Om gruv- och stålindustrin menar allvar med att öka det egna medvetandet om vad som är cirkulärt, så måste omställningen börja nu. Det skriver debattörer i en slutreplik om kalkbrytningen på Gotland. Publicerad 29 januari 2016

Detta är en introduktion till och översiktsartikel gällande genus och miljöfrågor i Sverige.

Ett Natura 2000-område på Gotland – som sätter stopp för kalkbrytning – kan öppna upp för en omställning av svensk basindustri. Kalk är viktig för industrin. Men mineralerna behöver inte nödvändigtvis tas från jordskorpan, skriver nio forskare.

Recension av Naomi Klein.

Denna rapport är en redovisning av ett två och en halv månader långt forskningsprojekt finansierat av Tillväxtverket i form av Winnet Östergötland samt Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet i samverkan med Hela Sverige ska leva Östergötland och Länsstyrelsen Östergötland.

Det specifika uppdraget för denna rapport är att lyfta fram erfarenheter gällande jämställdhet och kvinnor som entreprenörer på landsbygden såsom det framkommer i arbetet med lokalekonomiska analyser. Denna rapport fokuserar på jämställdhet, hållbarhet och lokalekonomisk utveckling utifrån de LEA-processer som varit igång under 2011–2015. Social och ekologisk hållbarhet i form av att lokalisera ekonominer är i centrum. Under dessa år har uppskattningsvis över 2 000 personer konkret varit med på något sätt (stormöten, rapportskrivande, diskussioner, nätverksträffar, mässor, idésamtal, kommunmöten). Över 300 sidor rapporter har skrivits. Över 100 konstruktiva förslag. Över 50 genomförda aktiviteter. Detta är bara toppen på isberget. Alla de ringar på vattnet som skapats är också viktiga att inkludera i ett försök till sammanfattning av de effekter som LEA skapat.

En sammanfattning av resultaten är att skillnaderna i utbildningsnivå är stor, till kvinnors fördel. Även löneskillnaderna mellan könen är stora på landsbygden, männen tjänar runt 70 000 kronor mer i årsinkomst i genomsnitt. Löneskillnaden påverkas också av lönelägena i olika sektorer (vård respektive industri). Män äger i större utsträckning mark, hus och företag, och arbetar heltid i högre grad. Allt detta påverkar snedställdheten som också syns nationellt. Byalag är ofta dominerade av män, men LEA har gjorts av många kvinnor. Det är en mycket stor andel landsbygdsbor som pendlar ganska långt (över 30 km) till jobb varje dag. På landsbygden finns personer som jobbar med ekologiskt hållbart entreprenörskap, så kallat ekoprenörskap, dessa är ofta kvinnor (närproducerad/ekologisk mat, turism, hantverk). Den trend av gröna vågen som kan iakttas nationellt i olika sammanhang är nästan enbart kopplad till expansion av stadsnära landsbygd, 25 km från större stad med cirka 100 000 invånare, medan resten av landsbygden inte märker av denna trend.

Arbetet med LEA på landsbygden aktualiserar både ekologiska och sociala hållbarhetsfrågor. I denna rapport koncentreras analysen kring en aspekt av den sociala hållbarheten, nämligen jämställdhet. Det mycket rika material och fylliga processer som LEA gett upphov till i Östergötland de senaste tre åren finns som underlag, ett underlag som går att undersöka vidare i andra former av studier. En utvidgad analys av detta nationellt unika arbete med LEA i Östergötland, till att inkludera hela LEA-arbetet, rekommenderas starkt eftersom erfarenheterna är oerhört värdefulla för att skapa en levande landsbygd. LEA ger nämligen:

• Överblick som sammanfattar bygdens tillgångar
• Uppvärderar den lokala kunskapen
• Sätter igång en framtidsinriktad kreativ utvecklingsprocess
• Höjer kompetensnivån på landsbygden vilket skapar mer jämbördig kommunikation med politiker och tjänstemän

De förslag till policy som faller ut från denna rapport är att LEA borde användas som ett landsbygdsutvecklingsredskap eftersom det synliggör tillgångar på mindre orter samt skapar en mobiliserande process till nytta för både jämställdhet och hållbarhet. Anställningar, utbildningar och forskningsresurser kunde tillställas ett arbete med LEA över hela landet för att kraftsamla landsbygdens tillgångar samt hitta alternativa utvecklingsvägar bort från en entydig urbanisering. LEA är här ett konkret och billigt verktyg med mycket god utväxling av satsade resurser.

Idag lever vi i omställningens tid. Samtidigt som det industrimoderna samhällets infrastruktur är helt beroende av fossila bränslen, måste 75 % av de kända fyndigheterna av olja, kol och gas ligga kvar i marken om klimatforskningen tas på allvar. Hur ska en sådan förändring bli möjlig?

Denna bok visar konkreta historiska lärdomar som kan användas för att hantera utmaningar som klimatfrågan och andra miljöfrågor ställer på oss. Med folkomröstningsresultatet 1980 i ryggen var det tydligt att medborgarna i Sverige bar med sig en vision om ett annat samhälle. Fler och fler människor var beredda att ändra vanor och konsumtion för att uppnå ett decentraliserat och förnyelsebart energisystem, giftfritt jordbruk och småskaligare leverne. Men samtidigt som den ekologiska diskursen tog plats i Miljö- och energidepartementet mobiliserade de industrimoderna aktörerna till en avgörande konflikt om framtidens politik. Ett avgörande som fortfarande påverkar samtiden.

”Ibland känns det som att man står inför ett avgörande vägval, där ny teknik och nya tankesätt öppnar upp för oanade möjligheter. Martin Hultman undersöker i Den inställda omställningen hur ett decentraliserat och förnybart energisystem i Härnösand under 1980-talet samskapades med nationell energi- och miljöpolitik. Denna välgrundade och nyskapande analys skapar en bredare förståelse gällande avgörande vägval som är minst lika aktuella idag som de var då. Med ett posthumanistiskt perspektiv visar Hultman på möjligheterna till att ställa om våra energisystem i hållbar riktning. Det är viktig läsning för politiker från alla läger som tar miljöfrågorna på allvar och forskare som vill fördjupa insikten om energipolitik.” (Erland Mårald, professor i idéhistoria).

From the autumn of 2006 and until 2009, climate change was described in Sweden as having apocalyptic dimensions. There was a parliamentary and public consensus that anthropogenic climate change was real and that society needed to take responsibility for lowering greenhouse gas emissions, though a small group of climate sceptics did not agree with the majority of the scientists or the need for drastic changes in the organization of Western societies. This small group, with only one exception, consisted of elderly men with influential positions in academia or large private companies. In this article we discuss how they described themselves as marginalised, banned and oppressed dissidents, forced to speak against a faith-based belief in climate science. They characterised themselves as having strong beliefs in a market society, great mistrust of government regulation and a sturdy belief in engineering and natural science rationality. We contend that climate sceptics in Sweden can be understood as being intertwined with a masculinity of industrial modernity that is on decline. These climate sceptics tried to save an industrial society of which they were a part by defending its values against ecomodern hegemony. This gender analysis of climate scepticism moves beyond the previous research of understanding this discourse as solely an ideologically-based outcry against science and politics, and highlights the recognition of identities, historical structures and emotions.