Avhandlingen behandlar den korta men intensiva perioden 1893–1910 då kastrering användes som behandlingsmetod för att bota prostatahypertrofi. Fokus för analysen är hur prostatan, prostatahypertrofi och testiklarna skapades som medicinska kunskapsobjekt. Studien undersöker även hur jämförelser med andra kroppar – kvinnor, djur, män som avvek från normen med två fungerande testiklar – än den ”normala” manliga kroppen var en viktig del av kunskapsproduktionen av dessa kunskapsobjekt. Analytiskt används främst begreppen agentiell realism, agentiella snitt och vetenskapligt historieberättande. Som ett komplement används även begreppen spektrum och spektrum av avlivningsbarhet för analysen av hur djurs kroppar användes inom medicinen. Analysen visar att andra kroppar än den manliga var viktig för kunskapsproduktionen och att manlig kastrering inte undveks i så stor utsträckning som tidigare forskning har menat. Den kvinnliga kroppen fick även till viss del fungera som ”facit” när det saknades kunskap om den manliga. Analysen visar dessutom att en intra-aktion mellan teori, experiment och klinisk erfarenhet var viktig i den medicinska kunskapsproduktionen.