Electrodes are used in medicine for detection of biological signals and for stimulating tissue, e.g. in deep brain stimulation (DBS). For both applications, an understanding of the functioning of the electrode, and its interface and interaction with the target tissue involved is necessary. To date, there is no standardized method for medical electrode evaluation that allows transferability of acquired data. In this thesis, a physical axon (Paxon) potential generator was developed as a device to facilitate standardized comparisons of different electrodes. The Paxon generates repeatable, tuneable and physiological-like action potentials from a peripheral nerve. It consists of a testbed comprising 40 software controlled 20 μm gold wires embedded in resin, each wire mimicking a node of Ranvier. ECG surface Ag-AgCl electrodes were systematically tested with the Paxon. The results showed small variations in orientation (rotation) and position (relative to axon position) which directly impact the acquired signal. Other electrode types including DBS electrodes can also be evaluated with the Paxon.

A theoretical comparison of a single cable neuronal model with an alternative established double cable neuron model was completed. The output with regards to DBS was implemented to comparing the models. These models were configured to investigate electrode stimulation activity, and in turn to assess the activation distance by DBS for changes in axon diameter (1.5-10 μm), pulse shape (rectangular biphasic and rectangular, triangular and sinus monophasic) and drive strength (1-5 V or mA). As both models present similar activation distances, sensitivity to input shape and computational time, the neuron model selection for DBS could be based on model complexity and axon diameter flexibility. An application of the in-house neuron model for multiple DBS lead designs, in a patient-specific simulation study, was completed. Assessments based on the electric field along multiple sample planes of axons support previous findings that a fixed electric field isolevel is sufficient for assessments of tissue activation distances for a predefined axon diameter and pulse width in DBS.

Elektroder används inom sjukvården, både för att mäta biologiska signaler, t.ex. hjärtats aktivitet med EKG, eller för att stimulera vävnad, t.ex. vid djup hjärnstimulering (DBS). För båda användningsområdena är det viktigt med en grundläggande förståelse av elektrodens interaktion med vävnaden. Det finns ingen standardiserad metod för att utvärdera medicinsk elektroders dataöverföringsfunktion. I den här avhandlingen presenteras en metod för att underlätta elektrodtestning. En hårdvarumodell av ett axon (Paxon) har utvecklats. Paxon kan programmeras för att efterlikna repeterbara aktionspotentialer från en perifer nerv. Längs axonet finns 40 noder, vilka var och en består av en tunn (20 μm) guldtråd inbäddad i harts och därefter kopplad till elektronik. Denna testbädd har använts för att undersöka EKG elektroders egenskaper. EKG elektroderna visade på variationer i orientering och position i relation till Paxon. Detta har en direkt inverkan på den registrerade signalen. Även andra elektrotyper kan testas i Paxon, t.ex. DBS elektroder.

En teoretisk jämförelse mellan två neuronmodeller med olika komplexitet, anpassade för användning vid DBS studier, har utförts. Modellerna konfigurerades för att studera inverkan på aktiveringsavstånd från olika axondiametrar, stimulationspuls och stimulationsstyrka. Då båda modellerna visade likvärdiga aktiveringsavstånd och beräkningstid så förordas den enklare neuronmodellen för DBS simuleringar. En enklare modell kan lättare introduceras i klinisk verksamhet. Simuleringarna stöder tidigare resultat som visat att det elektriska fältet är en bra parameter för presentation av resultat vid simulering av DBS. Metoden exemplifieras vid simulering av aktiveringsavstånd och elektriska fältets utbredning för olika typer av DBS elektroder i en patient-specifik studie.