I min förra krönika tog jag upp problemet med att många informationssystem inte kan samverka med varandra. Om dessa system råkar befinna sig inom en och samma organisation, är den naturliga strategin att ”förenkla” situationen genom att ”konsolidera” verksamheten, d.v.s. man försöker ersätta de många systemen med ett. Den stora genomslagskraften för affärssystem som SAP R/3 m.fl. kommer, vill jag påstå, från ett sådant sätt att tänka. Det finns förstås situationer där ”ett system för alla” strategin är riktig. Det gäller speciellt om samma eller likvärdiga data hanteras i olika system. Om däremot detta tänkande tillåts genomsyra all informationshantering, riskerar man att hamna i en etter värre situation. Man försöker då stödja all verksamhet med samma verktyg, vilket naturligtvis är omöjligt. Mycken möda kan gå tillspillo innan man inser det.