Artikeln problematiserar vad som uppfattas som iscensättningen av ett post-modernt projekt i skola och utbildning, ungdomspolitiken och forskningen liksom i en rad andra sammanhang. Drivkraften bakom denna post-modernisering är dagens utvidgade decentraliseringsprocesser. I studien undersöks tre s.k. -case- och som visar sig bekräfta postmoderniseringstesen. I samtliga fall går det att skönja tecken till en politisk styrning som mer än någonsin i modern tid utgår från individerna själva, i form av ökade krav på autonomi, självförverkligande m.m. Vi är kort sagt förpliktigade att agera som fria individer. Den fria människan är därmed inte längre villkorslöst fri, hon är förpliktigad att vara fri. Möjligheterna att ty sig till andra och lägga ut sitt personliga ansvar på entreprenad kommer att i det postmoderna samhället att beskäras. Så ser tendenserna ut och om detta är av ondo eller godo överlåter författarna till läsaren att bedöma.