Dold samäganderätt är en komplex princip som ofta förekommer i praktiken. Det intressanta

med principen är hur den tillämpas i praktiken och hur hänsyn tas till olika skilda fall. Syftet

med den dolda samäganderätten är att skydda den part som inte står som lagfaren ägare. Den

dolda ägaren ges en möjlighet att bli en öppen samägare med den andra parten om dessa tre

rekvisit uppfylls:

1. egendomen köps för gemensamt bruk,

2. den dolda ägaren har bidragit till köpet ekonomiskt, och

3. parternas avsikt var att äga egendomen tillsammans.

De tre rekvisiten är genomtänkta överlag, men det finns utrymme för olika tolkningar av

dessa rekvisit vilket vi behandlar i uppsatsen.

Det första rekvisitet kan uppfattas som självklart, men det ger utrymme för tolkningsfrågor.

HD har utgått från att egendomen ska ha förvärvats för att paret ska bo där tillsammans och

att förvärvet skett efter att en relation har ingåtts i samtliga rättsfall, men om ordet “bruk”

tolkas bokstavligen så innebär det inte endast boende, vilket vi anser att HD syftar till när de

säger “gemensamt bruk”. Ordet “bruk” är ett brett begrepp och kan vara missvisande i detta

rekvisit.

Det som skapar problem är när det andra rekvisitet beträffande det ekonomiska bidraget sker

efter att köpet ägt rum, eftersom då ges inte den påstådda dolda ägaren möjlighet att bli

samägare med den öppna ägaren. Det ekonomiska bidraget måste antingen ha skett genom att

den dolda ägaren direkt betalar med kontanta medel, står som borgensman, tar ett lån för att

finansiera köpet av fastigheten eller genom att indirekt öppna upp ekonomiska vägar till

exempel genom att en närstående lånar ut till finansieringen av köpet.

3

Det tredje rekvisitet skiljde sig som mest från fall till fall, men i majoriteten av rättfallen

ansågs det vara uppfyllt när de två första rekvisiten var uppfyllda.

I början av arbetet var vi fundersamma på varför en lagstiftning om principen inte införs och

vi förstår nu varför. Att införa en lagstiftning kommer att bli en svår uppgift med tanke på hur

många gånger principen har tagits upp i domstol samt det nya tillämpningsområde den har

fått, vilket skulle innebära att lagen skulle behöva ändras flera gånger. Vi tycker det är bättre

att låta domstolarna avgöra i det enskilda fallet beroende på hur omständigheterna ser ut med

beaktande av tidigare avgjorda rättsfall och givetvis med hänsyn till de tre rekvisiten.

Trots de många fall som har prövats av HD förmodar vi att fler fall kommer att tas upp där

principen kan komma att få en annan tillämpning. Med tanke på den utveckling principen

redan haft torde det finnas andra sätt att tillämpa den på. En intressant fråga som vi anser bör

undersökas är hur det kommer sig att det alltid handlar om ett hälftenägande trots att det kan

skilja sig mycket mellan insatsernas storlek.

Sammanfattningsvis kan konstateras att principen dold samäganderätt är ett bra skydd för den

part som inte står som lagfaren ägare. Även om viss problematik kan förekomma utgår

samtliga domstolar alltid från de tre rekvisiten för att pröva om dold samäganderätt

föreligger.