Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagogerna upplever att fritidshem som uttalat arbetar normkritiskt arbetar med detta, samt med inkludering utifrån etnicitet och normbrytande könsidentitet. Vi ville även belysa hur fritidspedagoger tolkar begreppet normkritisk pedagogik både i teorin och i praktiken, samt hur elever uppfattar verksamheternas arbete med etnicitet och normbrytande könsidentiteter. Genom att använda semistrukturerade intervjuer har pedagogerna fått en chans att uttrycka sin syn på vilka svårigheter och möjligheter det finns med normkritisk pedagogik. Dessa intervjuer genomfördes med fem olika informanter från olika kommuner i Sverige. För att få fram elevernas upplevelser har analyser av texter utförts på självbiografiska texter från tre olika böcker. Då arbetet utgår från en kvalitativ metod valdes en kodande analys som analysmetod. Studiens resultat pekar på att normkritisk pedagogik är ett mångfacetterat begrepp som många pedagoger upplever som komplicerat. Vi kan se att det finns en vilja om att arbeta inkluderande med etnicitet och normbrytande könsidentiteter utifrån pedagogerna men att det saknas kunskap. Utifrån analysen av texterna kan vi utläsa att elever upplever att verksamheterna och dess personal i princip inte arbetar med normkritisk pedagogik och inkludering av etnicitet och normbrytande könsidentiteter. Studien visar att normbrytande elever bemöts med oförstående och förminskande attityder från pedagogerna. Ackommodering kommer enligt texterna till uttryck genom att eleverna känner en vilja om att förändra sig själva för att passa in i normen, och även genom att ta avstånd från andra normbrytande personer.