidra vid planering, förebyggande arbete, och operativ resursstyrning. Även inom andra områden, till exempel kommunikation, samverkan och organisering, finns det behov av forskning, då gärna med inslag av andra discipliner såsom human factors och digitalisering.