Vid sekelskiftet 1900 sammanföll ett intensifierat intresse för hemmet med en ny syn på konst och vad som skulle räknas dit. Allmogekulturens uttrycksformer togs om hand i ett estetiskt förnyelsearbete där det harmoniska hemmet hade en viktig roll och där ändamålsenliga ting fick en konstnärlig formgivning. I den processen fanns många aktörer. I »hemtrefnadens« tid berättar om den trendledande kulturelitens hem och om filantropiskt sinnade ideologers agitation för vackra och funktionella hem för de stora massorna. Med folkkonst, slöjd och böndernas hem som förebild skulle det goda hemmet skapas. Ett nationalromantiskt hem för fattig och rik. Men boken handlar också om hur den inhemska allmogekulturen, laddad med mytologiskt stoff, togs i anspråk för bygget av den nationella identiteten. Gemenskapen som begreppet nationalitet syftar på är främst ideologisk. Den byggdes med material från det egna landet och sammanfogades till ett nytt kulturellt system. Vilken betydelse hade den gamla folkkonsten i allt det nya och vilka värden tillmätte man den? Vad var myt och vad var verklighet? Boken lyfter fram möbler och miljöer som ofta förbisetts och frågorna som ställs får utförliga och ibland oväntade svar.