We investigate changes in the use of four Swedish words from the fields of design and archi- tecture. It has been suggested that their meanings have been blurred, especially in governmental reports and policy documents, so that distinctions between them that are important to stakeholders in the respective fields are lost. Specifically, we compare usage in two governmental public reports on design, one from 1999 and the other from 2015, and additionally in opinion responses to the 2015 report. Our approach is to contextualise occurrences of the words in different representations of the texts using word embeddings, topic modelling and sentiment analysis. Tools and language resources developed within the SweClarin infrastructure have been crucial for the implementation of the study.

Transformativa förändringar i samhället tycks kräva etablering av nya institutioner. Nuvarande institutioner utvecklades för att stödja industrialiseringen och urbaniseringen som pågick under 1800 och 1900-talet. Genom policyutveckling kan nya institutioner möta dagens ökande komplexitet. I denna studie har design använts för att utveckla policy över flera nivåer i det offentliga systemet; från lokal, till regional och nationell nivå. Det analytiska fokuset i studien berör de policyprototyper som förekommer på de olika systemnivåerna samt deras form och karaktär. I artikeln relateras prototyper till den generiska policycykeln, men också till differentieringen mellan institutionella, deliberativa och iscensättande förhållningssätt till policyutveckling. Studien lyfter fram två karaktärer som prototyper antar i olika delar av policyutvecklingsprocessen. Dels som katalysator över systemnivåer och dels som koppling mellan systemnivåer. Bidraget från den här studien, är framförallt att sätta fokus på vikten av prototypen, som en del av policyutveckling, och som en nödvändig del av ett prototypande.

Transformative changes in society appear to necessitate new institutional frameworks, as current ones were tailored for 19th and 20th century industrialization and urbanization. By employing design in policy development, we can address the growing complexity of contemporary challenges across various public system levels, from the local to the national. In this study, design has been employed to develop policies across multiple levels in the public system, ranging from local to regional and national levels. This study’s analytical focus centers on policy prototypes at these levels, linking them to the generic policy cycle, and distinguishing between institutional, deliberative, and performative policy development approaches. This study highlights two key roles of prototypes in policy development: catalysts bridging system levels, and connectors between them. Its primary contribution to public policy research underscores the significance of prototypes in policy development and their vital role in the prototyping process.

If Design is about forming materials, then what are the materials of Service Design? In this ground-breaking book, Johan Blomkvist, Simon Clatworthy and Stefan Holmlid explore this question by establishing a discourse around the materials of service design, discussing materials as a means to explore what service design is and could be.

We show how the tools and language resources developed within the SweClarin infrastructure can be used to investigate changes in the use and understanding of the Swedish related words arkitektur, design, form, and formgivning. Specifically, we compare their use in two governmental public reports on design, one from 1999 and the other from 2015. We test the hypothesis that their meaning has developed in a way that blurs distinctions that may be important to stakeholders in the respective fields.

The interlinked global crises of poverty, inequality and climate change call for transformative solutions. Transformative change requires local agency and long-term planning, but this is not easily accommodated in development programmes, which often rely on short-term thinking and top-down technological solutions. Design methods have proved useful for facilitating co-development of technological solutions with marginalised communities. This case study explores whether—and, if so, how—participatory design can support grassroots transformational change by facilitating community engagement around the challenge of energy access. We used backcasting to facilitate the co-design of a 10-year transition roadmap to electric cooking with 30 members of a rural community in Kenya. The roadmap articulates a local vision of a long-term development process, including the community’s role in that process. Through follow-up interviews we found that workshop participation was linked to subsequent grassroots community actions. The findings are discussed in relation to the literature on transformation design.

The topic of ethically-sound robotic design is timely and societally relevant as service robots have roles with increasingly social demands in diverse service contexts. Robots fill caregiving roles for vulnerable consumers, including older adults and children. This chapter presents an empirical study investigating social and ethical ramifications of robotic elderly care from the perspective of those receiving and those providing care. Consequently, 36 actors (i.e., older adults, informal, and formal caregivers) were interviewed through generative phenomenographic interviews. This approach leveraged data-rich narratives and informant-made visualizations of future networks of care to uncover their expectations and concerns. A multi-actor perspective on the ethical implications of robotic care is captured with three thematic maps built around: (1) assistance, (2) monitoring, and (3) companionship. The results indicate that care robots could improve the wellbeing of older adults and wider care-providing networks through service, constant presence, and increased reliability. However, the visualizations of future robotic care uncovered informants’ latent fears, in addition to ethical concerns found (e.g., decline in agency, loss of privacy, and delusion). For example, formal caregivers who emphasized that they do not fear robots replacing their jobs would not place the robot close to the older person in the visualization of future care constellations. This suggests that although formal caregivers tend to give “desirable” responses in interviews, they are still reluctant to accept robots as care co-providers.

Stora delar av offentlig sektors utmaningar har inga enkla lösningar, utan bearbetas bäst genom systemtransformationer. En central aspekt hos system är relationerna mellan de aktörer som ingår i systemet och relationerna mellan dessa aktörer och andra aspekter av systemet. I det här kapitlet närmar vi oss Helsingborgs hypoteslabbande med ett systemperspektiv och med Helsingborg som en systemaktör, och fokuserar just på det relationella i system. Studien kretsar kring invånarlabbet, och för att underlätta arbetet med det relationella används socio-materiella metoder tillsammans med olika aktörer i systemet. Metoderna lyfter fram de erfarenhetsbaserade kunskaperna som finns hos olika aktörer i systemet, och använder sig både av visuella, materiella och förkroppsligade uttrycksmedel. Resultaten i studien pekar på vikten av att en organisation har förmåga att fånga och bearbeta många olika kunskapstyper och -uttryck, inklusive till exempel estetisk kunskap och erfarenhetsbaserad kunskap. I en framåtblick pekar vi på hur ett systemperspektiv med fokus på det relationella kräver att organisationen ser sig själv som en systemaktör istället för leverantör, att relationer ses som en del av en pluralism och att det skapas infrastruktur för de som arbetar med systemtransformation i olika delar av systemet.

The recent evolution of service design, both as a sub-field of design studies and as an approach that is adopted and practiced by multiple actors in organizations, has led to multiple identities and roles of service design practitioners. This chapter uses the theoretical construct of professional identity to study this evolution through a qualitative study with key experts and practitioners. Results highlight the professional development of service designers in organizations from more operational and tactical roles to more strategic and leadership positions; the ongoing hybridization of service design practice and potential future scenarios; the transversal and vertical trajectories and strategies to develop design capabilities in organizations.

Att vara en utforskande stad är en utmaning, eftersom det både kräver att arbeta på nya sätt, och att lära sig om att arbeta på nya sätt. Ett sätt att förstå detta är genom organisationens förmåga att strukturerat fånga upp och anpassa sig efter ny kunskap, förmågan till transformativt lärande. In projektet Den (ut)forskande staden som en helhet, där ett nytt sätt att arbeta med verksamhetsutveckling och innovation har prövats, har det getts möjlighet att följa tre centrala komponenter för detta. Dels har det handlat om det nya arbetssättet, praktiken, som utvecklats. Dels har det handlat om det som gjort det möjligt att lyckas med det nya arbetssättet, så kallade programaspekter, och som gjort det möjligt att lära sig om arbetssättet. Slutligen har det handlat om det transformativa lärande som då kan drivas. Analysen i studien visar att det är möjligt och önskvärt att pröva nya arbetssätt, och att arbetet med hypotekslabben, under sin korta utvecklingstid, bidragit till och påverkat Helsingborgs sätt att se på och arbeta med verksamhetsutveckling och innovation. De hinder och möjligheter som funnits under tiden har bidragit till ömsesidiga anpassningar. För att fortsätta lyckas med att pröva nya praktiker är det framförallt stadens programaspekter som har med ledning och styrning av innovationsarbete som behöver utvecklas mot en högre grad av variation. I det här kapitlet pekas ett antal konkreta aspekter ut, både vad gäller praktik och program, som skulle öka Helsingborgs förmåga att driva sitt transformativa lärande. Särskilt i samband med arbetet med nya former för verksamhetsintegrerad innovation, med avseende på att göra det möjligt att lyckas med att pröva genom att göra. Dessutom presenteras fem övergripande principer: kunskapsintegration, systematisk variation, ömsesidiga beroenden, generativa relationer, och infrastrukturering. Dessa principer kan en offentlig verksamhet använda som grund när den skall organisera och leda ett lärande kring prövandet av nya arbetssätt.

Services, and failures associated with it, are nestled in systemic contexts. It is important to understand how disruptions might ripple out in services, as well as how actors influence disruptions and possible failures through their participation, as this can impact value creation. This paper reports the results of an interview study supported by a card mapping tool. The main contribution of this work is its generative methodological approach when exploring service disruptions from a systems lens. Using this method, we classify eight forms of disruption: request, query, hiccup, delay, mistake, flaw, breakdown and the unexpected, and associated systemic activation patterns. We suggest a disruption-activation ripple model and identify five tensions in responding to disruptions: competing priorities, dealing with difficult others, mismatching expectations, shouldering responsibility, and reluctant assistance. We posit that this generative tool can be used to understand the nature and extent of disruptions in situated service contexts. This understanding can provide direction on how to handle and/or absorb variety emerging in different interactions by clarifying frequency and predictability of certain kinds of disruptions in investigated contexts. We also argue that viewing service disruptions through a systems lens requires the designing of social service infrastructures that support employee relationships.