liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
BETA
Holgersson, Stefan
Publications (10 of 30) Show all publications
Holgersson, S. (2018). Polisens utredningsverksamhet: En studie av polisens arbete med demokrati- och hatbrott på nätet. Linköping: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Polisens utredningsverksamhet: En studie av polisens arbete med demokrati- och hatbrott på nätet
2018 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna rapport är en analys av polisens utredningsverksamhet med ett fokus på hatbrott på nätet. En kvantitativ analys har gjorts av cirka 800 anmälda hatbrott på nätet. De anmälningar som studerats har gjorts av den ideella föreningen Näthatsgranskaren (NHG). Föreningen startade som en reaktion på att den stora mängden hatbrott som begicks på nätet nästan aldrig resulterade i lagföringar. Då brotten är likartade oavsett i vilken del av landet de begåtts finns goda förutsättningar för att göra en jämförelse av utredningsförmågan mellan de olika regionerna.

Den kvantitativa analysen har kompletterats med en kvalitativ analys bl.a. av hanteringen av anmälningarna och av Polismyndighetens sätt att kommunicera kring demokrati- och hatbrott. Även data från intervjuer används vid analysen i denna studie, bland annat intervjuer med personer som utsatts för demokratibrott. Ett yttrande från en fritidspolitiker vid en intervju kan sammanfatta vad som framkommit i denna studie:

”Det här klimatet som finns på nätet är förödande. Det är det som jag oroar mig mest för. Vi behöver varenda en som vill engagera sig i det här samhället. Polisen måste bli bättre på att hantera de här frågorna. Det är jätteviktigt.” (Intervju 2018-04-12)

Flera utvecklingsbehov har identifierats i studien, framförallt brister i den juridiska och utredningsmässiga kunskapen kring hatbrott som begås på nätet, men det finns också problem kring grundläggande rutiner, som att Polismyndigheten måste vidta åtgärder för att hindra att inskickade anmälningar försvinner i hanteringen. I region Väst försvann hela 22 procent av de inskickade anmälningarna och i region Syd 17 procent. Det finns regioner vars anmälningsupptagning fungerar bra och deras arbetssätt skulle enkelt kunna spridas till andra regioner. Studien pekar på att det verkar vara svårt att genomföra denna typ av förändringsåtgärder, trots att ett av syftena med polisens omorganisation var att skapa en enhetlighet och underlätta att sprida goda exempel.

Förmågan att utreda hatbrott på nätet skiljer sig mycket mellan olika regioner. När det gäller andelen inregistrerade anmälningar som leder till åtal ligger region Nord i topp följt av region Öst. Region Syd, Stockholm och Mitt ligger i botten. I region Nord är andelen anmälningar som gått till åtal mer än dubbelt så hög jämfört med de regioner som har sämst resultat. Polisområde Dalarna ligger på ungefär samma nivå som region Nord, medan övriga delar av region Bergslagen har ett sämre resultat än de regioner som ligger i botten.

Studien visar att Polismyndighetens uppmålade bild av sitt arbete mot hatbrott är missvisande. Att iscensätta vad som skulle kunna betecknas som skenaktiviteter för att hantera ett förändringstryck verkar ha motverkat adekvata förändringsåtgärder. När Polismyndigheten förespeglar att verksamheten fungerar bättre än den gör eller överdriver förväntade effekter av åtgärder som vidtas, minskar behovet av att substantiellt prioritera och utveckla denna verksamhet. Att förmågan att utreda brott var klart lägre i de regioner som har demokrati- och hatbrottsgrupper jämfört med övriga regioner kan ses som en effekt av detta. Ett tydligt exempel på detta är Polisregion Stockholm, som har visat upp sig i PR-mässigt viktiga situationer och byggt upp en tilltalande bild av hur de bedriver sitt arbete mot hatbrott. Bilden stämmer dock inte med den reella förmågan som personal i Demokrati- och hatbrottsgruppen har haft att agera mot denna typ av brott. Det kan också nämnas att Polismyndigheten har proklamerat att det kommer att byggas upp en fadderverksamhet där demokrati- och hatbrottgrupperna ska hjälpa övriga regioner att hantera sina hatbrott på ett bättre sätt. Visserligen har demokrati- och hatbrottsgrupperna mer erfarenhet av att hantera hatbrott, men med tanke på vad denna rapport visar kan det tyckas lite märkligt att de som har sämst utredningsresultat ska vara faddrar till de som har bättre resultat.

Resursbrist är ett vanligt argument till att polisen inte når upp till de förväntningar som finns, bland annat vad gäller att utreda hatbrott, men fokus bör flyttas från resurser till verksamhetens innehåll. Det handlar om att på ett helt annat sätt reflektera över attityder och agerande, där polispersonalen bland annat behöver öka sin förmåga att hålla förhör. Utan sådana innehållsmässiga förbättringar ger ett tillskott av extra medel inte det eftersträvade utfallet. Att exempelvis påverka tio procent av poliserna att agera på ett visst sätt skulle ge större effekter än att anställa tio procent fler poliser (se även Holgersson & Knutsson, 2008). Studien pekar också på att det finns poliser och åklagare vars inställning och arbetssätt borde främjas och spridas i högre grad.

När det gäller det återkommande mantrat att polisen behöver mer resurser finns det dessutom mycket som tyder på att ett resurstillskott inte förstärker linjeverksamheten i önskvärd utsträckning, utan istället till största delen slukas av Polismyndighetens stora centrala administrativa överbyggnad. De aktiviteter som syftar till att stärka polisens varumärke slukar resurser som i stället borde läggas på kärnverksamheten. Att exempelvis minska antalet personer som arbetar med kommunikation med tjugo procent och istället lägga dessa resurser på hatbrott hade betytt ett tillskott på minst 40 personer. Trenden under en längre tid har dock varit att polisen brukar alltmer resurser till extern kommunikation och administration (se t.ex. Ivarsson & Westerberg, 2014). Förutom fast anställda kommunikatörer används även andra resurser till kommunikationsverksamhet. Av de extra miljoner som Polismyndigheten avsatte till demokrati- och hatbrott tilldelades Nationella operativa avdelningen (Noa) 1,6 miljoner kronor för att ta fram informationsmaterial och en film. Det är mer pengar än respektive region tilldelades i extra medel för att utreda och ingripa mot dessa brott.

Det finns starka skäl till att agera mot brottsligt näthat eftersom dessa brott begränsar det demokratiska samtalet och riskerar att öka polariseringen i samhället. Brotten ökar dessutom dramatiskt otryggheten hos de grupper som är särskilt utsatta och kan i förlängningen förstärka en radikaliseringsprocess hos enskilda individer. När näthat och hatbrott förs fram som ett samhällsproblem handlar det vanligen om yttranden och ageranden från personer som uppfattar den vita rasen och den västerländska kulturen som överlägsen. Det finns dock även en omfattande problematik med hets och hat mellan och inom andra etniska och religiösa grupper i Sverige. Det finns både kunskap och idéer inom Polismyndigheten kring hur detta kan hanteras, och denna studie pekar på att förebyggande åtgärder för att minska en polarisering och risken för våldsdåd måste få ett helt annat utrymme. Det inkluderar en ökad förmåga att agera mot hatbrott på nätet.

Studien visar att det finns goda möjligheter att klara upp betydligt fler hatbrott på nätet och att det relativt omgående skulle gå att öka andelen anmälningar som går till åtal med 50 procent. I rapporten presenteras ett antal konkreta förändringsförslag som snabbt skulle kunna göra att polisens arbete mot hatbrott på nätet förbättrades. Ett antal strukturella problem som Polismyndigheten måste komma tillrätta med påtalas även, t.ex. att det finns behov av att anamma en annan kommunikationsstrategi och att omfördela resurser från de nationella avdelningarna till regionernas kärnverksamhet. Dessa strukturella förändringsbehov har inte bara betydelse för förmågan att agera mot hatbrott på nätet, utan påverkar även många andra verksamhetsgrenar inom Polismyndigheten.

Abstract [en]

This report is an analysis of the investigative activities of the Swedish police with a focus on internet hate crime. Approximately 800 reported internet hate crimes have been analysed quantitatively. The reports of hate crime that have been studied were made by the non-profit group Näthatsgranskaren (NHG, in English: “The Cyber Hate Crime Monitor”). This group was started as a reaction to the fact that the large amounts of hate crime committed on the internet nearly never led to a legal process. Since the crimes are similar, independently of the location in Sweden at which they are committed, the conditions for comparing the investigative capacity of the different regions are good.

The quantitative analysis has been supplemented with a qualitative analysis of such matters as how the reports have been handled, and the way in which the Swedish Police communicates in matters relating to crimes against democracy and hate crime. Information from interviews has also been used during the analysis, including interviews with people who have been the victim of crimes against democracy. A statement made by an elected representative (non-salaried) in an interview can summarise the findings of this study:

“The climate on the internet is disastrous. That’s what I’m most worried about. We need every individual who is prepared to commit themselves in this society. The police must become better in managing these matters. This is extremely important.” (Interview 12 April 2018)

The study has identified several areas in which improvement is required, and reveals deficiencies in the legal and investigative knowledge of hate crime committed on the internet. Problems are also revealed around fundamental procedures. The police, for example, must take measures to prevent crime reports that have been filed disappearing during processing. As many as 22% of the crime reports filed in Region Väst disappeared, while the figure in Region Syd was 17%. The way in which reports are managed functions well in some regions, and it would be easy to spread the way of working used in these regions to others. The study also suggests that is appears to be difficult to carry out this type of change, even though one of the objectives of the major reorganisation of the police was to create uniformity and facilitate the spread of best practices.

The ability to investigate hate crime on the internet differs greatly between different regions. The fraction of reports that lead to prosecution is highest in Region Nord, followed by Region Öst. The fraction is lowest in Region Syd, Region Stockholm and Region Mitt. The fraction of reports that result in prosecution in Region Nord is more than twice as high as it is in the regions with the lowest figures. Police District Dalarna has approximately the same fraction as Region Nord, while other districts of Region Bergslagen have a poorer result than those regions with the lowest figures.

The study shows that the image presented by the Swedish Police of its work against hate crime is misleading. The staging of what could be described as pseudoactivities in order to deal with a demand for change appears to have counteracted effective measures to bring about change. When the Swedish Police present the illusion that its operations are working better than is actually the case, or when it exaggerates the expected results of measures taken, the incentive to properly assign priorities and develop these operations is reduced. The fact that the ability to investigate crime is noticeably lower in the regions that have established groups to combat crimes against democracy and hate crime than it is in other regions can be seen as one effect of this. An example of this is the Stockholm police region, which has achieved exposure in situations that are important from a PR perspective and has established an attractive image of how it executes its work against hate crime. This image, however, does not agree with the true ability that the personnel in the group to combat crimes against democracy and hate crime have had to act against these types of crime. It can also be mentioned that the Swedish Police has announced that a mentor system is to be built up in which the groups to combat crimes against democracy and hate crime are to help other regions to better deal with hate crime in these regions. While it is true that has the groups to combat crimes against democracy and hate crime have more experience of dealing with hate crime, it may appear to be somewhat remarkable, given the results that this report presents, that the regions with poorest investigative results are to act as mentors to regions that have better results.

A lack of resources is a common justification for the police not satisfying the expectations placed on them with respect to, among other things, the investigation of hate crime. The focus should, however, be moved from resources to the nature of the activities carried out. It’s a case of reflecting in a completely new way over attitudes and actions, where one requirement is that the police personnel increase their ability to question suspects. In the absence of such improvements, additional resources will not lead to the desired results. For example, causing 10% of police officers to act in a certain manner would have a larger effect than employing 10% more police officers (see also Holgersson & Knutsson, 2008). The study presented here also suggests that the attitudes and working methods of certain police officers and prosecutors should be promoted and spread to a greater degree.

If we examine the oft-repeated mantra that the police must have more resources, there is actually considerable evidence that additional resources would not reinforce the line operations to the extent desired, but would rather be mainly absorbed by the large central administrative superstructure of the Swedish Police. Activities intended to reinforce police branding devour resources that should instead be invested in core activities. Reducing, for example, the number of people who work with communication by 20% and using these resources in the fight against hate crime would lead to an addition of at least 40 people.

The trend has, however, long been that the police use ever-increasing resources for external communication and administration (see, for example, Ivarsson & Westerberg, 2014). Resources are used in communication activities in addition to the costs of employed communications personnel. Of the extra funds that the Swedish Police earmarked for work to combat crimes against democracy and hate crime, SEK 1.6 million were assigned to the National Operations Department (NOA) to produce information material and a film. This is a greater sum than that assigned to the regions to investigate and combat these crimes.

There are strong reasons to act against internet-based hate crimes, since these crimes limit the democratic process and increase the risk of polarisation in society. Furthermore, the crimes dramatically increase insecurity in groups that are particularly susceptible, and may in the long term reinforce a process of radicalisation in some individuals. When internet-based and other forms of hate crime are discussed as a societal problem, it is normally a case of statements and actions from people that consider the white race and western culture to be superior. There is, however, also an extensive problem with agitation and hate between and within other ethnic and religious groups in Sweden. The Swedish Police has both knowledge and ideas about how this can be handled, and the results presented here suggest that preventative measures to reduce polarisation and the risk of violence must be given a completely new priority. This includes an increased ability to act against hate crime on the internet.

The study shows that there are good possibilities of solving significantly more internet-based hate crimes, and that it would be reasonably easy to increase the fraction of reports that lead to prosecution by 50%. The report presents several concrete suggestions that would lead to rapid improvements in the work of the police against internet-based hate crime. Several structural problems that the Swedish Police must get to grips with are also identified. These include, for example, the need to adopt a different communications strategy and the need to reassign resources from the national divisions to core activities in the regions. These structural changes are not only significant for the ability of the Swedish Police to act against internet-based hate crime, but will also influence many of its other operations.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköping University Electronic Press, 2018. p. 98
Series
CARER Report ; 24
National Category
Public Administration Studies Work Sciences Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-148058 (URN)
Available from: 2018-05-29 Created: 2018-05-29 Last updated: 2018-05-29Bibliographically approved
Holgersson, S. (2018). Ursäkta, men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen!. Linköping, Sweden: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Ursäkta, men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen!
2018 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Av rapporten framgår att det inom polisen finns en utbredd inställning att Polismyndigheten inte behöver rätta sig efter lagar och regler. Det handlar inte om bristande intern information, utan om ett förhållningssätt som återfinns hos personal på skilda hierarkiska nivåer. Förhållandet återspeglas i många sammanhang, exempelvis när någon begär att ta del av allmänna handlingar, i vapenlicensärenden, i arbetsmiljöärenden och hur polisen bland annat i pressmeddelande vinklar olika förhållanden m.m.

Polismyndigheten har ett stort fokus på att marknadsföra sitt eget varumärke. Det har medfört att grundläggande principer i regeringsformen hamnat i skymundan, såsom vikten av att iaktta opartiskhet och saklighet. En ovilja att lämna ut innehållet i allmänna handlingar som riskerar att påverka polisens varumärke negativt kan ses som en följd av detta och leder inte bara till att offentlighetsprincipen sätts ur spel. Det får också indirekt en negativ inverkan på möjligheterna att svensk polis utvecklas på ett önskvärt sätt genom att polisen vidtar skenaktiviteter. I rapporten ”Polisens utredningsverksamhet – En studie av polisens arbete med demokrati- och hatbrott på nätet” (Holgersson, 2018) exemplifieras negativa konsekvenser av ett sådant förhållningssätt (se även Holgersson, 2014; Holgersson & Wieslander, 2017). I denna rapport beskrivs och fördjupas problembeskrivningen. De problem som tas upp är i sig viktiga att komma tillrätta med eftersom det är vitalt för en rättsvårdande myndighet att följa lagar och regler. I synnerhet gäller det för en myndighet i vars verksamhet det ingår att använda tvångsmedel och utöva fysiskt våld mot medborgare.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping, Sweden: Linköping University Electronic Press, 2018. p. 87
Keywords
Polisen, lagar, regler, bristande intern information, vapenlicensärende, vinkla förhållanden
National Category
Law and Society
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-149912 (URN)
Available from: 2018-08-02 Created: 2018-08-02 Last updated: 2018-08-15Bibliographically approved
Holgersson, S. & Wieslander, M. (2017). How aims of “looking good” may limit the possibilities of “being good”: The case of the Swedish Police. In: : . Paper presented at 33rd EGOS Colloquium: The Good Organization - Aspirations, Interventions, Struggles, July 5-7, 2017.
Open this publication in new window or tab >>How aims of “looking good” may limit the possibilities of “being good”: The case of the Swedish Police
2017 (English)Conference paper, Oral presentation only (Refereed)
Abstract [en]

The expression “being good or looking good” does not only highlight a tension between presented images of how an organization works and how it actually works, but also indicates that an aim to look good can have a negative impact on how an organization will work and evolve. In fact, when an organization has a strong aim to “look good” there is a risk that significant problems will be hidden or mitigated, and therefore remain unchanged. Various forms of inquiries, and even research, can contribute to create a good impression of an organization, and can be part of an organization’s image promoting strategies. We address a research gap in this paper by exploring how organizational image promoting may form, influence and can be prerequisite for how research and inquiries are done and presented, and how a pressure to build a good image of an organization affect the possibilities to develop the organization. By using several examples we aim to demonstrate various outcomes and dilemmas both for researchers doing research in an organization that puts a great effort in image promoting and for organizations with such an aim. The organization in focus for this paper is the Swedish police.

Keywords
police organization, branding, research
National Category
Other Social Sciences
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-139776 (URN)
Conference
33rd EGOS Colloquium: The Good Organization - Aspirations, Interventions, Struggles, July 5-7, 2017
Available from: 2017-08-15 Created: 2017-08-15 Last updated: 2017-09-01Bibliographically approved
Holgersson, S. (2017). Polisens ledningscentraler. Linköping: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Polisens ledningscentraler
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Generella iakttagelser kopplat till polisens strävan att centralisera sina ledningscentraler

Det går att se klara paralleller mellan införandet av regionledningscentralerna och införandet av länskommunikationscentralerna. I bägge fallen så har besluten präglats av en stark vilja att driva igenom förändringen, där beslutsunderlagen snarare har handlat om antaganden och förhoppningar än att de har byggt på välgrundade analyser.

Den nya Polismyndigheten innebar en fortsättning på den centraliseringsvåg som pågått under decennier vad gäller att koncentrera polisens ledningscentraler till ett färre antal orter. Den lokala förankringen och person- och lokalkännedomen hade redan försvagats eller försvunnit på många orter genom tillskapandet av länskommunikationscentraler. Därför hade införandet av regionledningscentralerna en liten betydelse vad gäller dessa faktorer, förutom för enstaka orter såsom exempelvis Östersund. Studien visar att under förutsättning att en operatör har en tillräckligt hög förmåga vad gäller ledningsarbetet har lokal- och personkännedom en stor betydelse och den lokala förankringen är viktig.

Ett centralt argument för omorganisationen var att uppnå en enhetlighet. Det finns dock stora skillnader i hur arbetet organiseras i de olika regionledningscentralerna. En orsak är att regionerna har stora olikheter vad gäller exempelvis yta, ärendetyper och belastning. Likaså har bildandet av regionledningscentraler inneburit olika stora förändringar i respektive region. Tillskapandet av regionledningscentraler har i vissa regioner inneburit en fördel när det gäller att kunna hantera dynamiska och komplexa ärenden där många patruller är inblandade. Däremot har tillskapandet av regionledningscentraler inneburit en försämrad förmåga i vissa orter till samarbete mellan olika samhällsaktörer för att hantera både vardagshändelser och större kriser. Likaså har tillskapandet av vissa regionledningscentraler inneburit en försämring vad gäller att hantera vardagshändelser i orter där operatörer hade en hög lokal- och personkännedom.

En viktig skiljelinje för hur de som intervjuats i denna studie ser på regionledningscentralerna verkar vara om ledordet för ledningscentralens roll uppfattas vara ledning/styrning eller samarbete. Det första synsättet innebär att ledningscentralen med hjälp av moderna tekniska hjälpmedel och en samlad kunskap ska se till att verksamheten styrs och leds på ett effektivt sätt. Lösningen som förespråkas för att uppnå detta är att det byggs upp en separat organisationsstruktur för att hantera denna arbetsuppgift. Det andra synsättet präglas av att ledningsverksamheten ses som en integrerad del av det operativa polisarbetet längst ut i linjen, där en nära samverkan mellan olika personalkategorier ses som avgörande för att lösa polisens olika uppdrag på ett bra sätt.

Kritik och reaktioner kopplat till centraliseringen av polisens ledningscentraler

Genom åren har nedläggning av kommunikationscentraler inte sällan mötts av hård kritik och motstånd. Vanliga argument har varit att ”hjärtat i verksamheten” försvinner. Andra förhållanden som lyfts fram har varit att lokal- och personkännedom kommer att försämras, samt att den lokala förankringen påverkas i negativ riktning. När kritiken vid nedläggning av ledningscentraler har klingat av har slutsatser dragits att organisationsförändringarna varit lyckade, men man har då bl.a. bortsett från faktorn att människor har en mycket god förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. Det är ingen tvekan om att tillskapandet av större centraler innebar vissa inkörningsproblem som man efterhand kom eller kommer till rätta med, och att verksamheten utvecklas efterhand. Den här studien visar dock att det är ett flertal kvalitativa förhållanden som inte synliggörs när effekten av polisens centraliseringar av ledningsverksamhet presenteras och bedöms. Det har medfört att centrala beslutsfattare både inom och utanför polisen inte uppfattar hur angeläget det är att ta tag i förändringsbehov som identifierats i denna studie för att kunna förbättra polisens förmåga att:

  • Förebygga och klara upp brott
  • Agera mot lokala problembilder
  • Förhindra olyckor och begränsa skadeutfall
  • Hantera större kriser
  • Använda resurserna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt
  • Motivera och skapa engagemang hos sin personal

Ledningscentralernas förankring i lokalsamhället är viktig och den centraliseringsvåg som utmärkt organiseringen av ledningsverksamheten kan ses gå stick i stäv med ett återkommande tema att polisen måste komma närmare medborgarna. Vissa politiker har haft invändningar mot att polisens ledningsverksamhet koncentreras till några få platser i landet, men generellt sett har mer omfattande reaktioner från ansvariga politiker uteblivit. Med tanke på den vitala roll som ledningscentralerna har för polisens verksamhet är det många som framfört att det är märkligt att ansvariga politiker inte i högre grad har engagerat sig i denna fråga. Särskilt med tanke på att utlovade resursbesparingar med anledning av centralisering av polisens ledningscentraler inte har uppfyllts, utan tvärtom finns det flera faktorer som pekar på att tillskapandet av de stora centralerna fått en motsatt effekt.

Förmågan att förebygga och klara upp brott m.m.

Centraliseringen av polisens ledningscentraler har gått hand i hand med en minskad förmåga att klara upp brott. Istället för att reflektera över detta förhållande har lösningen varit att tillskjuta mer resurser till polisen. Det bör noteras att redan i mitten av 90-talet ifrågasattes i en rapport som publicerades av Rikspolisstyrelsen det grundläggande antagande inom polisen att centraliseringar leder till bättre och effektivare verksamhet. Forskning har senare pekat i samma riktning. Polisen har dock fortsatt, och tillåtits fortsätta, på den inslagna vägen att genomföra organisationsförändringar som till stora delar haft en inriktning att administrera brott och inkommande samtal, och inte att skapa goda förutsättningar för att förebygga och utreda brott. En reaktion mot centraliseringssträvandena och dess negativa effekter är förändringen av polisens kontaktcentrum (tfn 11414), där en införd nationell lösning för att hantera inkommande ärenden har övergetts, och istället har steg tagits mot en mer lokalt förankrad verksamhet.

Centralisering av ledningscentralerna har inneburit en klart försämrad interaktion med lokalsamhället. Externa aktörer har pekat på att polisen försämrat sin förmåga att ta till sig och agera på tidskritisk information som rör vardagshändelser. De som intervjuats menar att det inte bara tar längre tid att komma fram per telefon utan att det kan vara omständligt att förklara saker när operatörer vare sig har lokal- eller personkännedom, eller kunskap om lokala problembilder. Istället för att det tidigare räckte med att säga att ”Hej, det är Fia på OKQ8. Han ni letade efter med gröna jackan är här nu” kräver det numera en lång förklaring. Förutom att processen tar så pass lång tid att situationen riskerar att vara överspelad påtalar personer som intervjuats att responsen inte är sådan att det motiverar till framtida samtal.

Nedläggningen av lokala centraler där interaktionen mellan yttre och inre personal var god har inneburit att personal i yttre tjänst har tappat en viktig lagspelare. Yttre personal har framfört att lokalt placerade operatörer hade en viktig roll vad gäller att ”lägga pussel” och agera som en slags ”detektiver” i syfte att stödja patrullerna för att öka möjligheterna att nå framgång i olika ärenden. Upplevelsen är att verksamheten, med undantag för större händelser, gått från att vara inriktad på att försöka lösa och förebygga brott, till att hantera och beta av ärenden som är registrerade i ett diariesystem.

Använda resurserna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt

Centraliseringar har bidragit till en ökad förmåga jämfört med tidigare att inom mer omfattande geografiska ytor kunna göra övergripande bedömningar av hur tillgängliga resurser bör användas. Samtidigt har en organisatorisk specialisering och uppdelning i olika funktioner medfört en större utmaning att ur ett lokalt perspektiv kunna ta ett helhetsgrepp och väga ofta oförenliga intressen mot varandra.

Centraliseringar har medfört en större flexibilitet att använda patruller från olika områden. Under studien har det dock blivit tydligt att de positiva effekterna av att centralisera polisens ledningscentraler har överskattats och att de negativa effekterna har undertryckts, och fortsätter att undertryckas. En minskad person- och lokalkännedom och förankring i lokalsamhället har försämrat möjligheterna att värdera information och anpassa olika lösningar efter lokala förhållanden och olika områdes förutsättningar. Det handlar exempelvis om att patruller med en särskild förmåga eller intresse inte utnyttjas, om en minskad kontroll av poliser som har ett behov av extra styrning, att ett minskat stöd till patruller gör att den totala resursåtgången ökar för att lösa samma typ av ärenden, att personal som befinner sig på en polisstation inte används, att externa aktörer inte tillfrågas eller informeras, att den stora centralortens prioriteringsordning blir styrande och inte lokala behov, att information måste återupprepas, att adresser och ärenden förväxlas, att mer resurstid går åt för transporter etc.

En förändring som påverkar personalen

Det finns de som upplever att arbetsuppgifterna är stimulerande och att stämningen är god på de stora centralerna, men centraliseringar har inneburit att karriärmöjligheter och karriärväxling har försämrats i många orter. Begränsade framtida utvecklingsmöjligheter är en faktor som påverkar intresset att fortsätta att arbeta inom Polismyndigheten. Likaså när anställda känner att de inte kan utföra sina arbetsuppgifter på ett önskvärt sätt beroende på att vald organisationsform inte klarar av att leva upp till de krav de och andra ställer på polisen. Att centralisera verksamheten har fått stora negativa kvalitativa effekter för yttre personal. Polisstationer har dessutom upplevts att gå från att ha liv och rörelse dygnet runt till att bli tysta och ensliga miljöer stora delar av dygnet. Det påverkar den sociala interaktionen, motivationen och glädjen att komma till arbetet.

Ett tidigare nära samarbete med yttre personal, familjär stämning och stor variation på arbetsuppgifter för operatörer i ledningscentraler har förbytts till arbetsuppgifter som ofta har stora likheter med en Call-centerverksamhet. Personalrörligheten har blivit hög på de stora centralerna. De stora centralerna har placerats på orter där det råder stor konkurrens om arbetskraft. Det har gjort det både svårare och dyrare att rekrytera samt att behålla personal. Det är ett stort fokus på vikten av att polisen vidtar åtgärder för att i högre grad få polisanställda att stanna och inte söka tjänster utanför Polismyndigheten. Det vore därför självklart att i hög grad beakta och åtgärda den påverkan som centraliseringen av polisens ledningscentraler har i detta avseende.

Hur bör man gå vidare?

Det finns ett stort behov att verka för att person- och lokalkännedomen hos personal på ledningscentralerna ökar samt att den lokala förankringen blir betydligt större. Det finns dock anledning att inte fokusera på redan fattade och genomförda beslut, utan att istället se framåt och lägga kraft på hur det ska gå att få till en så bra verksamhet som möjligt. För beslutsfattare som snabbt vill få en djupare inblick i studiens resultat rekommenderas att läsa 1:a stycket i kapitel 1, kapitet 3 (kort kapitel), delar av kapitel 6 (6.1, 6.2.5, 6.3 och 6.4) samt kapitel 7 (totalt rör det sig om 20 sidor, vilket inkluderar bilder).

En lösning att använda virtuell teknik i polisens ledningsarbete gör det möjligt att behålla nuvarande organisatoriska grundtanke och skapa kluster som är fördelaktiga för verksamheten både på kort och lång sikt. Det finns genom en sådan lösning goda förutsättningar att kunna växla upp och hantera större/dynamiska ärenden samtidigt som det finns möjligheter att ha en hög lokal- och personkännedom samt en lokal förankring. En sådan lösning skulle inte bara kunna bidra till att öka polisens förmåga att klara upp och förebygga brott, att rädda liv och begränsa skadeutfall och att polisen kan hantera andra typer av grunduppdrag på ett bättre sätt. En sådan lösning skulle också gynna möjligheterna att kunna rekrytera och behålla personal samt minska sårbarheten vid exempelvis en terrorattack.

Det är angeläget att omgående vidta åtgärder och inte, som ofta förekommer inom polisen, hänvisa till en stor lösning, kommande system eller utvecklingsarbete som ska göra att man i framtiden kommer komma tillrätta med problemen. Åtgärder behövs här och nu. Den teknik som föreslås är väl beprövad och kan användas för att utveckla verksamheten i den riktning som föreslås. Att fatta beslut om att genomföra en begränsad testverksamhet som bygger på de förslag som lämnas i denna forskningsstudie kan te sig som en självklarhet. Särskilt med tanke på att polisen på ett tydligt sätt äskar om att man behöver tilldelas mer offentliga medel beroende på att resurserna inte räcker till. Ett utkast på rapporten, med lösningsförslag presenterades för drygt ett år sedan. Någon testverksamhet har inte påbörjats inom polisen. En berättigad fråga att ställa är huruvida det är rimligt att polisen får mer medel innan de kan visa att de hanterar tilldelade medel på ett adekvat sätt?

Polisen har fått återkommande kritik för att inte vara en lärande organisation. Hur förslagen i denna rapport tas emot åskådliggör polisens utvecklingsriktning när det gäller förmågan att ta vara på forskningsresultat som innehåller tydliga problembeskrivningar och lösningsförslag. Under arbetet med denna studie har jag i samband med samverkan med regionledningen i region nord kunnat iaktta positiva signaler vad gäller nyss nämnda förhållande. I rapporten konstateras att det kommer vara intressant att följa hur polisen och andra aktörer hanterar de förslag som presenteras i denna rapport. I kapitel 8 presenteras början av denna påbörjade aktionsforskningsaktivitet.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköping University Electronic Press, 2017. p. 189
Series
CARER Report ; 20
Keywords
Polisväsen, Sverige
National Category
Public Administration Studies Communication Studies
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-141064 (URN)
Available from: 2017-09-21 Created: 2017-09-21 Last updated: 2018-07-03Bibliographically approved
Prytz, E., Jonson, C.-O., Pilemalm, S., Stenberg, R., Holgersson, S. & Andersson, T. (2016). Att hantera framtidens skadeplatser: scenarier och utgångspunkter för kunskapsutveckling runt räddningsinsatser och skadeplatsarbete. Linköping: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Att hantera framtidens skadeplatser: scenarier och utgångspunkter för kunskapsutveckling runt räddningsinsatser och skadeplatsarbete
Show others...
2016 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna rapport syftar till att presentera ett teoretiskt och metodologiskt underlag för att studera framtidens skadeplats. Rapporten är en del av forskningsprogrammet Effektiva räddningsinsatser på Framtidens Skadeplats som finns vid Centrum för Respons och Räddningssystem (CARER) vid Linköpings universitet. Effektiva räddningsinsatser på framtidens skadeplats är ett 5-årigt forskningsprogram som finansieras av Myndigheten för Stöd och Beredskap (MSB). Programmet tar utgångspunkt i den praktiska hanteringen av olyckor och andra akuta händelser och fokuserar även hur denna hantering bör förändras i takt med samhällsutvecklingen och hur man kan utveckla kunskap, metoder, och teknik som leder till effektiva räddningsinsatser. Denna rapport ska ses som en del av programmets första arbetspaket som handlar om kunskapsutveckling och prognostisering runt vilka olyckor som sker var, när, hur, vilka som skadas och vilka konsekvenser/(kaskad)effekter olika typer av händelser får.

Målet med denna rapport är att skapa ett underlag för kommande aktiviteter inom forskningsprogrammet genom att beskriva olika skadeplatsscenarier med utgångspunkt i ett antal faktorer för att klassificera och strukturera olika typer av skadeplatser. Faktorerna som används utvecklas i denna rapport genom litteraturstudier, och kan summeras i följande fyra, övergripande kategorier: 1) Typ av händelse, 2) omfattning och allvarlighetsgrad, 3) område och utbredning, samt

4) tidsaspekter. Utifrån faktorerna konstrueras ett antal framtida skadeplatsscenarier. I linje med MSBs tidigare framtidsanalyser syftar dessa inte till att förutspå de vanligaste eller mest troliga framtida skadeplatserna. Snarare är syftet att på ett strukturerat och detaljerat sätt beskriva möjliga framtida skadeplatser som är av särskilt intresse ur ett praktiker- och forskningsperspektiv.

 

Totalt har 8 scenarier skapats. De är förankrade i de relevanta faktorer som framtagits för klassificering och strukturering och är skalbara och variationsrika i de faktorer de täcker. Tidshorisonten för scenarierna är ca 20 år framåt i tiden. De åtta scenarierna är följande:

  1. Tågolycka i väglöst land och kallt klimat
  2. Brand i hyreshus i socialt oroligt område
  3. Antagonistisk attack mot en utsatt grupp
  4. Mindre trafikolycka i glesbygd
  5. Mindre trafikolycka på tungt trafikerad väg
  6. Dammbrist och översvämning av Luleälven
  7. Fartygsolycka med utsläpp av giftiga ämnen
  8. Drunkning med eftersök

Dessa scenarier kommer att användas i det fortsatta arbetet med att studera hur man skapar effektiva räddningsinsatser på framtidens skadeplats genom utveckling av organisation, teknik, och metodik.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköping University Electronic Press, 2016. p. 58
Series
CARER Report ; 18
National Category
Information Systems, Social aspects Business Administration Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-135085 (URN)
Available from: 2017-03-08 Created: 2017-03-08 Last updated: 2018-01-13Bibliographically approved
Holgersson, S. (2015). How the use of ICT can contribute to a misleading picture of conditions: A five-step process. Interdisciplinary Journal of Information, Knowledge, and Management, 10, 193-215
Open this publication in new window or tab >>How the use of ICT can contribute to a misleading picture of conditions: A five-step process
2015 (English)In: Interdisciplinary Journal of Information, Knowledge, and Management, ISSN 1555-1229, E-ISSN 1555-1237, Vol. 10, p. 193-215Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

This paper contributes to the limited research on roles ICT can play in impression-management strategies and is based on case studies done in the Swedish Police. It also gives a theoretical contribution by adopting a holistic approach to explain how ICT can contribute to giving a misleading picture of conditions. Output generated by ICT has nowadays a central role in follow-up activities and decision-making. Even if this type of output, often in colourful, presentable, graphical arrangements, gives the impression of being accurate and reliable there is a risk of defective data quality. The phenomena can be described as a process divided into five steps. The first step is about how the data is generated and/or collected. The second step is linked to how the data is registered. The third step is about the output generated from the ICT-systems. The fourth step is how the output of ICT is selected for presentation. The fifth step concerns how output generated by ICT is interpreted. This paper shows that ICT can easily be used in impression-management strategies. For example, that personnel take shortcuts to affect the statistics rather than applying methods that may give the desired effects.

Place, publisher, year, edition, pages
Informing Science Institute, 2015
Keywords
ICT, information quality, output, impression-management, misleading, decision-making
National Category
Information Systems, Social aspects
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-126685 (URN)
Available from: 2016-04-01 Created: 2016-04-01 Last updated: 2017-11-30
Holgersson, S. (2015). How the use of ICT can contribute to the use of impression-management strategies in a public organisation. In: : . Paper presented at Twenty-first Americas Conference on Information Systems, August 13-15 Puerto Rico, 2015.
Open this publication in new window or tab >>How the use of ICT can contribute to the use of impression-management strategies in a public organisation
2015 (English)Conference paper, Published paper (Refereed)
National Category
Information Systems, Social aspects
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-126686 (URN)
Conference
Twenty-first Americas Conference on Information Systems, August 13-15 Puerto Rico, 2015
Available from: 2016-04-01 Created: 2016-04-01 Last updated: 2016-04-18
Holgersson, S. (2015). Polisens fortsatta trafiksäkerhetsarbete. Stockholm: Trafikverket
Open this publication in new window or tab >>Polisens fortsatta trafiksäkerhetsarbete
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Trafiksäkerhetsarbetet har under ett flertal år haft en låg prioritet inom polisen. Genom en fokusering på kvantitativa mått har det dock funnits förutsättningar att ge intryck av att trafiksäkerhetsarbetet varit prioriterat, trots att så inte varit fallet. Kvaliteten i arbetet har nämligen inte synliggjorts och huvuddelen av trafiksäkerhetsarbetet har varit något som har utförts genom att utnyttja luckor mellan andra inkommande arbetsuppgifter.

Det finns positiva signaler på att det finns en ambition inom polisen att anamma ett annat styr‐ och uppföljningssystem. Att införa ett nytt system för att ersätta det gamla systemet som ofta benämnts som ”pinnjakt” har visat sig vara en utmaning eftersom det kräver ett helt annat förhållningssätt, tidsåtgång och kunskap.

Den pågående stora omorganisationen inom polisen har försvårat införandet av ett nytt styroch uppföljningssystem, men det finns inget som tyder på att det inte skulle gå att tillämpa det förslag som presenterades i tidigare rapport (se TRV 2012/68211 ‐ Holgersson, 2014a). Det finns goda möjlighet att utnyttja polisens volontärer som ett stöd för att formulera mål och följa upp trafiksäkerhetsarbetet i tätort i lokala polisområden.

På det sätt som svensk polis tidigare har bedrivit sitt trafiksäkerhetsarbete har förutsättningarna varit små för att i tillräcklig utsträckning kunna bidra till att minska antal skadade och döda i trafiken. Att ledningen för den nya polismyndigheten har valt att placera trafikpoliserna på lokalpolisområden istället för att de ska tillhöra specialiserade trafikenheter utgör en stor utmaning för polisens fortsatta trafiksäkerhetsarbete.

Rapporten initierades genom ett ekonomiskt bidrag från Trafikverkets skyltfond.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Trafikverket, 2015. p. 68
Series
Trafikverket ; TRV 2014/75653
Keywords
Trafiksäkerhet, Polisen
National Category
Law and Society
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-126687 (URN)
Funder
Swedish Transport AdministrationLinköpings universitet
Available from: 2016-04-01 Created: 2016-04-01 Last updated: 2018-07-03Bibliographically approved
Holgersson, S. & Melin, U. (2015). Pragmatic Dilemmas in Action Research: Doing Action Research With or Without the Approval of Top Management?. Systemic Practice and Action Research, 28(1)
Open this publication in new window or tab >>Pragmatic Dilemmas in Action Research: Doing Action Research With or Without the Approval of Top Management?
2015 (English)In: Systemic Practice and Action Research, ISSN 1094-429X, E-ISSN 1573-9295, Vol. 28, no 1Article in journal (Refereed) Published
Abstract [en]

This article problematizes a basic assumption that action research should be conducted in terms of acceptance by management. The importance of approval from the responsible stakeholders at the work practice, which is the subject of action research, has traditionally been emphasized in academic literature. External pressure can constrain an organisation to initiate and fulfil different types of needs for change. In this article we address the question of whether it is appropriate to accomplish action research in a way that creates pressure on an organisation to act. If the public risks suffering as a result of an organisation´s inability or unwillingness to identify and rectify serious problems, there are strong arguments to answer “yes” to this question. This answer is particularly relevant when it comes to governmental organisations. The public has a legitimate requirement that tax-financed organisations should be well-functioning. This article illustrates how action research can put pressure on a work practice, and discusses the problems and challenges of this type of research design. An important contribution to action research literature based on this paper is that it shows that the dilemma in action research of balancing practice interests and those of science is not just about dealing with a dual agenda. The interest of the practice interests is multi-faceted. This paper points at the relationship between action research and principles for conducting critical research in information systems. Practical implications that can be drawn based on this paper are for example that it clarifies the challenge of different considerations that may be eligible in action research.

Place, publisher, year, edition, pages
Springer, 2015
Keywords
Action research, Ethics and politics, Work practice, Organisational change, Information systems, Pragmatism
National Category
Computer Systems
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-106433 (URN)10.1007/s11213-014-9316-1 (DOI)000349325800001 ()
Available from: 2014-05-07 Created: 2014-05-07 Last updated: 2017-12-05
Holgersson, S. (2014). An inside job: managing missmatched expectaitions and unwanted findings when conduction police research as a police officer. In: Ella Cockbain, Johannes Knutsson (Ed.), Applied police research: challenges and opportunities (pp. 106-116). Abingdon: Routledge
Open this publication in new window or tab >>An inside job: managing missmatched expectaitions and unwanted findings when conduction police research as a police officer
2014 (English)In: Applied police research: challenges and opportunities / [ed] Ella Cockbain, Johannes Knutsson, Abingdon: Routledge, 2014, p. 106-116Chapter in book (Other academic)
Place, publisher, year, edition, pages
Abingdon: Routledge, 2014
Keywords
Polisarbete
National Category
Political Science
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-114642 (URN)9780415741323 (ISBN)
Available from: 2015-03-02 Created: 2015-03-02 Last updated: 2015-08-19Bibliographically approved
Organisations

Search in DiVA

Show all publications