I denna rapport redovisas en utvärderingsstudie som jag genomfört på uppdrag av Utbildningskontoret i Linköpings kommun under 2007-2008. Utvärderingen omfattar ett fortbildningsprojekt, Från invandrartätt till internationellt, för anställda inom grund- och gymnasieskolan. Studien genomfördes i form av en processutvärdering, med syfte att belysa vad fortbildningsprojektet mynnat ut. Resultatet från denna granskning kan läsaren nu ta del av i denna skrift. Frånsett språkliga bearbetningar är rapportens text identisk med den skriftliga avrapportering som gjordes till Pedagogiskt Centrum i april 2009.

Rapporten återger i första hand en kvalitetsbedömning av ett fortbildningsprojekt, men kan också läsas som ett nedslag i skolanställdas tal och föreställningar om ”mångkulturell skola”, ”kulturella skillnader” och ”invandrarelever”. De resonemang som förs fram av utvärderingens deltagare är inte unika, snarare vanligt förekommande och därför lätta att känna igen och associera till. Flera av de iakttagelser som görs i utvärderingsstudien har även visats på och diskuterats i andra studier med fokus på skolan och etniska relationer. Inte minst att välmenande inkluderingsambitioner från skolans sida riskerar att mynna ut i stigmatisering och uteslutning av elever med så kallad invandrarbakgrund. Som utvärderingen talar för är lärares ambitioner i arbetet med elever inte alltid en produkt av reflekterade insikter. Snarare förefaller det vara så att skolans personal har svårigheter med att se hur just skolan är delaktig i att generera och befästa relationer av över- respektive underordning, liksom normalitet och avvikelse. Medvetenheten om hur samhällets maktrelationer ligger inbyggda i (skolans) sociala samspel tycks med andra ord vara bristfällig.

¨Från tidigare forskning vet vi att ojämlika relationer inte enbart upprätthålls via handlingar och tal med avsikt att underordna, marginalisera eller utesluta. Ojämlikhet produceras också utan avsikt, via tillsynes triviala, rutinmässiga och förgivettagna handlingar. I rapporten ges flera exempel på hur orättvisor som vid en första anblick ter sig harmlösa ändå riskerar att producera och vidmakthålla ojämlika relationer. Det är också så vi kan förstå vardagsrasism. För inte heller vardagsrasism handlar om extrema företeelser, utan snarare om alldagliga och nästan familjära handlingar, beteenden och attityder, men som i sina konsekvenser blir rasistiska. Just normaliseringen av mikroorättvisor gör det dock ofta svårt att direkt sätta fingret på såväl ojämlika relationer som vardagsrasism. Inte minst därför är det angeläget att skolans personal skaffar sig kunskap för att kunna identifiera skolvärldens mikroorättvisor.

¨Min förhoppning är att den utvärderingsstudie som presenteras i det följande ska kunna bidra med insikter och verktyg för att synliggöra hur olika maktrelationer produceras och vidmakthålls i det vardagliga skollivet.. Förhoppningen är också att rapportens olika exempel och illustrationer kan inspirera till angelägna diskussioner och reflektioner i skolans förändrings- och utvecklingsarbete.

För att därigenom även medverka till en ökad medvetenhet om vad det gör med elever att bli behängda med (kulturella) skillnader och ses som främmande och avvikande i den svenska skolan. Rapporten vänder sig till dem som arbetar i skolan, till lärarstuderande och till kommunpolitiker och tjänstemän med ansvar för skolan.