Berättelsen om Sophia Isberg är en näst intill osannolik historia om en oerhört skicklig kvinnlig träsnidare som skapade fantastiskt vackra, detaljerade bruksföremål som askar, klockställ, piphuvuden, kannor och urnor med minutiöst utskurna historiska figurscener och dekorationer i form av blomstergirlanger. Sniderierna upplevdes likt ett vimmel av figurer som fascinerade betraktaren. Sophia Isberg hade utbildats av sin far, trots att hon erbjöds konstnärlig utbildning i Stockholm och ekonomisk ersättning, valde hon att stanna kvar hos föräldrar och bror i det lilla trähuset i Motala. Det handlar om "Mamsell Isberg" eller "Jungfru Isberg", som hon också kallades. En av de många näst intill okända folkkonstnärerna från svenskt 1800-tal.