MÄNNISKOR SOM FÖRDRIVS eller flyr är ett konstant temagenom historien. Vem som är flykting, vem som har ansvaret för flyktingarna och hur mottagandet av dem har organiserats och vilka rättigheter de flyende ska ha, har dock varieratgenom olika tider. Det var först 1951som världen fick en universell definition av begreppet »flykting« i och med FN:s flyktingkonvention. Enligt den är en flykting en person som »flyttsitt land i välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisksamhörighet, och som befinner sig utanför det land vari han är medborgare och som på tidigare nämnd fruktan inte kan eller ill återvända till det landet« (UNHCR 2018a). Flyktingkonventionen är den första internationella överenskommelse som förutom att definiera vem som ska räknas som flykting även fastslår flyktingars rätt till skydd och sociala rättigheter som ska garanteras dem av den mottagande staten. Det moderna flyktingbegreppet utgår från att individer tillhör eller fördrivs från olika nationalstater och att de kan söka skydd, asyl, i andra stater. De stater som har ratificerat konventionen förbinder sig att agera utifrån konventionens fastlagda principer (UNHCR 2018b). Men även om stater sedan 1951har förbundit sig att ta emot och ta om hand om flyktingar som sökerasyl, spelar det sociala arbetet från frivilligorganisationer och individer som på egen hand söker hjälpa en viktig roll. Speciellt i tider som exempelvis hösten 2015, när många flyktingar kommer samtidigt och staten har svårt att hantera och organisera samordnade mottagningsinsatser för alla de människor som söker skydd (SOU 2017:12).