This article explores children’s use of digital popular culture as boundary objects, and the transmedial boundary work done in Swedish school-age educare (SAEC) centres. As children bring their experiences of digital media into everyday SAEC practices, they influence, and are influenced by, others around them, children as well as adults. Through field observations conducted in a Swedish SAEC centre in southern Sweden, we collected ethnographic field data, together with two groups of children in Years 2–3 (aged 8–9) and staff. In total, 47 children and 7 staff members took part in the study. Using Star and Griesemer’s (1989) theory on boundary objects, we analyse how children’s digital popular-cultural interests are brought into, and made relevant to, SAEC practice. The results show that children’s use of digital media is transformed in SAEC activities into analogue content – drawing, dancing, etc. – and that these activities are ways for children to establish social relations by displaying and sharing their interests. These results have impact for the continued development of extended education, the use of digital media and its value for SAEC, as well as teachers’ ongoing practice.

Empathy is generally fostered within education, through a variety of materials. Here, we explore how students can use a comic text in upper secondary school to construct empathy towards ‘the other’. The study builds on observations of 91 Swedish students discussing the comic story “Report from Ukraine”. Results show that students construct empathy through ‘otherness’ as being both similar and different to themselves, and how imagery is used to construct this, related to students’ previous knowledge. This is indicative of how comics can engage students in discussions on empathy, relating current global events and issues of ethnicity and otherness.

This article explores booktalk situations in which student teachers discuss a narrative text and construct in situ accounts of learning when recalling their reading. This study contributes to knowledge about the role of narrative fiction in general educational practice, as well as to the understanding of situated constructions of learning. Video and audio recordings were made in a seminar involving two groups of five master’s students, and the situated interaction was analysed using discursive reception theory. The results show that students construct what are here called moments of insight: a social action constructing a significant shift in participants’ self-described cognitive or emotional development, related to the reading. Students construct themselves as having been changed as both teachers and learners, either through the reading experience or when reflecting upon that experience. This demonstrates both how booktalk enables students to reflect upon their reading and their own cognitive development, and how situated classroom interaction studies enable us to engage with student learning in a naturalistic setting. This has an impact on our view of narrative fiction in educational practice, as well as educational research methods and practices.

Research topic/aim

Popular culture (henceforth: pop culture) is part of children's everyday expressions in creating social relationships. This study focuses on children's interests and needs as the central starting points of school-age educare (SAEC) centres (Skolverket, 2022), allowing the child to share their interests. This article explores children’s use of play activities as boundary objects, and the transmedial boundary work done in Swedish SAEC centres as children bring their experiences of digital media into SAEC.

Theoretical framework

Previous research indicates the problematic relationship between children’s free time interests and the pedagogical and social mission of the SAEC (see, e.g., Fast, 2007; Sparrman, 2002). Star and Griesemer’s (1989) boundary object concept is utilized here to analyse children’s free time activities as objects that they ‘carry’ from home, and how these objects are negotiated and constructed at the SAEC.

Methodological design

Through field observations in an SAEC centre in southern Sweden, we collected ethnographic field data, together with two groups of children in Years 2-3, aged 8-9, and their teachers and other personnel. In total, 47 children and 7 staff took part in the study. This case study is ethnographically inspired, and fieldnotes have been used for the collection of data, focusing on interaction between children and staff. Based on a thematic analysis, data has been coded, labeled, categorized and thematized (Braun & Clarke, 2006).

Expected conclusions/findings

The results demonstrate that children’s digital free-time activities are either ignored, banned, or reconstructed in the SAEC centre as analogue activities, including drawing, dancing, and more. Furthermore, digital activities considered inappropriate due to, e.g., violence or sexual content are ‘cleaned up’ in this process. These results indicate that children’s activities are objects that change to fit within the institutional limitations. Teachers of SAEC need to consider what is required from children adapting to this social arena, and what is lost and gained in the process. If a child’s interest is limited or changed, there is a risk that their interest in the SAEC will drop, or, if the child identifies heavily with the interest, that they will feel personally

unwanted.

Relevance to Nordic educational research

This study is relevant to the educational community as it expands on previous knowledge on the activities of young children in SAEC, providing connections between children’s interests during free time and their institutional activities. These results shed light on how teachers can engage with children’s interests and find new ways to view children’s digital activities.

References:

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77–101.

Fast, C. (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva – Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola (Doctoral dissertation, Department of Educational Sciences). Uppsala University.

Skolverket. (2022). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet – Lgr 22 . https://www.skolverket.se/getFile?file=9718

Sparrman, A. (2002). Visuell kultur i barns vardagsliv: Bilder, medier och praktiker (Doctoral dissertation, Child Studies). Linköping University.

Star, S. L., & Griesemer, J. R. (1989). Institutional Ecology, 'Translations' and Boundary Objects: Amateurs and Professionals in Berkeley's Museum of Vertebrate Zoology, 1907-39. Social Studies of Science , 19(3) 387-420. https://www.jstor.org/stable/285080

Research topic/aim

Ambitions to promote empathy has been discussed from different angles and contexts, and empathy is generally seen to be fostered within the realm of education, achieved through a variety of materials. Researchers have analyzed the ways in which empathy can be enhanced through art (Phillips, 2003), literature (Rydén Gramner, 2022), and photography (Lorenz, 2011). This article sets to contribute to this research by including comics; a medium that has been granted sparse academic attention in education (see Wallner & Eriksson Barajas, 2020).

Theoretical framework

Identity construction can be seen as establishing a border between the self and the other by articulating who we are not; while fiction enables us to see ourselves through others (Felski, 2008). Therefore, the purpose of this article is to explore how students can use a comic text in upper secondary school to construct empathy towards ‘the other’.

Methodological design

This article builds on data from five Swedish upper secondary classes in Year 10 (16 years old), with 91 students and 4 teachers. The students read a comic story in Swedish called “Report from Ukraine”, a freely accessible online comic from Swedish publisher Galago. Students read the comic and discussed it in small groups during a one-hour lesson. Some group discussions lasted only about 15 minutes, while others talked for almost the whole hour. Video and audio were recorded, resulting in a total of 13 hours and 18 minutes of data. This was then analyzed using thematic analysis (Braun & Clarke, 2006), focusing on students’ verbal and non-verbal actions, in order to explore how students construct empathy. The category of ‘them and us’ turned out to be the most common (n=38 out of 218), wherein students compared, e.g., Swedes and Ukrainians.

Expected conclusions/findings

The results can be summarized through three themes: 1) Portrayal of the other, wherein students construct otherness as being both similar and different to themselves, and how imagery is used to construct this. 2) Knowledge , how students’ knowledge about the situation in Ukraine, the invasion, etc. differs, and how this is important for their (empathic) reading of the story. 3) Fear and other emotions, containing both students’ emotional narratives about the war, as well as perceived

emotions interpreted through the comic characters.

Relevance to Nordic educational research

We consider this to be indicative of how comics, as multimodal narratives, can engage students in discussions on empathy, relating current global events and issues of ethnicity and otherness to their personal experiences and individual viewpoints.

References:

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology 3(2), 77-101. https://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa

Felski, R. (2008). Uses of Literature. Blackwell Publishing.

Lorenz, L. S. (2011). A way into empathy: A ‘case’of photo-elicitation in illness research. Health 15 (3), 259-275. https://doi.org/10.1177/1363459310397976

Phillips, L. C. (2003). Nurturing empathy. Art Education 56 (4), 45-53. https://doi.org/10.1080/00043125.2003.11653509

Rydén Gramner, A. (2022). Cold Heart, Warm Heart: On fiction, interaction, and emotion in medical education [Doctoral dissertation]. Linköping University.

Wallner, L., & Eriksson Barajas, K. (2020). Using Comics and Graphic Novels in K-9 Education: An Integrative Literature Review. Studies in Comics 11(1), 37-54. https://doi.org/10.1386/stic_00014_1

Populärkultur som film, musik, tv, m.m. är en del av barns vardagskultur. Då fritidshemmet har barns intressen som central utgångspunkt undersöks i denna studie hur verksamheten kan främja meningsskapande kring barns populärkulturella intressen. Vilken populärkultur förekommer i fritidshem och vad uppstår i mötet mellan barn, vuxna och populärkultur? Fältobservationer har utförts under sex veckor, där barns och fritidshemspersonals aktivitet var i fokus och data har kodats tematiskt. Studiens resultat visar att populärkulturella aktiviteter, som t.ex. datorspel, inte behöver vara traditionellt könskodade, även om en del populärkultur är det i högsta grad. Dessutom visar resultaten att barn möter andra genom kulturen och de aktiviteter som den erbjuder, samt skapar egna aktiviteter utifrån etablerad populärkultur. Det finns dock en risk att vuxna inte bemöter elevers olika intressen och populärkulturella uttryck, p.g.a. t.ex. institutionella regler där exempelvis vissa spel, teknik eller liknande, inte är önskvärda i fritidshemmet – här är t.ex. förbudet mot mobiltelefoner och restriktioner av sociala media en faktor. En slutsats i studien blir därför att barnens intressen och populärkulturella uttryck i fritidshem i högre grad bör diskuteras, och att delandet av populärkultur som symbolbärande utgångspunkt kan ha som syfte att skapa dialog i mötet mellan barn och vuxna på fritidshem.

I detta paper undersöker vi hur populärkulturella uttryck skapas i vardagen på fritidshem. Populärkultur är i hög grad något som är en del av barns vardagliga uttryck i hur de skapar sociala relationer, samtidigt som uttrycken också erbjuder och kan skapa olika sociala arenor. Barns populärkulturella uttryck och attribut är dock inte alltid självvalda, men tolkas och omtolkas i varje social situation. Fritidshemmets centrala utgångspunkter (Skolverket, 2022) kring barns intresse och behov får i denna studie en central mening då det sociala och pedagogiska uppdraget handlar om att ta en barncentrerad utgångspunkt och främja meningsskapande och låta barnet dela med sig av sina populärkulturella intressen. Hur uttrycker och skapar barnen populärkultur i fritidshem och vad uppstår i mötet mellan olika barn och olika former av populärkultur på fritidshem? Studien är etnografiskt inspirerad där fältobservationer används för insamling av data, där barn och fritidshemspersonals görande är i fokus. Utifrån en tematisk analys har data kodats, etiketterats, kategoriserats och tematiserats (Braun & Clarke, 2006). I studien har begreppet performativitet (Butler, 1999) använts för att förstå hur eleverna skapar populärkultur på fritidshem. Performativitet har i vår studie inneburit att populärkultur är något som skapas av och igenom aktörernas olika handlingar och uttryck –där de populärkulturella uttrycken oftast handlar om att visa upp sig själv och sina intressen, tillhörighet och status. Fritidshemmets barncentrerade utgångspunkt bildar därför en viktig arena för barnens performativa uttryck och handlingar. Studiens resultat visar dock även att det finns en risk att fritidshemspersonal inte alltid möter/bemöter elevens olika intressen och populärkulturella uttryck (jmf Fast, 2007) detta då det finns institutionella regler där exempelvis vissa spel, eller mobiltelefoner, inte är önskvärda i fritidshem. En slutsats i studien blir därför att barnens intressen och populärkulturella uttryck i fritidshem i högre grad bör diskuteras, och att delandet av populärkultur är en symbolbärande utgångspunkt i syftet att skapa dialog i mötet mellan barn och vuxna på fritidshem. 

Referenser

Butler, J. (1999). Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity. Routledge.

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77–101.

Fast, C. (2018). Barn läser och ritar bilder och serier. Skolverket/Läslyftet.

Skolverket. (2022). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet – Lgr 22. https://www.skolverket.se/getFile?file=9718

Att som barn gå på fritidshem innebär att möta många andra barn med olika intressen. Pedagoger i fritidshem behöver möta olika behov, intressen och erfarenheter, men även utmana barn att utvecklas i sina intressen. Populärkulturen erbjuder barn möjlighet att dela erfarenheter och kunskap. I denna artikel undersöker vi populärkulturens funktion i barns sociala möten på fritidshemmet. Studien bygger på fältobservationer med fritidshemspersonal (n = 7) och barn (n = 47), i åldrarna 8–9 år. Resultatet visar hur barn genom populärkultur kan ”skapa” sig själva och andra i aspekter som exempelvis genus, ålder, individualitet, grupptillhörighet, värderingar och status. Detta kan ses som problematiskt, då barn inte alltid själva väljer vilka attribut som skapas utifrån den populärkultur de förknippas med. Viss populärkultur kan även strida mot fritidshemmets sociala och pedagogiska uppdrag. Det är därför viktigt att inte oreflekterat begränsa populärkulturen, utan skapa samtal kring detta för att medvetandegöra både barn och vuxna om populärkulturens betydelse i barns liv.

Attending school-age educare for a child means meeting many other children with varying interests. Teachers, therefore, need to respond to children’s different needs, interests, and experiences, but also challenge them in developing these interests. In this article, we explore how popular culture expressions are constructed in school-age educare. The study was done through field observations with staff (n = 7) and children (n = 47), aged 8–9 years. Results show that children use popular culture to “create” themselves and others by displaying, e.g. gender, age, individuality, group affiliation, values, and status. This could be potentially problematic as children do not always choose what attributes are constructed from the popular culture they are associated with. Furthermore, certain popular culture conflict with the social and pedagogical mission of school-age educare. Thus, it is important to not unreflectively limit popular culture, but rather create discussions and awareness, in both children and adults, of the importance of popular culture in children’s lives.

I detta paper utforskar jag lärarstudenters samtal kring Peter Høegs bok De kanske lämpade (2015, Dan: De måske egende). Forskningen är bristfällig kring pedagogisk användning av skönlitteratur för undervisning inom allmändidaktik och kurser utanför språkområdet i lärarutbildning. I detta paper används en skönlitterär roman för fokussamtal i en kurs i utvecklingspsykologi och lärteori, relaterat till elever med särskilda behov. Data samlades in med hjälp av videokamera och diktafon, och två grupper á fem studenter deltog i studien. Totalt spelades tre timmar samtal in som en lokal fallstudie, och samtalen analyserades med diskursiv receptionsteori (Eriksson Barajas, 2009, 2016).

Resultaten visar att studenterna konstruerar sitt lärande genom vad jag kallar ”moments of insight” (stunder av insikt): sociala handlingar där deltagarna demonstrerar hur läsning av romanen skapar en upplevd kognitiv skiftning. På detta sätt konstruerar studenterna sig som genomgåendes en transformation igenom läserfarenheten, vilket kan göras aktuellt både i rollen som praktiserande lärare och som studenter. De diskuterade passagerna vid dessa ”stunder” är ofta sådana som relaterar till bokens mer övergripande teman som ensamhet, relationer och personlig utveckling – snarare än de mer kursrelevanta aspekterna av psykosocial skolmiljö, elever med särskilt stöd, eller liknande. Detta visar dels hur boksamtal möjliggör för lärarstudenterna att reflektera över sina egna läserfarenheter som något som utvecklar deras lärande, men dels också hur skönlitteraturens pedagogiska möjligheter kan vara svåra att ringa in och styra – om det ens är önskvärt. Dessa resultat demonstrerar vikten av att vara selektiv när det gäller valet av läsmaterial i högskolepedagogisk undervisning, att vara medveten om möjligheterna till diskussion kring olika material, och, som lärarutbildare, att vara öppen för studenters möjligheter att reflektera fritt kring olika typer av berättelser. Om vi som lärarutbildare kan vara öppna för vad studenter hittar i fiktion, så blir det lättare för studenterna att komma till nya stunder av insikt.