liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
BETA
Ramsten, Anna-Carin
Publications (4 of 4) Show all publications
Ahlgren-Moritz, C., Alm, A.-K., Christersson, C., Eikelboom Sällström, A., Esbjörnsson, M., Jacobsson, A., . . . Värbrand, P. (2016). Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1]: Metoder och strategier. Linköping, Malmö, Umeå: Linköpings universitet, Malmö högskola och Umeå universitet
Open this publication in new window or tab >>Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1]: Metoder och strategier
Show others...
2016 (Swedish)Book (Other academic)
Abstract [sv]

Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.

Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.

Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:

  • att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;
  • att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;
  • att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;
  • att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.

Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.

Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?

I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.

Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping, Malmö, Umeå: Linköpings universitet, Malmö högskola och Umeå universitet, 2016. p. 79
Keywords
Samarbete, Högskoleutbildning, Universitet, Sverige
National Category
Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology) Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-130488 (URN)978-91-7104-673-4 (ISBN)978-91-7104-675-8 (ISBN)
Funder
Vinnova
Note

Projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram har finansierats av  Vinnova inom programmet "Universitets och högskolors strategiska utveckling av samverkan" och är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Malmö högskola och Umeå universitet.

Available from: 2016-08-10 Created: 2016-08-10 Last updated: 2019-05-13Bibliographically approved
Ahlgren-Moritz, C., Alm, A.-K., Christersson, C., Eikelboom Sällström, A., Esbjörnsson, M., Jacobsson, A., . . . Värbrand, P. (2016). Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2]: Möjligheter och utmaningar. Linköping, Malmö, Umeå: Linköpings universitet, Malmö högskola, Umeå universitet
Open this publication in new window or tab >>Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2]: Möjligheter och utmaningar
Show others...
2016 (Swedish)Book (Other academic)
Abstract [sv]

Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.

Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.

Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:

  • att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;
  • att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;
  • att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;
  • att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.

Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.

Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?

I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.

Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping, Malmö, Umeå: Linköpings universitet, Malmö högskola, Umeå universitet, 2016. p. 64
Keywords
Samarbete, Högskoleutbildning, Universitet, Sverige
National Category
Educational Sciences Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology) Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-130489 (URN)9789171046741 (ISBN)9789171046758 (ISBN)
Funder
Vinnova
Note

Projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram har finansierats av Vinnova inom programmet "Universitets och högskolors strategiska utveckling av samverkan" och är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Malmö högskola och Umeå universitet.

Available from: 2016-08-10 Created: 2016-08-10 Last updated: 2019-05-13Bibliographically approved
Gustafsson (fd Emilsson), S. & Ramsten, A.-C. (2015). Forskningssamverkan i politik och praktik: En översikt av initiativ och metoder för utvärdering av forskningskvalitet och genomslag. Linköping: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Forskningssamverkan i politik och praktik: En översikt av initiativ och metoder för utvärdering av forskningskvalitet och genomslag
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Den här rapporten har utformats med utgångspunkt i LiUs arbete med att, utifrån ett organisatoriskt perspektiv, utveckla stöd för forskningssamverkansprocesser samt dokumentera forskningens samhälleliga genomslag. Syftet med rapporten är att ge en översiktlig omvärldsanalys för forskningssamverkan då detta aktualiserats såväl nationellt som internationellt. Förhoppningen är att denna rapport ska fungera som ett diskussionsunderlag för miljöernas forskare i syfte att bidra till utvecklingen av den egna verksamheten. Vår ambition är att sätta samverkan i ett historiskt perspektiv men också bygga vidare på den samverkanstradition som präglar LiU. Även om fokus för denna rapport är Linköpings universitet tror vi att de problem och utmaningar som LiU står inför gäller för fler lärosäten.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköping University Electronic Press, 2015. p. 26
Series
Linköping University Interdisciplinary Studies, ISSN 1650-9625 ; 2015:19
National Category
Social Sciences Interdisciplinary Other Social Sciences not elsewhere specified
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-126404 (URN)978-91-7685-880-6 (ISBN)
Projects
LiPSS- Linköpings universitets Policy för Strategisk Samverkan
Available from: 2016-03-23 Created: 2016-03-23 Last updated: 2018-01-10Bibliographically approved
Ramsten, A.-C. & Snickars, F. (2015). Lärosätenas organisering av samverkan och modeller för resursfördelning. Linköping: Linköping University Electronic Press
Open this publication in new window or tab >>Lärosätenas organisering av samverkan och modeller för resursfördelning
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Projektet har syftat till att kartlägga modeller för hur lärosäten premierar strategisk samverkan i sin interna resursfördelning mellan lärosätesledningen och fakulteter/verksamhetsområden och i nästa led till institutioner eller andra aktiviteter. Som bakgrund till våra analyser har vi kartlagt hur lärosätena organiserar sitt arbete med extern samverkan såväl ledningsmässigt, akademiskt som administrativt. I projektet har även analyserats principer för resursfördelning och metoder för att samla in nödvändig information. En central frågeställning har varit i vad mån förutsättningar inom olika discipliner och utbildningsinriktningar kan jämföras. Ett av resultaten visar att lärosätenas modeller för resursfördelning samtidigt är både jämförbara och unika. Det förekommer sällan tydligt riktade satsningar på samverkan. Genomgången visar samtidigt att aktörer på olika nivåer inom universiteten visar stor skicklighet och uppfinnings ‐ rikedom när det gäller att indirekt påverka den interna fördelningen av fakultetsmedel för såväl utbildning som forskning och forskarutbildning. Ett betydande gemensamt lärande kan åstadkommas genom fortsatt samarbete mellan universitetsledningar och förvaltningar men även mellan fakulteter och institutioner vid respektive lärosäte.  

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköping University Electronic Press, 2015. p. 142
Series
Linköping University Interdisciplinary Studies, ISSN 1650-9625 ; 20
Keywords
Educational sciences, Pedagogical work, Social sciences, Social sciences interdisciplinary, Samhällsvetenskap, Statsvetenskap, Studier av offentlig förvaltning, Utbildningsvetenskap, Pedagogiskt arbete, Tvärvetenskapliga studier
National Category
Public Administration Studies Pedagogical Work Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
urn:nbn:se:liu:diva-138618 (URN)
Available from: 2017-06-20 Created: 2017-06-20 Last updated: 2018-01-19Bibliographically approved
Organisations

Search in DiVA

Show all publications