Syfte

Idrott och hälsa i grundskolan är ett ämne där lärande sker genom rörelse och i samspel med klasskamrater. Möjligheter till fysisk aktivitet på fritiden är begränsad för elever med funktionsnedsättning och idrott och hälsa är därför särskilt viktig för dessa elever. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa anpassar undervisningen så att elever med funktionsnedsättning ska uppleva delaktighet på idrottslektionerna.

Teori

Upplevelse av delaktighet hos personer med funktionsnedsättning kan underlättas eller försvåras beroende på personens begränsade vardagsfungerande, men också på faktorer i omgivningen. I enlighet med ett biopsykosocialt synsätt används fem principer för att diskutera hur lärarna anpassar sina lektioner: möjlighet, tillgänglighet, anpassning, värde och acceptans.

Metod

Två fokusintervjuer genomfördes med åtta erfarna idrottslärare, fyra manliga och fyra kvinnliga, som undervisade elever med olika typer av funktionsnedsättningar i åk 7-9. Intervjuerna analyserades och kan sammanfattas i två teman, vikten av att ha en strukturerad och välkomnande miljö, samt behovet av att anpassa undervisningsmiljön.  

Resultat

Lärarna framhåller vikten av använda ett arbetssätt där samarbete mellan eleverna uppmuntras för att utveckla rörelseförmågor och lyckas lösa olika uppgifter, istället för ett arbetssätt där fysisk prestation och tävling belönas. Centrala aspekter för att elever med funktionsnedsättning ska kunna delta och uppleva delaktighet i idrott och hälsa är ett inkluderande tankesätt, regelbunden och nära kommunikation, noggranna förberedelser, förtydligade instruktioner och kontinuerliga anpassningar. 

Slutsats

Lärarna har goda avsikter att inkludera elever med funktionsnedsättning i idrottsundervisningen, men det finns begränsningar, hos individen eller i omgivningen. När delaktighet på idrottslektionen inte är möjlig samtalar lärarna med eleven och eventuell resurspersonal för att hitta alternativa och meningsfulla lösningar. Långsiktiga planer i nära och regelbunden kommunikation mellan lärare och elev gör att elever med funktionsnedsättning känner sig trygga och förhindrar stigmatisering vid sådana tillfällen.