Den här uppsatsen behandlar möjligheterna för Sverige att skydda nationella intressen vid överlåtelser, upplåtelser samt direktinvesteringar, utifrån nuvarande och föreslagen lag-stiftning. Främst behandlas totalförsvarets intressen, men även direktinvesteringar i företag. Under senare år har det uppmärksammats mycket i media att olika stater, främst Kina och Ryssland, har försökt köpa strategiskt viktig infrastruktur och bolag i andra länder. Detta har observerats inom EU och som följd har många av unionens medlemsstater implementerat granskningssystem för olika över- och upplåtelser.

Det har lett till att regeringen har gett uppdrag att utreda hur och om ett granskningssystem av överlåtelser och upplåtelser av egendom som är av skyddsvärd karaktär behöver konstrueras. I samband med detta har även en utredning kring hur ramverket i den nya EU-förordningen ska implementeras i svensk lag.

Uppdraget har resulterat i en statlig utredning om förbättrat skydd för totalförsvaret samt en utredning som hanterar direktinvesteringar i svenska bolag. De två utredningarna ligger som grund för vår uppsats och vi prövar utredningsförslagen genom att tillämpa dessa på ett antal fiktiva scenarier om egendom och företag i bland annat Östergötlands län.

I uppsatsen presenteras först ett antal definitioner som är viktiga för diskussionen, till exempel vad totalförsvar betyder, vad ett skyddsobjekt är och vad som utgör ett riksintresse. Därefter finns en genomgång av gällande rätt utifrån de lagar och regleringar som är viktiga för de scenarier som ska diskuteras i analysen.

Genom vår analys av de fiktiva scenarierna har vi kommit fram till att det finns vissa möjliga luckor angående upplåtelse och överlåtelse av egendom, särskilt gällande egendom som är av mer svårdefinierad karaktär. Det öppnar upp för tolkningar av vad som räknas till skyddsvärd egendom vilket kan skapa problem om man inte på ett rättssäkert sätt kan avgränsa den skyddsvärda egendomen från “vanlig” egendom. Den nya EU-förordningen medför så pass små förändringar att rättsläget inte kommer skilja sig nämnvärt.