I den här texten argumenterar jag för att kommuner som krymper bör hantera sin befolkningsminskning på ett aktivt, öppet och långsiktigt sätt. De bör, menar jag, utveckla en lokal eller kommunal anpassningspolitik. I stället för att göra generella besparingar, vilket är fallet i många kommuner, så bör man formulera en idé och en strategi för hur man tänkt anpassa kommunens organisation och verksamhet till nya och annorlunda förutsättningar. Det handlar inte om att ge upp tanken på tillväxt eller om passivt acceptera att kommunen inte utvecklas åt det håll man vill. Det handlar i stället om att ta ansvar, om att göra det bästa av situationen, och om att tänka igenom hur man bäst erbjuder service till kommunens medborgare, trots att de blir färre och äldre. Det handlar om att hitta nya sätt att organisera samhällsservicen på! För människor på landsbygden är detta en helt central fråga, eftersom det ofta är just på landsbygden som befolkningsminskningen är allra mest kännbar.