Runt om i världen har en ökad polarisering mellan geografiskt skilda landsdelar– mellan ”stad” och ”land” – observerats. I flera länder har invånare i mer rurala områden rest sig mot storstädernas ekonomiska, politiska och kulturella eliter och givit antietablissemangspartier och populistiska rörelser sitt stöd. I ljuset av en svensk utveckling där avlägsna landsbygdskommuner kontinuerligt tappat invånare och storstadsregionerna vuxit, och en tilltagande debatt om att det offentliga har övergivit den svenska landsbygden, är det angeläget att studera om centrum versus periferi är en relevant politisk skiljelinje också i Sverige. Mot den bakgrunden har den här rapporten två delsyften.

Rapportens första delsyfte består i att beskriva tre aspekter: 1) förekomsten av stad-landpolarisering avseende attityder och värderingar i riket som helhet, 2) om den sortens polarisering har ökat över tid, och 3) huruvida antietablissemangspartier har större väljarmässiga framgångar på landsbygden än i övriga delar av landet. Utifrån våra analyser kan vi konstatera att de skillnader i attityder och värderingar som finns är dels påfallande små, dels förhållandevis konstanta över tid. Trots att vi studerat områden där stad-landkonflikter borde uppenbara sig, finner vi inga tecken på någon bördigare mark för antietablissemangsrörelser på svensk landsbygd. Med det sagt går det inte att helt utesluta att potential finns för partier som önskar slå mynt avspänningen mellan stad och land. Vi identifierar några små, men intressanta skillnader, framför allt när det gäller nöjdhet med hur demokratin fungerar. Därför går det inte att utesluta att ett parti som envetet och strategiskt arbetarmed att väcka landsbygdens animositet gentemot storstäder skulle kunna mobilisera väljare.

Rapportens andra syfte gör att vi skiftar analysnivå – från riket till enskilda kommuner som territorier. Vi har explorativt analyserat förekomsten av ”lokalurbanisering” och “lokala centrum-periferiproblem” och studerat ifall detta materialiserar sig i form av inomkommunal polarisering. I detta avseende ger rapporten ett viktigt och originellt empiriskt bidrag. Utifrån analyser av ett omfattande datamaterial – SCB:s medborgarundersökningar inkluderandeanalyser av svar från cirka 113 000 individer – finner vi att individer som bor utanför kommunens centralort i något mindre utsträckning uppleveratt politiker lyssnar på invånarnas synpunkter, att politiker arbetar förkommunens bästa, att tjänstemän arbetar för kommunens bästa, samt att de har möjlighet att påverka beslut. Något förvånande finner vi emellertid små skillnader mellan centrum och periferi när det kommer till nöjdhetmed de tunga välfärdsområdena äldreomsorg och skola. Vidare kan vi, med grund i data från Tillitsbarometern, konstatera att invånare utanför centralorter har en dystrare syn på framtiden än vad centralortsbor har. I syfte att illustrera vilken huvudvärk detta kan ge för styrande i en kommun, har vi därför kompletterat den kvantitativa analysen med en fallstudie av en svensk kommun. Den visar på de spänningar som kan uppstå mellan en centralort och andra tätorter i kommunen, men även hur kommunen aktivt kan arbeta med att mildra det missnöje som dessa spänningar kan ge upphovtill. Sammantaget ger resultaten vid handen att det är minst lika viktigt att studera centrum-periferispänningar inom kommuner som i riket som helhet.