This position paper highlights children’s perspectives and childhood(s) in school-age educare (SAEC). There are several reasons for this: firstly, many children spend a lot of time in SAEC and SAEC is thus an important arena for shaping Swedish children’s childhood(s), secondly, children, compared to adults perspectives regarding cooperation, learning and organisation of SAEC activities, have been given relatively little space in SAEC research, thirdly, children, children´s perspectives and childhood in SAEC is basic in relation to the mission of the SAEC which, among other things, highlights children’s interests and participation, fourthly, due to recent shifts in the SAEC’s mission teaching has been emphasised possibly at the expense of other missions important for children’s everyday lives. Our position is that highlighting children’s perspectives in research directed to SAEC supports our understanding of their everyday life but also the conditions of the SAEC practice as such. We therefore want to discuss the potential of giving children’s voices even more space in research on SAEC. This is done based on the perspective of childhood sociology and emphasize: the child's rights to and in SAEC, the SAEC’s mission in relation to children’s perspectives and SAEC as an arena for children’s everyday lives.

 Syftet med studien är att bidra med kunskap om barns trivsel i relation till deltagande i fritidshemmet, med särskilt fokus på hur fritidshemmets organisering möjliggör och hindrar detta. I studien används belonging (tillhörighet) som teoretiskt begrepp för att analysera barnens beskrivningar av trivsel i fritidshemmet. Data producerades genom semistrukturerade gruppintervjuer med barn där de fick rita och berätta om sin vardag i fritidshemmet. Den analyserades med fokus på barnens huvudangelägenhet. Möjligheten att få ta del av ”roliga” aktiviteter och att få vara del av relationer lyfts genomgående fram av barnen, både i deras bilder och i deras berättelser om vardagen i fritidshemmet. Motsatsen, att inte kunna vara del av detta, beskrivs som störande i förhållande att känna tillhörighet. Resultatet visar hur barnen ”gör” trivsel genom olika gränsdragningsprocesser utifrån fritidshemmets organisering av tillhörighet i grupper och den egna individuella identifikationen och anknytningen.

 “It’s Not As Fun When Alice Isn’t Here”: How Activities and Relationships Contribute to and Hinder Children’s Well-Being in School-Age Educare

The aim of this study is to contribute to our understanding of children’s well-being in the context of school-age educare (SAEC). Specifically, we focus on how the organization of SAEC either facilitates or hinders their well-being. To explore this, we employ the theoretical concept of ”belonging” and analyze children’s descriptions of their well-being within SAEC. We collected data through semi-structured group interviews with children who attend SAEC. During these interviews, the children were asked to both draw and discuss their everyday experiences in the SAEC. Our analysis centered on identifying the children’s ”main-concerns”. The children consistently emphasized the importance of participating in “fun” activities and forming relationships. This emphasis was evident in their drawings and narratives about daily life in the SAEC. Conversely, the inability to participate was identified as disruptive to their sense of belonging. Overall, our results highlight how children actively construct their well-being using boundary work based on the organization of belonging within the SAEC and their individual identification and attachment.

This special issue consists of four articles and one position paper. Each contribution highlights, in various ways, aspects central to the theme of this special issue: Perspectives on Children and Childhood in School-age Educare/Perspektiv på barn och barndom i fritidshem. Utilizing qualitative methods aimed at understanding and exploring children’s perspectives and everyday lives, the contributions delve into topics such as fostering, teaching, and care in Swedish School-age Educare centers (fritidshem). The issue also includes a broader Nordic perspective through a study on freedom in Danish SFO (skolefritidsordning).

This special issue consists of four articles and one position paper. Each contribution highlights, in various ways, aspects central to the theme of this special issue: Perspectives on Children and Childhood in School-age Educare/Perspektiv på barn och barndom i fritidshem. Utilizing qualitative methods aimed at understanding and exploring children’s perspectives and everyday lives, the contributions delve into topics such as fostering, teaching, and care in Swedish School-age Educare centers (fritidshem). The issue also includes a broader Nordic perspective through a study on freedom in Danish SFO (skolefritidsordning).

 I denna artikel lyfts samlade erfarenheter från tre ULF-projekt som genomfördes av oss som forskare tillsammans med fritidshemspersonal på flera olika skolor. Fokus i projekten har delvis skilt sig åt men en gemensam tråd i dem alla har varit att utveckla fritidshemslärares yrkesroll, fritidshemmets undervisning samt att synliggöra fritidshemmets verksamhet i skolans organisation (Lago et al, 2022; Elvstrand & Lago, 2023). Samtliga projekt är så kallade ULF 2-projekt, en särskild modell som används vid Linköpings universitet, vilket inneburit att den personal som deltagit inte haft någon avsatt tid för att genomföra projektet. I stället har olika lokala lösningar skett på skolorna för att möjliggöra för personalen att delta.

 This study examines pupils’ experiences of activities in Swedish school-age educare (SAEC) by exploring the identified tension between mandatory and free activities in relation to participation. In recent years, there has been a shift from a social pedagogical starting point to education and learning in SAEC settings which has implications for the kind of activities that take place. The study contributes to knowledge of pupils’ perspectives on SAEC teaching using qualitative methods, fieldwork and interviews, with pupils in the ages between 7 and 9 at six different SAEC centres. The theoretical framework for the study is childhood sociology. Data has been collected and treated in accordance with a grounded theory approach. The results show that free activities are perceived more positively by the pupils than mandatory activities. However, whether an activity is perceived as meaningful also needs to be linked to other aspects, for example in pupils’ experiences of SAEC activities, the tension between mandatory and free activities intersects with comprehensibility and forms of participation leading to more positive experiences of activities that are framed in a way that is in line with the pupils’ expectations of SAEC activities or activities that enable active participation for the pupils.

Fältforskning - eller etnografi - är en forskningsansats där kärnan är deltagande observation. Fältforskning som metodansats lämpar sig väl vid studier av sociala och kulturella mönster i grupper, till exempel i klassrum, på skolgårdar eller i föreningsliv. När forskare är närvarande i den verksamhet som står i fokus kan de själva se och registrera de sociala handlingar som undersöks. Förutom egna observationer möjliggör deltagandet att flera olika slag av information kan insamlas, inte minst genom samtal och intervjuer med de människor som finns i verksamheten. Detta ger möjlighet till en djupgående förståelse av de beteenden och företeelser som studeras.

I skenet av de policyförändringar som skett det senaste decenniet kan det svenska fritidshemmet sägas befinna sig i en omorienteringsfas där frågor kan ställas kring hur morgondagens fritidshem ska gestaltas och där olika värden kan komma i konflikt med varandra (Elvstrand & Lago, 2020). En central spänning handlar om i vilken utsträckning fritidshemmet ska vara en utbildningsinstitution som präglas av valfrihet, friutrymme och lärare som följer och stödjer snarare än leder elever eller en verksamhet som präglas av lärarledd undervisning och en starkt inramad och styrd fritidshemstid för elever. På detta sätt diskuteras ibland fritidshemmets undervisning där två motpoler målas upp som de vägar som fritidshemmets personal har att välja på. I framställningen kopplas det förra ofta samman med en fritidspedagogisk tradition och det senare med senaste årens – eller årtiondenas – styrning av fritidshemmet (Elvstrand & Lago, 2020). Frågan knyter också an till fritidshemmets uppdrag. Det finns en komplexitet i  att fritidshemmet ska [LSL1] erbjuda möjligheter till en meningsfull fritid, vilket kan förstås som en subjektiv upplevelse, samtidigt som fritidshemmet är en målstyrd utbildningsverksamhet där elevers lärande står i fokus.

I detta kapitel tar vi avstamp i denna spänning genom att utgå från ett aktörsperspektiv, främst barns – eller elevers – perspektiv. I de berättelser vi har tagit del av när vi i olika studier lyssnat på hur elever uppfattar fritidshemmet kan vi se att det finns två viktiga aspekter som lyfts fram. Den första handlar om att ett centralt värde i fritidshemmet är den sociala gemenskapen. Det vill säga att elever beskriver fritidshemmet i termer av en plats där det ska finnas utrymme för lek och för att få vara med kompisar. Den andra aspekten handlar om vikten av att som elev ha möjlighet att få vara delaktig i att förfoga över sin eftermiddag i fritidshemmet. Båda dessa aspekter i fritidshemmet, sociala relationer och elevers delaktighet går att relatera till fritidshemmets pedagogiska tradition, som har varit starkt influerad av socialpedagogik, där en betoning ligger på gruppen, sociala relationer och att elever ska ha möjlighet att påverka fritidshemmets verksamhet (Dahl, 2014; Gustafsson Nyckel, 2020).