Konstpedagogik har funnits sedan 1800-talet och förändrats med tiden, nya perspektiv har tillkommit och gett nya arbetssätt. På 2000-talet slog queerteorin igenom ordentligt som teori och började användas i olika sammanhang, ett sådant var som grund för konstpedagogiken. Med nya perspektiv kommer nya frågeställningar och nya grundvallar. Queerteorin vänder upp och ner på många invanda föreställningar om hur världen är eller ska vara. Konstpedagogiken grundar sig i många fall på konventioner om konst. När dessa två världar möts uppstår en kollision mellan olika tankefigurer, vad får detta för resultat?
Den här uppsatsen har som syfte att utreda queervisningar som fenomen, fokus ligger på reception och pedagogik och inte på historia. Med en queervisning menas en museivisning, företrädesvis av museets samlingar, som baseras på queerteoretiska perspektiv. Dessa visningars utformning varierar mellan olika museer men grundläggande är det queerteoretiska perspektivet.
Syftet för uppsatsen är att utreda fenomenet med queervisningar och hur museer använder sig av ett normkritiskt förhållningssätt till pedagogik.
Följande frågeställningar har uppsatsen som föresats att besvara: