Denna uppsats undersöker ett empiriskt fall gällande ämnesövergripande undervisning i gymnasieskolan kopplat till ett långsiktigt upplägg innehållandes elevers hela skolgång på det samhällsvetenskapliga programmet. Uppsatsen kommer göra ett djupdyk i vad som är projektets mål, dess styrkor samt vilka utmaningar och framgångsfaktorer som finns att ta hänsyn till. På grund av ett svagare forskningsläge kring ämnesövergripande undervisning innebär ökat behov av mer praktiknära undersökningar och fallstudier för att undersöka dess funktion och potentiella utformning. Uppsatsens frågeställningar och riktning bygger på en presentation av den tidigare forskning som återfunnits för att sedan bearbetas vidare genom grundad teori och kodning. Med hjälp av tillhandahållet material från lärarlaget i projektet samt intervju av ansvarig lärare kategoriseras och kartläggs uppsatsen projektets utformning för att sedan diskutera projektets förutsättningar. Slutsatsen av uppsatsen är att det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att det ska bli verklighet, såsom tydliga mål, drivna lärare, tid och stöd från rektor. Målen tänkta att uppfyllas bygger på gymnasieprogrammets examensmål och projektet varar under samtliga år av involverade elevers gymnasietid. Lärarens individuella kompetens var en faktor som spelade in, men kan hanteras genom kollegialt lärande och stöttning inom arbetslaget. Dessutom fanns andra bidragande resurser såsom bibliotekarie och rektor. Tid för att planera och arbeta med projektet var också en faktor och var nödvändiga för att projektet falla väl ut. Men resultatet av den ämnesövergripande undervisningen enligt läraren var att elever fick större möjlighet att träna på färdigheter och förmågor över längre tid, fick en mer naturlig ingång till att hantera komplexa uppgifter och ta eget ansvar. En utmaning var dock att svagare elever hade svårare att hantera den progression av kunskapsutveckling som ibland förväntades av dem.