Mångkulturalism är i dag en integrerad del i europeiskt politiskt liv. På somliga ställen har ett erkännande av kulturarv och bejakande av vidmakthållna etniska grupperingar utformats till en officiell och legitimerad politisk ideologi. På andra ställen spelar kulturpluralism - ideologiskt och politiskt - en oppositionell roll genom sitt hävdande av invandrares och etniska minoriteters grundläggande rätt till kulturell autonomi. Horace Kallen’s (1924) legendariska vision om USA som en demokratisk och kulturpluralistisk ”orchestration of mankind” har alltså kommit att fa sina olika motsvarigheter också i samtida europeiskt politiskt liv. Varje instrument ”genomspelar sitt eget tema och sin egen melodi i den gemensamma symfonin”, skrev Kallen, och så förhåller det sig också i samhället "där varje enskild etnisk grupp utgör ett naturligt instrument, där dess temperament och dess kultur är ett eget tema och en egen melodi", och där alla hannonier, dissonanser och missljud samlas till en gemensam "civilisationens symfoni" (Kallen 1924: 124-5).