Since Robert N. Butler (1969) introduced the term ageism to research, a number of attempts to define and conceptualize the phenomenon have been proposed (Iversen et al. 2009). Most have followed Butler in defining ageism as prejudice and discrimination based on age, with older people as the victimized category (See “Self reported ageism”). Some definitions describe ageism as affecting people of all ages, and in fact, investigations show that younger people are most affected by negative treatment that they ascribe to their age (Bratt et al. 2018). The definitional ambiguity has resulted in confusion on the causes of ageism; it is likely that different types of dynamics are present for persons of different ages. The present text will focus on ageism – and ableism – as a problem for older people.

The concept of ageism has been used to cover a wide range of phenomena, from skewed knowledge and intolerant values to attitudes and behaviors toward older people. Ageism has been described as the “denial of basic and civil rights of elders” and has been qualified as an ideology (Estes 2011, p. 300). Commonly age discrimination has been described as the manifestation of ageist attitudes and prejudice, specified as hostile forms of discrimination (e.g., neglect or mistreatment), but also in more compassionate, subtle ways (e.g., patronizing and “elder speech”), and even positive discrimination (Cary et al. 2017; Chonody 2016; Palmore 2015). This line of thought is pursued through the use of the attitude concept that is divided into a cognitive, an affective, and a behavioral component (Iversen et al. 2009): discrimination is the behavioral manifestation of individual or societal attitudes on age. Within the constantly growing field of research on ageism (Levy and Macdonald 2016), much interest has been devoted to different arenas where ageism appears (e.g., Ayalon and Tesch-Roemer 2018) and texts and tools for discovering and combating ageism have been provided (e.g., Palmore 1990, 2015; Levy 2016).

Less frequent and elaborated in gerontological literature is the concept of ableism. Ableism could be defined as the devaluation and discrimination of people based on perceived functional inability. The phenomenon has been devoted explicit interest in disability studies (e.g., Goodley 2014; Burch and Sirotkin 2018). According to Renee Butts (2017), in the Salem Press Encyclopedia, the concept was probably coined in the 1980s and refers to the discrimination of people with disabilities, conveying that they are of lesser value than the “able-bodied.” This definition is useful when identifying discrimination of persons with disabilities but as it rests on the dichotomy able-bodied – disabled – it downplays the fact that ableism has its roots in a greater societal order. Simply put, the logical counterpart to devaluation based on functional inability is the valuing of people based on ability, a principle that people in general tend to support in many situations (the system of education, the labor market, sports, and so on).

Internet offers new forms of establishing contacts and presenting the self and can, as a social arena, be seen as particularly important for homo-, bi- and transsexual persons in old age. Many old persons within the LGBTQ community have experienced shame and stigma during their lives since non-normative sexuality has been seen as deviant, perverted - and during certain time periods in a Swedish context - even as a disease or as criminal. In web-based gay communities where persons seek friends, partners and sexual contacts, the personal profiles vary from shorter personal descriptions with mug shots to more explicit pornographic texts with pictures of the naked body. This study aims to explore how age is expressed, used and negotiated in these personal profiles.

The qualitative analysis concerns profiles from two different web-based gay communities of persons identifying as non-heterosexual aged 60 and over. These profiles constitute the empirical material supplemented by qualitative in depth interviews conducted with persons in these communities.

Results point at humour being central when negotiating old age in these profiles. Self-irony is recurring and dark humour is used to speak against ageist notions of old age. Humour is also used through the use of proverbs and puns related to ageing and old age. Notions of old age as connected to passivity, slowness, humorlessness and asexuality are challenged through these ways of “doing age with humour”. The analysis thus indicates that these web-based communities can be an arena for agency and for challenging ideas of old age.

Den här boken visar upp ett smakprov av den forskning som bedrivs vid det Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL), Linköpings Universitet. Boken utgör också ett försök att ge en mer varierad och pro-blematiserande bild av äldre och åldrande än den som vanligen förekommer i litteratur om ålderdomens biologiska och psykologiska förändringar, vård och omsorg om äldre. Vilken är då den dominerande bilden inom äldre-forskningen?

Vilken är den massmediala bilden av äldre? Givetvis finns det inte en utan många. Dessutom är det inte självklart vad som menas med äldre. Ordet äldre har i princip två olika men sammanlänkade betydelser. Den ena avser en relation; att vara äldre än något eller någon. Den andra betydelsen handlar om benämnandet av en kategori människor. I Sverige syftar "de äldre" vanligen på personer som fyllt 65 år, men betydelsen är beroende av sam-manhang och relationer. När "de äldre" pekas ut som den ekonomiska krisens vinnare avses för det mesta ålderspensionärerna. En tidningsartikel som anger att våldtäktsmannen ofta är "en äldre man", handlar däremot inte om män över 65 år utan här står begreppet i relation till offret som är "en yngre kvinna". Inom idrotts- och nöjesvärlden används ofta lokala "ålderstrappor", den som anses gammal i ett sammanhang kan vara ung i ett annat. Under år 2005 och 2006 kommenterades exempelvis den 33-årige fotbollsspelaren Zinedine Zidanes spel i termer av att han var gammal, trött eller slut. När han gjorde något briljant resulterade detta i uttryck som "än kan gubben" och paradoxalt nog "där såg vi lite av den gamle Zidane". När man uppnår en för sammanhanget kritisk ålder – som idrottsperson, nöjes-profil, politiker, industriledare etc. – tenderar alltså ens handlingar att tolkas som något man gör på grund av eller trots åldern. Som mediekonsument kan man öka sin åldersmedvetenhet genom att exempelvis notera i vilken ålder (och för vilket kön) som åldrandet kommenteras. Prova med sportkröni-korna i kvällspressen eller kändisporträtten i SJ:s tidning Kupé! Zidane pen-sionerade sig för övrigt efter fotbolls-VM 2006.

I detta kapitel ska vi i huvudsak ägna oss åt massmedial rapportering om "äldre" med betydelsen personer över 65 år, men de kontextuella betydelserna vi kommenterat ovan bör hållas i minnet. Vi återkommer till dem i slutet.

Det här kapitlet handlar om äldreomsorg och ålderism. Med ålderism avses negativa föreställningar och diskriminering som baseras på en människas ålder (Andersson 2008). I kapitlet ska jag argumentera för att ett perspektiv om ålderism och medborgarskap i högre grad borde kunna användas i diskussioner om äldreomsorg och äldrepolitik.

Den här boken visar upp ett smakprov av den forskning som bedrivs vid det Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL), Linköpings Universitet. Boken utgör också ett försök att ge en mer varierad och problematiserande bild av äldre och åldrande än den som vanligen förekommer i litteratur om ålderdomens biologiska och psykologiska förändringar, vård och omsorg om äldre. Vilken är då den dominerande bilden inom äldreforskningen?

The study investigates the occurrence and character of skepticism and resistance towards ethnic minority care workers among older care recipients in a municipality in Sweden. Twelve representatives of caregiver organizations were interviewed about their experience of this phenomenon. Three additional interviews were conducted with ethnic minority care workers. Representatives described the problem as rare and mostly occurring as language difficulties or as a temporary problem characterized as a fear of the unknown among some care recipients. They tended to apply a pragmatic or pathologizing approach when talking about causes of and solutions to the problem. These approaches enabled care providers to comply with "potential racism" without challenging an official ideology of anti-racism. In contrast, staff of foreign descent described the problem as more frequent and severe, particularly for short-term employees who experience many first-time encounters with care recipients. © by The Haworth Press, Inc. All rights reserved.

Utifrån föreställningar om hjälpbehov har människor med funktionsnedsättningar och människor med hög ålder i många sammanhang klumpats samman som medlemmar av samma kategori -äldre och handikappade-. Yngre funktionshindrade har därmed berövats ålder medan äldre människor mer eller mindre framställts som funktionsnedsatta. Under de senaste årtiondena har handikapp- och äldrepolitik alltmer kommit att separeras i den socialpolitiska diskussionen. Därmed har nya former av olikhet uppstått. I artikeln diskuteras de omfattande skillnader i konstruktionen av livslopp som förekommer i två statliga utredningar som fokuserat handikapp- respektive äldrepolitik. Dessa olikheter förstås som ideologiskt drivna försök att förbättra funktionshindrade och äldre personers välfärd och status genom association med attraktiva grupper och egenskaper.

Författaren diskuterar problemperspektiv som i olika sammanhang används för att tolka betydelsen av vanvård, övergrepp, och andra missförhålalnden inom äldreomsorg. Analysen bygger på genomgångar av forskning, massmedierapportering, rättsfall och intervjuer med organisations- och myndighetsföreträdare. I boken presenterar författaren också ett perspektiv om diskriminering av äldre som tillför debatten nya dimensioner.