I den här texten diskuteras hur ‘idrott som en lösning på sociala problem’ som praktik och kunskap har kunnat göra sig gällande i vår nutida historia. Det görs genom att beskriva hur feno-menet framträder idag, med fokus på tre samtida idrottsbaserade sociala inter-ventioner som bedrivs i ett socialt och ekonomiskt utsatt område i en större svensk stad, samt genom att med det som utgångspunkt resonera kring dess härkomst och historiska möjlighetsvill-kor i relation till svensk idrotts- och socialpolitik. Med utgångspunkt i olika företrädares beskrivningar av verksam-heterna spåras tre olika möjlighetsvill-kor: det handlar om (1) en långtgående kritik mot välfärdsstatens socialpolitik, synliggörande av individuella risker och framträdandet av en aktiveringspolitik, om (2) idrottspolitikens uttryckliga och alltmer formaliserade förväntningar på social nytta, samt om (3) kontinuiteten i det svenska samhällsarbetet med sär-skilt avseende på fostran till egenmakt, civilsamhällets gemenskap och områ-desbaserade insatser. Diskussionen bi-drar till en fördjupad förståelse för en samtida idrottspraktik med ett särskilt fokus på de specifika särdragen i svensk idrotts- och socialpolitik, på ett område där framförallt internationell forskning varit inflytelserik. Särskilt lyfts fram hur villkor i skärningspunkten mellan idrottspolitik och socialpolitik skapar utrymme för just den här sortens praktik att växa fram idag.

In this text, ‘sport as a means of responding to social problems’ are discussed, focusing on how this practice and knowledge intertwined have emerged in the history of the present. By means of identifying and describing the phenomenon’s contemporary appearance this is reflected upon, focusing on three sports-based interventions conducted in a socio-economic vulnerable area, and from there, tracing the genealogy and conditions of possibility in relation to specific characteristics of Swedish sport and social policy. By looking at statements from representatives of the interventions, three concurrent conditions of possibility are traced: (1) an advanced critique of traditional welfarist social policy, spotlighting individual risk-awareness and the rise of activation politics, (2) formalized expectations on the social utility of sport practices as a trend in Swedish sport policy, (3) a continuity within Swedish community work emphasising empowerment pedagogy, community within the civil society and area-based interventions. This provides a refined understanding of a contemporary sport practice, attuned to the specific features of Swedish sport and social policy, in a field notably influenced by international research. The article highlights how some certain conditions on the intersection between sport policy and social policy enables this particular regime of practice to emerge in contemporary society.