Samordningsförbund arbetar för att underlätta processen mot livskvalitet och arbetsmarknadsdeltagande för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden genom att samordna insatser från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, regioner och kommuner. Olika hinder har identifierats i denna process, som bland annat har med villkoren för deltagarnas ekonomiska ersättning att göra.

Syftet med denna rapport är att undersöka förutsättningar för interventioner inspirerade av basinkomst inom ramen för samordningsförbundens verksamhet, och om detta kan vara ett alternativ för att åstadkomma en mera adekvat process för att öka människors livskvalitet och arbetsmarknadsdeltagande. Rapporten diskuterar resultat från basinkomstexperiment i relation till samordningsförbundens verksamhet med ett fokus på konsekvenser för arbete, hälsa och livskvalitet.

Basinkomst är en idé om en offentligt finansierad inkomst som betalas regelbundet, individuellt och till alla utan vare sig prövning av behov eller krav på något beteende eller prestation i gengäld. Som sådan utgör den en trygg ekonomisk bas ovanpå vilken löneinkomst eller annan offentlig inkomst kan adderas. Den föreslås ofta ligga på existensminimum. Basinkomst argumenteras bland annat kunna hjälpa behövande ur fattigdom, öka jämlikhet, ge alla ”frihet att säga nej” till destruktiva villkor och reducera den psykiska belastning som ekonomisk oro innebär. Kritiker mot basinkomst argumenterar för att det skulle leda till att personer som väljer att inte lönearbeta tillåts utnyttja de som lönearbetar, att det skulle gå emot arbetslinjen genom att inte kräva någon motprestation, och öka risken för (själv)destruktivt beteende. Argumenten för respektive emot basinkomst baseras såväl på empiriska frågor som kan undersökas i experiment, som på etiska ställningstaganden. För en konstruktiv diskussion krävs en tydlig åtskillnad mellan vilka argument som är av empirisk karaktär, och vilka som bygger på etiska eller ideologiska ståndpunkter.

Intervjuer med personer som arbetar inom Samordningsförbundet i Centrala Östergötlands insatser visar att fyrkantiga och komplicerade regelsystem, liksom olika villkor för ersättning (t.ex. behovsprövning, ersättningskriterier eller krav på motprestation) ökar deltagarnas oro och stress. Dagens system för bistånd och ersättningar riskerar därför att ge en negativ effekt på rehabilitering samt stå i vägen för kompetenshöjande insatser. Samtidigt ges uttryck för farhågor att ett lösare regelsystem och uteblivna krav på motprestation skulle resultera i att deltagare inte längre deltog i insatser, vilket antas vara negativt både för dem själva och för samhället.

Experiment och insatser med villkorslös, universell och individuell inkomst har genomförts runt om i världen och utvärderats vetenskapligt, ofta med fokus på hälsa och arbete. Ofta är det personer i utsatt socioekonomisk situation som under en begränsad period har fått basinkomst. Resultaten visar att basinkomst ökar sannolikheten för att kunna lämna dåliga anställningsvillkor och söka sig till bättre samt reducera övertidsarbete. I länder med begränsat inkomstskydd vid exempelvis sjukdom eller föräldraskap och med mindre jämlika möjligheter för att studera används basinkomsten i viss utsträckning till detta. Arbetslösa som får basinkomst söker arbeten och arbetar något mer än personer som inte får basinkomst. Ingenstans finns tecken på att mottagare av basinkomst systematiskt slutar arbeta eller engagerar sig i destruktivt beteende. Inkomsten används snarare för investeringar i anställningsbarhet (transportmöjligheter, utbildning, verktyg) och till nödvändigheter. Mottagare av basinkomst rapporterar stora förbättringar i hälsa, främst psykisk. Detta kan relateras till minskad ekonomisk oro och stress, men också till förbättrade möjligheter att delta i samhället och aktiviteter som uppfattas som meningsfulla, till en ökad upplevelse av tillit och möjlighet att kunna ta kontroll över och planera sin tillvaro, sin tid och sin ekonomi. Resultat har också pekat på minskad kriminalitet, förbättrad skolnärvaro för ungdomar, reducerade olyckor och misshandel, och minskade kostnader för sjukvård.

Basinkomst kan ses som en såväl aktiverande som rehabiliterande åtgärd. Ekonomiska incitament (lön) och hot om negativa konsekvenser utgör en begränsad och bristfällig källa till motivation att arbeta eller delta i produktiva aktiviteter. Basinkomst kan ses som en resurs som både motiverar och skyddar mot stressrelaterad ohälsa. Behovsprövning och krav på motprestation reducerar individens autonomi medan en villkorslös inkomst gör en aktivitet eller ett arbete till ett fritt val, något som främjar motivation och ökar sannolikheten för upplevelser av meningsfullhet. Villkorslösheten förebygger den stress som orsakas av svårbegripliga ersättningskriterier och behovsprövningar, och som kan uppstå när krav på motprestation överstiger individens resurser eller förmågor och därför inte upplevs som hanterbara. 

Slutsatsen är att basinkomst med fördel kan utgöra en källa till inspiration för en intervention med syftet att förbättra processen mot livskvalitet och arbete. En intervention inspirerad av basinkomst kan se ut på olika sätt. Det grundläggande är inkomstens villkorslöshet och trygghet där ett ekonomiskt minimum garanteras, liksom en vetenskaplig utvärdering av såväl interventionen som nuvarande insatser och villkor i relation till arbetsmarknadsdeltagande och livskvalitet. En sådan intervention kräver en politisk vilja som i första hand är möjlig och sannolik på lokal, snarare än nationell, nivå. Vi uppmanar alla som är beredda att låta sig inspireras av basinkomst för utformningen av interventioner att vidare utforska de juridiska möjligheter som finns exempelvis inom det lokala tolkningsutrymme som finns i Socialtjänstlagen. Möjligheten att delta i samordningsförbundens insatser skulle vid en sådan intervention utgöra ett värdefullt stöd till deltagarna.