I konstverket bryts en estetiskt gestaltad erfarenhet mot det system - politiskt, religiöst, socialt, ekonomiskt - som begränsar denna erfarenhet. Oavsett vilken människa det gäller, oavsett vilket system som står emot henne, och oavsett vem som går segrande ur sammanstötningen (dess värre är det oftast systemet), så förmår konstverket att ur situationen utvinna alternativa möjligheter, som förmedlas till nuet och till kommande generationer. Konstens demokratiska dimension består i förmågan att med det estetiska blåsa liv i den politiska fantasin, och därmed stå emot fascismen. Den övar läsaren i att möta världen och medmänniskorna som ett fritt subjekt med ansvar för sina handlingar, och visar att mötet rymmer ett löfte om gemensam lycka.