Tidigare forskning visar att matematiklärare bör använda ett adekvat och explicit matematiskt språk, men framhåller även att det handlar om förmågan att kunna använda sig av olika typer av kommunikation för att möjliggöra lärande. Det innebär att matematiklärare måste besitta en kommunikativ kompetens, vilket betyder att läraren kan anpassa språket efter syfte och situation.

Denna studie, vilken omfattas av två enskilda fall, undersöker vad som kännetecknar undervisningsspråket hos en novislärare och hos en expertlärare. En teori som gör det möjligt för oss att på ett djupare plan förstå värdet av lärares undervisningsspråk i matematikundervisningen är den sociokulturella teorin, vilken framhåller språket som det viktigaste verktyget för lärande och utveckling.

I resultatet presenteras vad som karaktäriserar undervisningsspråket hos den studerade novisläraren och expertläraren samt hur de använde språket för att rikta elevernas uppmärksamhet mot olika typer av kunnande i matematikundervisningen. En slutsats i resultatet är att expertlärarens undervisningsspråk möjliggjorde för lärande på ett sätt som inte novislärarens undervisningsspråk gjorde. Skillnaden handlar dels om att expertläraren varierade mellan ett kontextberoende och ett icke kontextberoende språk medan novisläraren inte visade dessa tendenser. I resultatet framförs även likheter och skillnader i sättet som de båda lärarna ställer frågor till eleverna, hur de återkopplar på elevsvar, hur de motiverar eleverna och använder scaffolding samt hur de rör sig mellan ett vardagligt- och vetenskapligt språk i matematikundervisningen.