På de svenska folkhögskolorna har musikkurser blivit det studieområde som attraherar flest deltagare i det särskilda kursutbudet. I detta antologibidrag undersöks hur musikens rum i folkbildningen är konstruerat med avseende på vilka genrer som finns representerade och utbildningsinriktningarnas status och inbördes hierarki. Söktrycket till olika musikgenrer och skolor analyseras och jazzinritningarna visar sig tillerkännas ett särskilt värde bland de aspirerade musikerna. Genom att jämföra deltagarlistor på de mest eftersökta jazzlinjerna vid Skurups och Fridhems folkhögskolor med jazzprisvinnare under 2000-talet visar sig dessa skolor ha nyckelpositioner för att konsekrera det svenska musikfältet inom improvisatorisk musik. Mot slutet av kapitlet väcks frågan om musiklinjerna på folkhögskolorna är i färd att utvecklas mot en form av estetiska collegeutbildningar skiktade mellan högt och lågt, elit- och massutbildningar.

This article examines music auditions in jazz education and the artistic valuation of music performances by gatekeepers working in two prestigious schools. Using the inherent insecurities of the entry-test situation as a site of ethnographic fieldwork, the article explores the whole chain of valuation needed in order to produce a hierarchical ordinal ranking of the candidates. By drawing attention to the distinction between what is being said and what is being done by the gatekeepers, a structural ambiguity is identified in the selection game: on the one hand, it is dependent on romantic notions of artistic uniqueness (originality, personality, authenticity) and on the other, it relies on the requirements of jurisdiction and equal assessment (numerical grading, standardized repertoire). The artistic doxa of jazz is constituted in opposition to two negative characters, either by framing the candidates as epigones – echoing the standard repertoire too closely – or framing them as heretics, considered as traitors to the local interpretation of the standard.

A common dream among the youth is to become a successful musician. By surveying young aspiring jazz musicians trying to enter a prestigious audition, this paper examines assets and attitudes involved in the formation of a music field. In the study we build on Bourdieusian sociological theory and method in order to map out a space of jazz applicants and characterize the group(s) seeking to enter. Our findings, based on a specific multiple correspondence analysis performed on 211 applicants, suggest that the space of jazz applicants is structured by three important factors: (i) the total volume of music capital, (ii) commitment to the (professional) field of practice and (iii) the familiarity acquired through previous music socialization and training. Using clustering techniques, we further distinguish four distinct groups among the applicants - the Insiders, Outsiders, Inheritors and Underdogs - and reveal the success rate of the groups. We find that the acquisition and enactment of a specific music capital is of particular importance for elite music admissions, while at the same time the sizeable number of musically affluent candidates turns the audition into an event underscored with considerable uncertainty.

I denna utbildningssociologiska studie placeras folkhögskolorna in i det svenska utbildningslandskapet och presenteras som intermediära utbildningsinstitutioner vilka står i relation till studieprogram på gymnasieskolorna samt efterföljande studiealternativ på högskolorna. Först presenteras en kartläggning av volymtillströmningen till folkhögskolorna under den senaste femtonårsperioden, där vi visar att antalet deltagare på allmänna linjer har minskat, medan antalet deltagare på de särskilda linjerna inriktade på musik- och annan estetisk verksamhet har haft betydande volymökningar. Därefter används registerdata från SCB över folkhögskolekohorter mellan åren 2000 och 2002, för att analysera vilka sociala grupper det är som studerat på vilken typ av folkhögskoleutbildning. Resultaten visar att folkhögskolorna används av olika sociala grupper beroende på om man fokuserar på musiklinjer, estetlinjer och allmänna linjer. Ytterligare skillnader i rekryteringen framträder om man jämför olika profiler inom musikområdet. Ett särskilt fokus för analysen är rekryteringen till Skurups och Fridhems jazzlinjer, vilket vi tar som exempel på hur somliga folkhögskoleprogram utvecklats till elitlinjer.