”Aldrig mer etnografi!” är en kommentar som genom åren ofta mött oss i olika seminarierum och samtal med kollegor. Den frustration som kan anas i detta ”aldrig mer” har handlat om att etnografisk forskning upplevs som svår att genomföra. En del har beskrivit erfarenheter av att vara alltför utelämnad att på egen hand hantera svåra utmaningar och etiska dilemman under de fältstudier de genomfört. Andra menar helt enkelt att det är en metod med alltför många osäkerhetsmoment. Det kan vara osäkerhet avseende tillträdet till fältet, kvaliteten på det empiriska materialet, eller hur materialet i slutänden ska analyseras och skrivas fram. Utifrån våra egna erfarenheter av etnografisk forskning, med fältarbeten i olika sociala och institutionella sammanhang i bagaget, har vi ibland förundrats över denna frustration och osäkerhet. Vi har även förvånats över den ambivalens som tycks omge etnografi i socialt arbete. För på samma gång som vi konstaterat att det finns både tveksamheter och motstånd i relation till etnografisk forskning slås vi även av att många studier i socialt arbete är influerade av etnografisk metod och skrivande, såväl på forskarutbildningsnivå som bland seniora forskare....