Skratten i Tintinalbumen har ofta en moralisk innebörd. Inte sällan är det skurkarna som skrattar mest, till exempel gangstrar som avser ta livet av hjälten i Tintin i Amerika och piratkaptenen Rackham den röde när han står i färd med att låta riddaren av Hadoque gå döden till mötes i Enhörningens hemlighet. Skrattet representerar dock inte enbart ondska i Tintins äventyr utan kan också signalera mental instabilitet, till exempel när någon är påverkad av alkohol som i Tintin i Amerika eller lider av psykisk sjukdom såsom i Den mystiska stjärnan.

Skrattar åt sina egna skämt gör både general Alcazar och Serafim Svensson. Den senare bemöter även andras allvarligt avsedda påståenden som skämt och skrattar även när ingen annan gör det. Inget av dessa var eftersträvansvärda personlighetsdrag enligt Hergé.

Ibland ter sig skrattets ursprung som dunkelt och som svårt att klassificera. Är vrålapornas läten i Solens tempel verkligen ett uttryck för hån som kapten Haddock tror eller signalerar de något annat? Är professor Bergamottes skratt i De sju kristallkulorna ett uttryck för ett personlighetsdrag eller för att han står under psykisk press? 

Dupondtarna kan skratta åt andra, ibland åt sig själva och inte sällan blir de själva utskrattade. Mer än något annat tycks de förkroppsliga den bristande elasticitet som den franske filosofen Henri Bergson menade var den främsta anledningen till att vi skrattar åt andra. Skrattets funktion är att fungera som ”samhällets gissel” menade han.

I kapten Haddocks humor kan vi finna paralleller till det folkliga skrattet under medeltiden, som Michail Bachtin skildrade i boken Rabelais och skrattets historia. Haddock vänder gärna upp och ner på högt och lågt och hans vokabulär anspelar ofta på det materiellt-kroppsliga, i likhet med den medeltida skrattkulturen. Hans skratt är bullrigt och oåterhållsamt, men han kan också ta ner andra på jorden med hjälp av sarkasm. Kaptenen framstår som äventyrens mest karnevalskt sinnade person, i synnerhet om man betraktar honom i relation till Tintin, som aldrig tycks skratta men ofta har ett vishetens leende på sina läppar. 

Ska skrattet ses som något positivt eller negativt? Frågan har diskuterats sedan tusentals år och tematiseras som synes även i Tintinalbumen, som parallellt både kan bjuda på humor och mana till eftertanke.

In the Adventures of Tintin by Hergé, laughter has moral implications. Gangsters in Tintin in America are laughing when they are about to kill the hero, and the pirate Red Rackham is laughing in the face of his prisoner, Sir Francis Haddock, when the latter is about to die at the hands of Rackham’s crew in The Secret of the Unicorn.

In the Tintin books, laughter can also signify mental instability, such as in Tintin in America (due to drunkenness) and The Shooting Star (due to mental illness). General Alcazar and Jolyon Wagg laugh at their own jokes. Wagg treats others’ statements as funny even when they are intended as serious. These were obviously not regarded as positive traits by Hergé.

In some cases, the origin of laughter is unclear, and the laughter itself can be difficult to classify. Examples can be found in Prisoners of the Sun, where a pack of monkeys are laughing out of ridicule according to Captain Haddock (but in fact, their vocalizations can signify something else completely) and The Seven Crystal Balls, where there can be several possible explanations of a psychological nature behind Professor Tarragon’s laughter.

The Thompsons laugh at other people, sometimes at their own silliness and on other occasions they themselves are the object of ridicule. In many ways they seem to embody the theory of laughter that was put forward by French philosopher Henri Bergson, who saw laughter as an instrument of discipline.  

Captain Haddock’s humour has many traits in common with the carnivalesque laughter that Mikhail Bakhtin analysed in his book Rabelais and His World. The Captain likes to turn things on their head, can use sarcasm to put people in their place and his vocabulary sometimes reflects carnivalesque themes discussed by Bakhtin. When Haddock laughs, he often laughs with his whole body and not only with his mouth.

The humour of Captain Haddock can be contrasted with that of Tintin himself, who is never seen laughing but often has the smile of wisdom on his face. It can be argued that laughter is not only a force of good, but can also have darker and negative functions. This dichotomy is also reflected in the Adventures of Tintin.

Vad blir människans roll i en värld som också befolkas av intelligenta maskiner? Frågan har länge varit central inom science fiction, men skulle lika gärna kunna ställas inför den snabba utveckling kring artificiell intelligens (AI) som gett upphov till lika mycket fascination som oro under de senaste åren. Denna skrift, som publiceras i anslutning till en bokutställning på Linköpings universitetsbibliotek, har som utgångspunkt att science fiction kan hjälpa oss att föreställa oss och förhålla oss till olika möjligheter kring AI.

Hergés planer på att skapa ett Tintinäventyr som i sin helhet utspelade sig på en flygplats kom aldrig att förverkligas, men intentionen speglar hans intresse för flygplatsen som miljö och hur den kunde utnyttjas för att experimentera med den tecknade seriens form och möjligheter. Även i de fullbordade äventyren förekommer en rad flygplatser, som i vissa fall spelar en viktig roll i berättelsen. Artikeln utforskar hur Hergé använde flygplatser i sitt berättande, från 1930-talet i äventyr såsom Kung Ottokars spira till 1960-talet i Plan 714 till Sydney, vars inledning utspelar sig på flygplatsen Kemajoran i Djakarta.

Från och med Blå lotus blir vänskap ett framträdande tema i Tintinalbumen. Tintins möte med den unge kinesen Tchang Tchong-jen återspeglar Hergés egen vänskap med en kinesisk konststuderande som serieskaparen lärde känna under arbetet med Tintins äventyr i Kina. Denna vänskap kom att få stor betydelse för Tintins utveckling som fiktiv gestalt. 

Temat vänskap fördjupas i senare äventyr i och med att Tintins bekantskapskrets utökas, inte minst med kapten Haddock. Den problematiska relationen med den alkoholiserade fartygskaptenen i Krabban med guldklorna utvecklas till en djup vänskap i senare album som innebär att Tintin inte längre framstår som den solitära hjälte han hade varit i de första äventyren Tintin i Sovjet, Tintin i Kongo och Tintin i Amerika.

Vissa av Tintins vänskapsrelationer framstår emellanåt som problematiska, till exempel den med den labile general Alcazar och den med lönnmördaren Pablo, två personer som Tintin lär känna under sin resa till det fiktiva landet San Theodoros i Det sönderslagna örat och som återkommer i senare äventyr. 

Tintins egenskaper som vän kännetecknas av osjälviskhet och stark lojalitet gentemot vännerna. Trots att han framstår som ett föredöme i detta avseende har Hergés seriehjälte kritiserats för att hans vänskapsband aldrig omfattar personer i hans egen ålder eller kvinnor.

I artikeln analyseras vänskap såsom temat skildras i Tintinalbumen med hjälp av klassiska författare såsom Aristoteles och Plutarchos och moderna forskare, däribland den italienske sociologen Francesco Alberoni.

From The Blue Lotus, friendship becomes a prominent theme in the Adventures of Tintin. The intrepid reporter’s meeting with Tchang Tchong-jen, a young Chinese he saves from drowning, is a fictional reflection of Hergé’s friendship with an art student in the 1930s while working on The Blue Lotus. Friendship transforms Hergé’s comic book hero into a more realistic and believable character compared to the solitary and invincible persona he had projected in the early adventures Tintin in the Land of the Soviets, Tintin in the Congo and Tintin in America.

The theme of friendship is developed further in the later Tintin books as the hero’s circle of friends is gradually expanded. A problematic comradeship with the alcoholic ship captain Haddock in The Crab with the Golden Claws develops into a deep friendship that ends Tintin’s life as a solitary hero once and for all. The Tintin books also explores relationships that are at times problematic, for example the one with the San Theodorian rebel leader/dictator General Alcazar and the assassin Pablo, two characters that first appeared in The Broken Ear.

In his friendships, Tintin is unselfish and fiercely loyal. Even so, some critics have voiced opinions that his friendships are lacking and never include individuals of his own age or women. 

In this article, the theme of friendship in the Adventures of Tintin is explored with the aid of classical writers such as Aristotle and Plutarch, and modern scholars of friendship such as the Italian sociologist Francesco Alberoni.

Utställningen ”Medborgarskap & digitalisering” gestaltar i olika media de digitala utmaningar vi som medborgare möter i vardagen och har hämtat inspiration från forskning som bedrivs vid LiU av forskargruppen DINO. 

DINO - Digitalisering i nya offentligheter vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI) - studerar hur digitalisering av offentliga tjänster påverkar oss som samhällsmedborgare. Forskargruppen undersöker digitaliseringens effekter på det offentliga samtalet och hur offentliga tjänster görs tillgängliga på nya sätt. En viktig del av deras forskning är också att studera vilka som riskerar att hamna utanför och varför. 

I många fall blir folkbibliotek ett slags stödfunktion i vardagliga situationer när teknik inte fungerar eller inte är tillgänglig så att medborgare kan agera som aktiva aktörer i samhället. DINO:s studier av de frågor om digitala problem som besökare på biblioteken kommer med har visat att dessa problem påverkar människors möjligheter att agera som medborgare. Det kan till exempel handla om att hantera olika e-tjänster, såsom att boka en tid på vårdcentralen, att betala räkningar, att söka jobb, eller att hantera sitt busskort för att åka kollektivtrafik. 

Med utgångspunkt i denna forskning presenterar utställningen olika situationer och händelser kopplade till vardagens digitala utmaningar.

Studier visar att intresset för teknikämnet i skolan sjunker dramatiskt bland flickor mellan årskurs 5 och årskurs 8. Är det verkligen så att flickor tappar allt intresse för teknik eller visar siffrorna på något annat? Ulrika Sultan, doktorand i teknikens didaktik vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet, menar att flickor ÄR intresserade av teknik och GÖR teknik hela tiden, men att de inte definierar det de gör som teknik.

Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen lyfter fram att för att Sverige ska kunna behålla sin position i framkant när det gäller industriell utveckling och innovation behövs en breddad rekrytering till tekniska yrken.

Utställningen tar med besökaren till miljöer där kvinnor, flickor och tjejer i olika åldrar rör sig i teknikens värld. Här lyfts kvinnliga förebilder fram, eldsjälar och föreningar som jobbar för att stärka tjejers tekniska självförtroende.

Utställningsperiod 30/8-19/12 2019 (Vallabiblioteket) och 20/1-31/3 2020 (Campus Norrköpings bibliotek)

De flesta yrkesverksamma vid forskningsbibliotek eller inom forskarvärlden har förmodligen på ett eller annat sätt kommit i kontakt med bibliometri, eller åtminstone stött på begreppet. För den som inte är närmare insatt kan dock bibliometrin lätt uppfattas som lite av ett mysterium. Vad går en citeringsanalys egentligen ut på? Vad är det för indikatorer som man talar om inom bibliometrin? Och vad är den ”norska modellen” för någonting?

För den som i likhet med mig har en något diffus bild av hur bibliometriska analyser går till, hjälper här medlemmar av Linköpings universitetsbiblioteks bibliometrigrupp till att reda ut begreppen. Gruppen tillkom 2007 på initiativ av bibliotekets dåvarande överbibliotekarie Marianne Hällgren. Syftet var att kunna erbjuda enskilda forskare, forskargrupper och fakulteter vid Linköpings universitet bibliometrisk rådgivning och analys. Internationella rankinglistor över lärosäten hade vid den här tiden börjat få större uppmärksamhet och mätning av universitetens forskningsproduktion fick därför allt större betydelse. Vid forskningsbibliotek hade man sedan länge gjort bibliometriska analyser med hjälp av manuella metoder, men nya digitala verktyg tillät nu att mer avancerade analyser utfördes. Vid LiUB valde man att skapa en grupp som jobbade med bibliometri istället för att som på många andra lärosäten tillsätta enskilda tjänster, detta för att göra bibliometriarbetet mindre personberoende. I april 2009 inrättades vid biblioteket avdelningen Publiceringens infrastruktur (PI) med ansvar för bland annat bibliometriverksamheten vid Linköpings universitetsbibliotek.

När Linköpings högskolas bibliotek vid starten 1969 inrymdes i den gamla linnefabrikens lokaler på Platensgatan 26 var detta endast en temporär lösning. Nybyggnationen på Vallaområdet i början av 1970-talet blev det första steget i att samla högskolans verksamhet vid de tekniska och filosofiska fakulteterna på ett campus. Planer fanns även att Lärarhögskolans verksamhet på sikt skulle förläggas till Valla.

I anslutning till högskolans nya lokaler behövde således även en biblioteksverksamhet byggas upp. Ett mindre bibliotek med teknisk litteratur och endast ett fåtal läsplatser etablerades i hus A på Valla under 1970 och sommaren 1971 flyttade också bibliotekets centrala funktioner från Platensgatan till det nya campusområdet i Linköpings sydöstra del.

Högskolans lokalmässiga utbyggnad planerades i så kallade lokal- och utrustningsprogram (LUP). LUP-kommittén för Linköping föreslog i februari 1972 ”en lokalmässig decentralisering av biblioteksservicen inom Vallaområdet”. I de bibliotek som etablerades på Valla finner vi därför de bästa exemplen på Linköpingsmodellens kvartersbibliotek.

Under 2017 firade Campus Norrköping 20 år, ett jubileum som lördagen den 18 mars uppmärksammades med populärvetenskapliga föreläsningar, guidade turer, öppet hus och filmvisningar. På Campus Norrköpings bibliotek (CNB) visades Sanna drömmar i kvarteret Oron, Toumo Haapalas film om invigningen av Campus Norrköping i september 1998.

Och nog fanns det anledning att fira! Satsningen på ett samlat campus för Linköpings universitet (LiU) i Norrköping inleddes med regeringens sysselsättningsproposition i juni 1996. Tre civilingenjörsutbildningar och tre filosofiska magisterprogram etablerades nu i Norrköping. Liksom ett nytt campusgemensamt bibliotek. Under åren har LiU:s expansion i Norrköping lett till att antalet studenter vuxit från 1400 vårterminen 1997 till cirka 5000 idag och antalet anställda från 150 till 500, vilket motsvarar en femtedel av verksamheten vid hela Linköpings universitet.

Vad har då kännetecknat Campus Norrköpings bibliotek under de första 20 åren av dess existens?

Under det kalla kriget kunde även ett neutralt land som Sverige vara en viktig arena för det maktpolitiska spelet. Från och med 1967 fanns i Stockholm DDR-Kulturcentrum (DDR-Kulturzentrum på tyska), vars syfte var att sprida en positiv bild av Östtyskland (Deutsche Demokratische Republik - DDR) och landets politiska system till den svenska allmänheten. När kulturcentret lades ner i samband med den tyska återföreningen 1990 övertogs det bibliotek som utgjorde en del av DDR-Kulturcentrum av Linköpings universitetsbibliotek (LiUB), där det fick namnet DDR-samlingen.

Övertagandet och invigningen av samlingen 1990 föranledde en hel del uppmärksamhet i både riks- och lokalpress, men under många år tycks DDR-samlingen ha tilldragit sig litet intresse från såväl forskare som allmänhet. Det massmediala intresset har då och då återupplivats när DDR och dess relationer till Sverige varit på tapeten, men inte sällan har bilden av DDR-samlingen präglats av missförstånd och felaktiga uppgifter. Idag, nästan 30 år efter Östtysklands fall, kan samlingen betraktas som en historisk kvarleva som ger en unik inblick i det forna DDR:s försök att med kultur som vapen påverka den svenska opinionen som ett led i maktkampen mellan öst och väst.