Grandparents whose grandchildren are exposed to domestic violence are faced with some unique challenges in their grandparenting, which have thus far been little discussed in research. This paper discusses the narratives of 10 Swedish grandparents whose grandchildren have been exposed to violence towards their mother. The aim was to explore grandparents’ narrations of their responses in the face of violence, and their understanding of the role they play in their gran- dchildren’s social networks. Two significant responses are discussed: ‘being there’ and ‘acknowledging the independence and self- determination of the adult children’. Grandparents experienced these responses as contradictory and felt powerless when it came to their possibilities to protect their grandchildren. The paper suggests that grandparents could be a resource for domestic violence services, and social work practice needs to assess the roles of grandparents of children exposed to domestic violence. Social workers should con- sider the challenges these grandparents are facing and what support they may need in order to support their grandchildren.

Discourses on old age and ageing are framed in narrow and binary ways, either as a decline narrative or through discourses of positive and successful ageing. The decline narrative, on the one hand, is highly centred on the decline of the ageing body as frail, leaky and unbounded, and on how old age is characterized by non-productivity, increasing passivity and dependency. Discourses on successful ageing, on the other hand, rely heavily on neo-liberal imperatives of activity, autonomy and responsibility. In successful ageing the specificities of ageing bodies are largely overlooked while the capacity of the old person to retain a youthful body, e.g. with the aid of sexuopharmaceuticals, is celebrated. 

This article argues for the need of a theorizing of old age that goes beyond the binaries of decline and success. Drawing on the work of feminist corpomaterialists Rosi Braidotti and Elisabeth Grosz, the article proposes affirmative old age as an alternative conceptualization of old age. As a theoretical project, affirmative old age aims to acknowledge the material specificities of the ageing body and is an attempt to theorize the ageing body in terms of difference but without understanding it as a body marked by decline, lack or negation.

Urban and rural geographies should be further included in feminist intersectional research on intimate partner violence. The article reviews existing research on the challenges facing rural victims of IPV. This research makes visible the specific problems rurality imposes on victims of IPV. However, research on rural IPV risks being misused and subsequently reinforcing othering and stereotypes of rurality and rural inhabitants. The article suggests that researchers alternate between intra- and anti-categorical approaches. On the one hand rural victims of IPV should be analysed as a neglected point of intersection, and on the other the diversity of ruralities should be acknowledged.

Despite an increasing emphasis on sexuality as lifelong and part of healthy ageing, the voices of older men and women are seldom heard. Based on qualitative interviews with Swedish heterosexual men aged 67-87, this article discusses how men make sense of later life sexuality through narratives of intimacy. In the interviews, intimacy is described as something more or other than sexual intercourse, involving both touch and feelings of love and closeness in a committed relationship. Inspired by the work of Ahmed (The Cultural Politics of Emotion, 2004) the article discusses how narratives of intimacy shape the sexual subjectivities and bodies of older men. Intimacy is discussed as making sexual subjectivities and bodies possible beyond a coital imperative. As such, intimacy is of potential use to anti-ageist and feminist theorizing. However, intimacy is also discussed as a possible reinforcement of respectable heterosexuality. The article concludes that intimacy may be a way for older heterosexual men to navigate between current binary discourses of asexual old age and 'sexy seniors'.

This article discusses the status of the concept of hegemonic masculinity in research on men and boys in Sweden, and how it has been used and developed. Sweden has a relatively long history of public debate, research, and policy intervention in gender issues and gender equality. This has meant, in sheer quantitative terms, a relatively sizeable corpus of work on men, masculinities, and gender relations. There is also a rather wide diversity of approaches, theoretically and empirically, to the analysis of men and masculinities. The Swedish national context and gender equality project is outlined. This is followed by discussion of three broad phases in studies on men and masculinities in Sweden: the 1960s and 1970s before the formulation of the concept of hegemonic masculinity; the 1980s and 1990s when the concept was important for a generation of researchers developing studies in more depth; and the 2000s with a younger generation committed to a variety of feminist and gender critiques other than those associated with hegemonic masculinity. The following sections focus specifically on how the concept of hegemonic masculinity has been used, adapted, and indeed not used, in particular areas of study: boys and young men in family and education; violence; and health. The article concludes with review of how hegemonic masculinity has been used in Swedish contexts, as: gender stereotype, often out of the context of legitimation of patriarchal relations; "Other" than dominant, white middle-class "Swedish," equated with outmoded, nonmodern, working-class, failing boy, or minority ethnic masculinities; a new masculinity concept and practice, incorporating some degree of gender equality; and reconceptualized and problematized as a modern, heteronormative, and subject-centered concept.

Sverige är världens mest jämställda land, med världens mest jämställda män. Åtminstone framställs det ofta så, både i offentlig debatt och i vardagliga samtal. Denna bild av den normale svenska mannen upprätthålls dock genom att något annat - eller någon annan - skapas som avvikande, annorlunda, obegriplig eller sjuk.

I den här antologin diskuteras hur det som uppfattas som goda handlingar används för att representera det gemensamma, medan våldsbrott, kvinnomisshandel och sexism förklaras som ett verk av Andra män. Är det därför som män som misshandlat kvinnor har så svårt att se sig själva som kvinnomisshandlare? Är det därför som fördomsfulla stereotyper av invandrarmän används som förklaring till brott eller sexism?

Hur kommer det sig i så fall att även feministiska män skapas som avvikande? Och vilka föreställningar utmanas egentligen när äldre män beskriver sina växande bröst som sexuellt laddade och njutbara? Varför kan män med funktionsnedsättning inte debattera hjälp till sex utan att ses som kvinnoförtryckare? Eller varför är pedofilen så närvarande i samtal mellan unga män på ett behandlingshem, medan mäns sexuella våld mot barn är så frånvarande i svenska diskussioner om mäns föräldraskap och män i barnomsorg?

I Andra män diskuterar forskare från antropologi, genusvetenskap, socialt arbete, sociologi och ungdomsvetenskap hur Andra män pekas ut som avvikande, men också hur dessa män hanterar utpekandet.

This thesis focuses on the intersections of masculinity, old age and sexuality from the perspectives of old men themselves, how they understand and experience sex and sexuality in later life. The study uses qualitative in-depth interviews and body diaries, an exploratory method that asked men write about their bodies in everyday life. Twenty-two men, born between 1922 and 1942, participated in the study. The aim of the thesis is two-fold: firstly, to study sexual subjectivities of old men, how old men articulate and make meaning around sexuality in later life. Secondly, the study aims to explore theoretically what a male body may become in relation to ageing; in what ways the ageing male body could be a site for rethinking masculinity and the male body. This aim was inspired by feminist theories in dialogue with the deleuzian concept becoming. Similarly to gender, age is understood to take shape and become intelligible in social and cultural contexts. Furthermore, the thesis stresses the significance of the specificities of the ageing body to the shaping of masculinity, sexuality and subjectivity. The body is therefore discussed as an “open materiality”, beyond the binaries of culture and nature/materiality.

This thesis discusses the concepts intimacy and touch as central to how old men’s sexual subjectivities take shape, allowing for alternative conceptualisations of sexuality beyond erection and intercourse. Intimacy and touch are understood and discussed in several different ways. By orienting themselves to touch and intimacy the old men emerged as more mature, unselfish and with more serene sexual desires. This also involved them distancing themselves from the younger man/other men, whom they perceived as more selfish, inconsiderate and with stronger sexual desires. Intimacy and touch could in this respect be understood as resources for shaping desirable heterosexual masculinity. An orientation to intimacy and touch enabled old men to appear as neither asexual nor as “dirty” old men. But the study also suggests that a turn to intimacy and touch may open up possibilities for rethinking and reconfiguring sexuality, masculinity and the male body. The ageing body then need not be understood as an obstacle but as an enabling site that provides opportunities for intimacy and touch. Moreover, the thesis presents affirmative old age as an alternative conceptualisation of old age, beyond both the discourses of successful ageing and the discourses of old age as negativity and decline. As a theory of difference and bodily specificity, affirmative old age may be of interest for further feminist theorising.

Denna avhandling undersöker maskulinitet, hög ålder (jmfr. engelskans old age) och sexualitet med utgångspunkt i äldre mäns egna erfarenheter av och sätt att skapa mening kring sex och sexualitet på äldre dar. I studien har 22 män födda mellan 1922 och 1942 deltagit. Studien bygger på två metoder, kvalitativ djupintervju samt den explorativa metoden kroppsdagböcker, där män ombetts skriva dagbok kring upplevelser av kroppen i det dagliga livet. Studien har två övergripande syften, dels ett empiriskt: att studera sexuell subjektivitet hos äldre män; mäns erfarenheter och förståelser kring sex och sexualitet när man är/blir gammal. Dels ett mer teoretiskt syfte: att utforska nya och skilda sätt att tänka och förstå maskulinitet och den manliga kroppen, vad den manliga kroppen kan bli i relation till åldrande. Det senare syftet har inspirerats utifrån feministisk teori och det deleuzianska begreppet blivande. I studien betraktas ålder och att bli gammal på liknande sätt som genus och sexualitet som något som skapas och blir begripligt socialt och kulturellt. Studien betonar dock även betydelsen av den åldrande kroppens särdrag för hur maskulinitet, sexualitet och subjektivitet kan förstås och skapas. Kroppen diskuteras därför som en ”öppen materialitet”, bortom binära uppdelningar mellan kultur och natur/materialitet.

I avhandlingen diskuteras intimitet och beröring som centrala begrepp för hur äldre mäns sexuella subjektivitet tar form, som alternativa sätt att förstå sexualitet bortom erektion och samlag. Intimitet och beröring kan förstås på flera olika sätt. Å ena sidan som resurser genom vilka män kan framstå som önskvärda män. Genom att tala om sig själva som mer hänsynstagande, mogna och osjälviska och genom att distansera sig från den yngre mannens/ andra mäns mer egoistiska och starka sexuella lust, framstår den äldre mannen som lagom sexuell, som varken asexuell eller ”snuskgubbe”. Men intimitet och beröring kan även förstås som något som omskapar och ger nya innebörder åt maskulinitet, den manliga kroppen och sexualitet. Kroppens åldrande behöver då inte nödvändigtvis betraktas som ett hinder utan som något som kan skapa nya möjligheter till intimitet och beröring. I avhandlingen presenteras även begreppet affirmative old age, affirmativt åldrande, som ett alternativt sätt att förstå och diskutera hög ålder bortom både diskurser om framgångsrikt åldrande och diskurser om hög ålder som negativitet och förfall. Som en teori om skillnad och kroppens särdrag kan affirmative old age vara av tänkbart intresse för vidare feministisk teoretisering.

Hur gammal är du?Vad ska du bli när du blir stor?Lever du fortfarande ensam?Du ska nog se att det går över.När ska du stadga dig och skaffa barn?Man är inte en dag äldre än man känner sig.Är du inte för gammal för att klä dig sådär!Man behöver väl inte se ut som en tant bara för att man fyllt femtio!Så tänkte jag också i din ålder.Livslinjer handlar om åldrandet och framtiden. Om de förväntningar som sätter gränser för hur en levnadsbana kan se ut i vår samtid. Om de gränser som får oss att inte vilja framstå som omogna eller lastgamla, som gubbtjyvar eller snorungar. Men den handlar också omde möjligheter som finns att påverka och rita om våra livslinjer. Om hur vi aktivt kan använda oss av föreställningar om ålder för att förskjutagränser och vidga vårt utrymme. Fokus ligger på livslinjernas sexuella och genussprängande dimensioner, det vill säga hur genus och sexualitet skapas i relation till ålder och åldrande.I den här boken finner du till exempel en analys av femåringars föreställningar om sin framtid och vad det innebär att vara kär, en undersökning av äldre mäns lust och sexualitet, en studie av åldersmotstånd bland queerkids och en analys av osamtidigt åldrande i Kerstin Thorvalls författarskap.Skribenterna är forskare med olika ämnesmässig bakgrund --antropologi, litteraturvetenskap, kulturgeografi, etnologi, idéhistoria -- från olika lärosäten i landet.