Gängse historieskrivning behandlar kollektiva protester som länkar i den politiska demokratins historia i mer snäv bemärkelse. Protesten är här ett skiljetecken i en löpande text om hur olika representationsformer inrättas och förändras: rösträtten, partierna, de sociala rörelserna, de lagstiftande församlingarna samt alla andra organisationer, institutioner och instrument varigenom folksuveränen eftersökt ”klädnaden” som ”smiter åt tätt kring folkets kropp”, som Camille Desmoulins säger i Büchners drama Dantons död. Problemet är att historieskrivningen ägnat sig nästan helt åt klädnaden, de politiska formerna. Bara undantagsvis har vi intresserat oss för kroppen, den oformliga, föränderliga och av miljontals lemmar bestående begärsorganism med sitt stora överskott av ”massa”, som bara låter sig representeras partiellt, eller inte alls.