Varje dag, före och efter skolan och på lov, går nästan en halv miljon svenska elever i fritidshem. På fritids träffar elever kompisar, får leka och pröva spännande aktiviteter. Att fritidshem är väl fungerande är avgörande för de många barn som tillbringar stora delar av sin dag där. Fritidshemmets uppdrag har under de senaste åren delvis förskjutits, t.ex. har undervisning fått en allt mer framskjuten plats. I Fritidshemmets möjligheter – att arbeta fritidspedagogiskt presenterar författarna en rad viktiga områden om hur fritidshemmet kan bidra till barns allsidiga utveckling och lärande.

I boken lyfts kärnfrågor som fritidshemmets sociala uppdrag, lek, föräldrasamverkan, fritidshemsutveckling. Här tas även ­nyare innehåll om fritidspedagogiskt arbete upp, som t.ex. hur man kan arbeta med språk, matematik, naturvetenskap och teknik.

Fritidshemmets möjligheter – att arbeta fritidspedagogiskt ger en god grund för att skapa ett inspirerande innehåll för de många barn som tillbringar stora delar av sin tid på fritidshemmet. Boken vänder sig till studerande på lärarutbildningar och redan yrkesverksamma.

Forskning har visat vikten av föräldrars involvering i elevernas skolgång som en viktig faktor för deras framtida utbildningskarriär. Kapitlet  belyser föräldrasamverkan utifrån ett forskningsprojekt, där några fritidslärare delar med sig av sina kunskaper, erfarenheter och tankar kring samverkan med hemmet.

Förskolestarten börjar med inskolning. Den här tiden är en omvälvande period inte bara för barnet utan för hela familjen. Vårdnadshavarna måste lära sig att bli trygga förskoleföräldrar, att  hjälpa sitt barn under inskolningen, att bidra med kunskaper om barnet och att hjälpa pedagogerna att tolka barnets beteende och önskningar under inskolningen. 

The notion of teaching is theoretically conceptualized in a manner relevant to the context of preschool. This concept is grounded in evolutionary and a pedagogical-psychological theory, with reference to Barnett, Rommetveit, Tomasello, and Vygotsky. The basis of teaching is found in people’s tendencies to make known to others what they themselves have seen/realized. Institutions such as preschool and school are understood as societal means for maintaining accumulated experience with the growing generation, something that puts teaching to the foreground. Empirical examples of language teaching in contemporary preschool are given and analyzed. Some important features of the concept of teaching as here theorized and exemplified are responsivity, language practices, the tension between intersub- jectivity and alterity, the variation of children’s experience, play and playfulness. The importance of basing theoretical accounts of teaching as a preschool activity on empirical research is emphasized.

I artikeln teoretiseras ett undervisningsbegrepp relevant för förskolans verksamhet. Teoretiskt grundas detta begreppsliggörande i såväl ett evolutionärt som i ett pedagogiskt-psykologiskt perspektiv. Några centrala teoretiker vi bygger på är Barnett, Rommetveit, Tomasello och Vygotskij. Vi lokaliserar grunden till undervisning i människors tendens att göra sådant de själva sett/insett synligt också för andra. Institutioner såsom förskolan och skolan förstås här som sätt för samhället att främja bevarandet av ackumulerande erfarenheter hos den växande generationen, något som gör undervisning centralt. Vi ger empiriska exempel på hur språkundervisning kan gestalta sig i dagens förskola; aktiviteter som vi analyserar utifrån de teoretiska begrepp vi introducerar. Några av de begrepp vi skriver fram för att teoretisera undervisning mer allmänt och språkundervisning mer specifikt i förskolan är responsivitet, kommunikativa praktiker, spänningsfältet mellan intersubjektivitet och alteritet, polyfoni och barns skilda erfarenheter, samt lek och lekfullhet. Vikten av att teoretisera undervisning i förskolan utifrån empirisk forskning betonas.

En stor andel svenska barn mellan sex och nio år gamla går efter skolan till ”fritids”. Fritidshem kännetecknas av både utbildning och omsorg, och därmed av både formella och informella aktiviteter. På senare år har verksamheten blivit mer och mer influerad av skolan och numera finns ett eget kapitel för fritidshem i den nationella läroplanen för grundskolan. Fritidshemmen genomgår därför en förändring som kommer att medföra att mer formella aktiviteter införs, exempelvis inom teknik, samtidigt som praktiskt taget ingen forskning har gjorts på detta. Syftet med det här kapitlet är att presentera några resultat från en pågående forskningsstudie om teknikens roll i aktiviteter på fritidshem. Observationerna fokuserade på de dagliga aktiviteterna på fritidshemmen där teknik hade en central roll. Vi använder begreppet gränsobjekt för att analysera teknik i aktiviteterna. Resultaten visar att det är en speciell sorts teknikundervisning som uppstår i fritidshem, på gränsen mellan den informella och formella verksamheten: från det informella lekrelaterade byggandet med Lego och träklotsar till den mer formella datorundervisningen. I dessa aktiviteter finns ett tydligt fritidsinslag, framför allt i form av ett fritt val av teknik och vad man vill lära sig. Det faktum att barn kan välja fritt pekar inte bara på att teknik i fritidshem är ett gränsobjekt med en stor tolkningsflexibilitet, utan också att teknikundervisning i fritidshem skulle kunna vara en lustfylld och effektiv väg till teknisk allmänbildning.

The overall aim of this article is to investigate Swedish preschool teachers’ perceptions of the interaction between home and institution in relation to children’s introduction to preschool. The focus of this article is on their talk about how they manage the gap between home and preschool in the introduction process. A discourse analysis is carried out, based on focus group interviews with seven preschool teacher teams that have started to use a more parent-active approach during the introduction of children to preschool. The results show that a parent-active introduction positions and governs parents to take a more self-regulative role in preschool from the beginning. The construction of the parent-active introduction discourse/practice produces new subject positions for the parents (and teachers) and creates expectations of intensified parental involvement in this institutional practice. Furthermore, the results indicate that the parents’ active introduction also changes the teachers’ own role and their attitudes toward the parents. The boundary work between the home and preschool seems to consist of negotiations and of the construction of an intermediate domain between home and preschool that draws on discourses of responsibility, performativity and efficiency.