Det här är berättelsen om ett fullständigt misslyckat djurförsök. I slutet av 1800-talet provades under lite drygt tio år en ny behandlingsmetod för godartad prostataförstoring. Denna behandling var i sin samtid inte så kontroversiell som man skulle kunnat tro, men den övergavs ändå några år in på 1900-talet. Behandlingen var kastrering. En del i hur denna behandling kom att föreslås och även testas handlade om djurexperiement. De flesta läkare som ägnade sig åt detta valde att experimentera på hundar. Dels för att hundar också användes som experimentdjur, dels för att man ansåg att hundar också kunde drabbas av godartad prostataförstoring. En svensk läkare som intresserade sig mycket för det här med kastrering av denna orsak valde ett helt annat djur att experimentera på. Han valde igelkottar.