Bakgrund: Att fler personer med utvecklingsstörning blir äldre är ett nytt fenomen som hittills har fått ett begränsat utrymme inom såväl den funktionshinderpolitiska debatten som i forskningen. Det finns studier som visar att omgivningen ofta inte uppmärksammar åldersrelaterade förändringar hos personer med en utvecklingsstörning. Detta påverkar utförandet och resultatet av de stödinsatser som ges i syfte att möjliggöra aktivitet och delaktighet. En betydande utgångspunkt för att kunna ge ett kvalificerat stöd är att utgå från hur personerna själva ser på sin livssituation. Det finns dock få studier kring hur personer med utvecklingsstörning ser på äldre och åldrande och de som finns ger en tvetydig bild. Dels beskrivs äldre personer med utvecklingsstörning generellt ha en positiv inställning till sitt eget åldrande. Åldrandet ses som en ny fas av livet som ska fyllas med nya erfarenheter och aktiviteter tillsammans med andra personer. Andra bilder som ges visar att det kan vara svårt för personer med utvecklingsstörning att reflektera kring negativa aspekter av åldrandet om detta inte upplevts av personen själv. När människor åldras uppstår fysiska, psykologiska och socialt konstruerade fenomen som kan resultera i negativa upplevelser. Dessa upplevelser kan i högre grad vara svåra att handskas med för äldre personer med utvecklingsstörning. En anledning till detta kan vara en nedsatt förmåga att förstå sin åldrandeprocess och därmed kunna förbereda sig på och hantera dess konsekvenser.
Syfte: Denna studie syftar till att beskriva hur äldre personer med utvecklingsstörning upplever äldre och åldrande.
Metod: Individuella intervjuer har genomförts med personer med utvecklingsstörning som är äldre än 45 år och bor i bostad med särskild service enligt LSS. Intervjuerna har analyserats kvalitativt.
Resultat: Vid konferensen kommer preliminära teman att presenteras. Dessa kommer ge en mångfacetterad bild av hur personer med utvecklingsstörning upplever äldre och åldrande. De kommer även ge en inblick i åldrandeprocessen och dess konsekvenser för aktivitet och delaktighet i det dagliga livet för personer med utvecklingsstörning.
Slutsats: Genom hela livet behöver personer med utvecklingsstörning stöd för att kunna vara delaktiga. För att kunna ge detta stöd behövs kunskap om hur de äldre själva upplever sitt åldrande och dess påverkan på det dagliga livet, om hur sociala kategorier som ålder och funktionsförmåga samverkar och vilka konsekvenser detta medför för individens möjlighet till aktivitet och delaktighet. Ett kvalificerat stöd till äldre personer med utvecklingsstörning bör också innehålla stöd att förstå sin åldrandeprocess.