Electronic fingerprinting deals with the problem of object identification through the use of electronic marks, unique to each object. We consider fingerprinting for the purpose of tracing the origins of illegitimately copied and distributed data, so called pirate copies.
Using a binary model, we examine the possibilities of designing finger printing codes that are resistant to tampering. We show that under certain assumptions, we are often able to trace the pirates as long as they are working alone, or in pairs. Also, with the model we describe, the result of the tracing will be reliable. That is, our tracing may fail to point out a pirate, hut it should not mistakenly accuse an innocent user.
We examine a number of code sequences, and evaluate how well they will perform, when the pirates make active choices in order to evade our tracing.
Elektroniska fingeravtryck kan användas för identifiering av objekt genom att var och ett av dessa tilldelas en unik märkning. Vi undersöker möjligheterna att använda elektroniska fingeravtryck för att spåra piratkopierat material.
Med hjälp av en binär modell undersöker vi möjligheterna att skapa fingeravtryckskoder som är motståndskraftiga mot manipulering. Vi visar att under vissa antaganden kan vi ofta spåra pirater som arbetar ensamma eller i par. Vi beskriver också under vilka omständigheter som resultatet av spårningen är pålitligt. Även om vi i vissa fall kommer att misslyckas med att spåra en pirat, så ska en oskyldig användare inte felaktigt utpekas.
Vi studerar ett antal kodsekvenser och utvärderar hur bra de fungerar när piraterna aktivt försöker undvika att bli spårade.