Händelsen: Tågolyckan inträffade på morgonen den 22 februari 2012 när ett lokaltåg okontrollerat körde in i stoppanordningen i slutet av perrongen på Once station, i centrala Buenos Aires. Hastigheten var mellan 20 och 27 km i timmen, men stoppet var så kraftigt att vagn nummer två trängde sex meter in i vagn nummer ett. Sammanlagt skadades cirka 850 personer varav 51 avled, de flesta omkom i samband med att de två första vagnarna klämdes ihop. Bidragande faktorer till att så många skadades var, ett överfullt tåg av äldre modell, som var dåligt underhållet, och kördes av en organisation med låg säkerhetsmedvetenhet. Händelsen visar att en masskadesituation kan uppstå även vid låga hastigheter. Räddningsinsatsen var omfattande: ett hundratal ambulanser, tre helikoptrar och mer än 500 räddningsarbetare engagerades för att omhänderta skadade och fördela dem mellan huvudstadens 13 akutsjukhus. Beredskapen i Buenos Aires var god vid denna händelse, tack vare genomförda risk- och sårbarhetsanalyser, övningar och utbildningsinsatser. Den argentinska akutmedicinska responsorganisationen och sjukhusen arbetade i stor utsträckning enligt samma katastrofmedicinska principer som i Sverige. Händelsen kunde därför analyseras utifrån ett svenskt perspektiv.

Erfarenheter: Sverige har varit relativt förskonat från tågolyckor med många svårt skadade. Däremot har tillbuden ökat kraftigt och järnvägssystemet är idag slitet och överbelastat. Det finns därför anledning att studera inträffade tågolyckor i världen för att dra lärdom av internationella erfarenheter av olika skadebegränsande faktorer som kan vara av betydelse för svensk katastrofmedicinsk beredskap. Det går att dra flera lärdomar ifrån tågolyckan på Once-stationen.

Nedan redovisas ett antal sammanfattande slutsatser från händelsen med relevans för den svenska beredskapen:

• Det finns en risk att händelser med många svårt skadade kan inträffa även vid låga hastigheter.

• Tågens konstruktion, utformningen av koppel och deformationszoner, samt materielens förslitningsgrad är av stor betydelse för säkerheten.

• Risken att passagerare, bagage och lösa föremål kastas runt i tågvagnen vid en häftig inbromsning är påtaglig.

• Buffertstopp som är konstruerade så att de ger upphov till ett abrupt stopp, utgör en riskfaktor för allvarliga deformationsförlopp och skador, även vid låga hastigheter. TÅGOLYCKAN PÅ ONCE STATION, BUENOS AIRES 2012 SOCIALSTYRELSEN 9

• Brister i företags och myndigheters kvalitetssäkring av sin verksamhet bidrar till att risken för händelser som tågolyckan på Once-stationen inträffar.

• Varningar om tekniska fel som inte tas på allvar i organisationens säkerhetsarbete utgör en riskfaktor.

• Bristande träning bland räddningspersonal i de räddningstekniska svårigheter som kan uppstå vid en tågolycka, till exempel att ta loss fastklämda, kan bidra till att hantering av drabbade fördröjs.

• Förmågan att bedöma situationen och prioritera bland de drabbade i samråd med medicinskt ansvarig kan sannolikt vara av stor betydelse för att minska insatstiden till de svårast klämda och skadade.

• Samtliga sjukhus bör ha en i förväg fastställd förmåga att ta emot patienter vid förstärknings- respektive katastrofläge, så att särskild sjukvårdsledning på regional nivå har möjlighet att snabbt fördela ett stort antal skadade.

• En väl fungerande plan för krisstöd och samlad anhörigupplysning underlättar för den somatiska vården. Brister i en sådan plan får stora konsekvenser för allmänhetens förtroende.

• För att hantera en lika stor tågolycka i Sverige kan flera regioner behöva engageras, vilket ställer stora krav på ledningsförmågan i den drabbade regionen. Dessutom behövs en effektiv samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå. Det är därför nödvändigt med en gemensam nationell ledningsmodell vid särskild händelse, gemensamma kris- och katastrofmedicinska utbildningar och regelbundna övningar.