Det nordiska samarbetet spelade en viktig roll under Sveriges framgångsår efter andra världskriget. Men på 70- och 80-talen vände sig Sverige bort från Norden och Europa och slog in på en Sonderweg med en alltmer avvikande politik inom skola, invandringspolitik och brottsbekämpning, och nu senast coronastrategi.

Christian Berggren, professor emeritus i industriell organisation vid Linköpings universitet, jämför länderna och ser en förklaring till Sveriges tidigare framgångar i en korporativ styrning av samhället, där organisationer på arbetsmarknaden tvingades ta ansvar för den förda politiken. Men den modellen övergavs och blev ersatt med en global och idealistisk agenda. Intressegrupperna behövde inte längre stå för konsekvenserna av sina krav. Arvet efter framgångsåren märks i dag mest i en svensk ovilja att lära av övriga Norden. Men Sverige har fortfarande en möjlighet att finna vägen tillbaka till toppen i ”världens lyckligaste” region, menar Berggren.