Denna studie handlar om styrning och samordning av introduktion och mottagande i Sverige. Den fokuserar på relationen mellan central myndighetsnivå och det lokala mottagandet och genomförandet av introduktionsinsatser. En övergripande frågeställning för studien är hur den mer informella, informations- och dialogbaserade form av styrning som är utmärkande för den svenska kontexten påverkar den lokala verksamheten. Denna form av styrning borde, i kontrast till de mer hierarkiska styrformer som nu blir allt vanligare på detta område internationellt, kunna innebära en receptiv form av styrning med ett tydligt underifrånperspektiv där lokala problembilder beaktas, men vilken vägledning är det som ges och finns det möjligheter att påverka förutsättningarna på lokal nivå? Och hur, om alls, kommer den generella betoningen på arbete till uttryck i den lokala verksamheten?

Studien har genomförts under en period som kännetecknas av en kraftig ökning av mottagandet i kommunerna (2006-2007). Den stora ökningen under 2006 berodde till stor del på en tillfällig lag om ny prövning av avvisnings- och utvisningsbeslut som infördes inför ikraftträdandet av den nya utlänningslagen. En annan orsak till det ökade mottagandet, och att ökningen har bestått, är konflikten i Irak. Ökningen är den största sedan det stora mottagandet i mitten på 90-talet med anledning av kriget på Balkan, vilket innebär att frågan om kommunmottagande och statens roll avseende fördelning och bosättning ställs på sin spets, liksom förmågan att samordna insatser för den första tiden. Förutom arbetet med förhandlingar om mottagande behandlar studien den samverkansstrategi som lanserades 2001 i form av den centrala överenskommelsen om utveckling av introduktionen (Integrationsverket m.fl. 2006). Detta var ett övergripande policydokument och samtidigt en plattform för samverkan mellan olika berörda myndigheter på central nivå. Målet för detta arbete var att motsvarade överenskommelser skulle komma till stånd på regional och lokal nivå mellan berörda parter. Detta har också skett i relativt stor omfattning, 2006 fanns det regionala överenskommelser i 16 län och ca 100 av landets flyktingmottagande kommuner (Integrationsverket ÅR 2006).