I den svenska invandrardebatten är man numera allmänt överens om att invandrare skall ha rätt til sin egen kulturella utveckling och att samhället skall utvecklas i riktning mot kulturpluralism.
Den centrala frågan i boken är varför vissa invandrargrupper vidmakthåller etnicitet som ”skyddsmur” visavi det omgivande samhället och varför andra snabbare öppnar sig för kommunikation med och närmande till invandringssamhället.
Erfarenheterna från USA visar, att trots ett ökat kulturellt närmande mellan invandrare och infödda, så har det sociala närmandet uteblivit i en rad avseenden, vilket ofta tvingat fram en ofrivillig kulturell ”ö-bildning”.
I Sverige är tendensen densamma, invandrarna blir så att säga mera lika ”kulturellt” och mera olika (och ojämlika) ”strukturellt”.
Konsekvenserna av den utvecklingen kan betyda en fortsatt etnisk indelad arbetsmarknad mellan invandrare och infödda också för kommande generationer, där kulturell mångfald snarare blir uttryck för strukturellt tvång än för fria val.