n/a

För att uppmärksamma 200-årsminnet av den gotländske folkminnesupptecknaren Per Arvid Säves födelse arrangerades i september 2011 ett symposium rubricerat "Från nationalism till traditionalism".

Per Arvid Säve representerade den tidiga generation av insamlare som med inspiration av bl.a. bröderna Grimm började samla visor och sagor som uttryck för nationalistiska hållningar.

De insamlare som började sin verksamhet under senare hälften av 1800-talet hade i stället målsättningen att dokumentera traditionella kulturelement i kontrast mot det framväxande moderna samhället. Under symposiet diskuterades varför insamlarnas intresse vid mitten av 1800-talet försköts från nationalism till traditionalism.

Vid symposiet gavs flera exempel på hur företeelser i det svenska 1800-talet influerades av idéer i tiden. Europeiska filosofier påverkade tänkare i Sverige, men deras teser omtolkades och anpassades till inhemska förhållanden. Skandinavismen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen lanserade internationella idéer i svensk tappning.

Förhoppningen är att föredragen vid Sävesymposiet skall bidra till förståelsen av de idéströmningar som styrde Per Arvid Säve och hans samtida i deras förhållningssätt till nation och tradition.

The performance of heritage takes place in prestigious institutions such as museums and archives, in officially sanctioned spaces such as jubilees and public monuments, but also in more mundane, ephemeral and banal cultural practices, such as naming of phenomena, viewing exhibitions or walking in the countryside. This volume examines the performance of Nordic heritage and the shaping of the very idea of Norden in diverse contexts in North America, the Baltic and the Nordic countries and examines the importance of these places as sites for creating and preserving cultural heritage.Offering rich perspectives on a part of Europe which has not been the centre of discussion in the Anglophone world, this volume will be of value to a wide readership, including cultural historians, museum practitioners, policy-makers and scholars of heritage, ethnology and folkloristics.

Resandet i världen har ökat markant under de senaste decennierna. Ekonomins globalisering har gjort att internationella affärsresor har blivit allt fler och turism har, i alla fall i västvärlden, gått från att vara en angelägenhet för väldigt få till att bli en massföreteelse. Men det är inte bara antalet turister som har ökat. De former som resandet tar sig har också utvecklats och blivit fler, liksom de aktörer som är verksamma på det turistiska fältet.I Det turistiska fältet och dess aktörer belyser författarna ett föränderligt turistiskt fält genom att lyfta fram några av de aktörer - offentliga, privata eller sådana som drivs av ideella principer - som på olika sätt bidragit till att främja eller forma vår tids resande. Bokens huvudbudskap är att det är mångfalden av aktörer och mötena dem emellan som gör det möjligt för turisten att vara just turist.Bland bokens författare finns historiker, företagsekonomer, kulturgeografer, kulturvetare, medievetare, sociologer och ingenjörer vilket gör att de olika kapitlen är skrivna utifrån olika teoretiska och metodologiska traditioner.Boken vänder sig i första hand till studerande på de universitets- och högskoleutbildningar som behandlar frågor om turism, service management och upplevelseindustri, men kan även vara av intresse för dem som arbetar med frågor om turism och resande.

It has become commonplace to assert that museums embody, perform and negotiate national identities. Many researches in museum history have stressed a close relationship between nation building and the origin and formation of the modern public museum. Museums, it is argued, contributes to the construction and repre-sentation of the ethnical and historical distinctiveness of the nation’s self’. This article explores the ambiguities of the concept when applied to the establishment of cultural history museums in Sweden and Norway during the latter half of the 19th century. It shows that the relation between nation building and early museum building in the Scandinavian context was more intricate than earlier has been assumed. Museum founders like Artur Hazelius, who opened the Scandinavian-Ethnographic Collection in 1873 (renamed Nordiska museet 1880), was deeply influenced by Scandinavianism, a strong cultural and political force during the 19th century. Union politics played an important role for museum politics, as did the transitions of the concepts of “ethnography” and “nation”. At the very end of the 19th century the original concept of “nation” meaning people and culture gradually was subordinated to the concept of “nation” as state and political territory. In early 20th century museum ideology cultural history museums were strongly connected with “nations” in the modern sense. Consequently, efforts to “nationalise” the folk-culture museum were made both in Norway and Sweden. A contributory force was, naturally, the dissolution of the Swedish-Norwegian union in 1905.

The thesis traces and analyses important changes in cultural heritage and museum politics during the nineteenth century. It tells two overlapping narratives. One is about the creation and expansion of Nordiska museet, and about the museum founder, Artur Hazelius. The other concerns the indecisive construction of meaning and organisational forms for state responsibility for the cultural heritage. The nineteenth century is commonly described as a time when cultural heritage became a concern of the state. This thesis instead sheds light on the uncertainties involved in the construction of national cultural heritage politics. It emphasises the crucial role played by voluntary organisations. It observes the significance of histories and of counter-histories in the controversies about the ownership of the cultural heritage and responsibility for maintaining it. The thesis also focuses on the emergence of a museum profession and its implications for the development of Nordiska museet and for museum politics in general.