Skönlitteratur har många funktioner. En är att ge oss förströelse,spänning och njutning. En annan är att lära oss något om oss själva, om andra och den värld och de sammanhang som människan levt och lever i. En tredje är att utgöra en viktig del av skolans svenskämne i form av litteraturundervisning. I den här boken ägnas den sista funktionen stort utrymme, men utan att de andra funktionerna förloras ur sikte.

Författaren sätter litteraturen och dess läsare i ett samhälleligt och kulturellt sammanhang, och för diskussioner om teorier och begrepp för hur vi ska förstå och förklara hur den enskilde läsarens meningsskapande går till. Därefter förs resonemang om hur vi kan beskriva och förstå skönlitteraturens plats i undervisning och i samhället i stort. Vilken är den historiska bakgrunden till varför skönlitteratur har en stark ställning i vår undervisning? Har den
 fortfarande det?

I bokens avslutande delar riktas blicken mer fokuserat på dagens svenskämne och dess litteraturundervisning. Hur är ämnet konstruerat och uppbyggt? Vilka metoder och synsätt – det vill säga kulturella praktiker – traderas och vidmakthålls i undervisningen?